”Kent är lika folkliga som Eddie Meduza”

Bandet Kent, som under fredagen ger sin första konsert på nio år, har lockat fans från hela Sverige till arenaområdet. När Dagens ETC åker dit är klockan strax över 09 och de flesta av de runt femtio som har bänkat sig utanför ingången har anlänt några timmar tidigare. Alla har de en siffra på sin handled som ett ”ledande fan” med ansvar för köorganisationen försett dem med. De första hundra att anlända till platsen kommer att släppas in arenan någon timme före de lite slöare Kentuppskattarna. 

Tjugoåriga Ebba Forsgren har siffran 34 på armen.

– De var en tjej som har tältat som gav mig den och det verkar som att alla är med på den här lösningen. Men vi kollade med en vakt för att säkra på att det inte var något fuffens. Men han verkade vara med på banan. Vi har full tillit till en tjej som har tältat och nu tror jag att alla är med på den här lösningen.

Ebba Forsgren sitter med sina vänner med ryggen mot en vägg och spelar ”finns i sjön”. Ett klurigt företag med tanke på att de kan se varandras kort. Men de kämpar på så gott det går.   

– Det hade varit skönt om det var lite sol här, säger kompisen Maja Ohlander, 19

Det finns ju sol överallt här, ni behöver inte sitta i skuggan? 

– Ja, men det ingen plats i solen där man kan luta sig tillbaka. 

Ni prioriterar ergonomiska lösningar. 

– Exakt. 

Ni har var ju typ 10 år när Kent lade ner. Hur kommer det sig att ni blev fans?

– Våra föräldrar har alltid spelat Kent så vi har vuxit upp med det. Jag trodde aldrig att de skulle återförenas. Vi har pratat om hur hemskt det är att vi aldrig kommer att få se världens bästa band live, säger Olivia Gardner, 19. 

Vad känner ni inför att det är pappamusik då?

– Den bästa musiken är pappamusik. Det vet ju alla, säger hon.

Enligt uppgifter från djupt insyltade källor råder det ett slags antagonism mellan Kents fans och Håkans Hellströms dito. I det senare lägret håller man hårt på att det ska festas under köandet. Det ska vara go och glad stämning. Enligt de trogna Kentfansen är detta en barock hållning. Köande ska man ta på allvar. Inget tjo och tjim. Musik är på allvar och ska behandlas därefter. 

Detta påbud negligeras emellertid glatt av göteborgsbröderna Oskar och Viktor Nordström, 19 respektive 27 år.

– Vi är oerhört uppspelta. Vi har taggat inför det här länge, säger Oskar Nordström. 

– Det är klang och jubel, och vi har bunkrat upp med lite öl här i solen. Bättre blir det inte, säger Viktor Nordström.

De sitter tillbakalutade på en trappa i solen med varsin påse bärs mellan benen. Sammantaget handlar det om sådär 20 burkar Moretti.  

Är ni inte rädda att ni kommer att behöva pissa en massa under spelningen sen?

– Jo, men vi har lokaliserat bajamajorna här och vi har kartlagt toaletterna i området. Det finns även där uppe i Galleriet. Där det faktiskt spelas Kent i högtalarna dagen till ära, säger Oskar Nordström. 

Vad hoppas ni mest på under kvällen?

– Vi hoppas på hög energi! Riktigt goa låtar. Vi är inbitna fan så vi hoppas på några gamla goa låtar. En skön mix. Inte bara de på topplistan. 

Vad tycker ni om de nya grischfansen?

– Grisch har inte riktigt nått till Göteborg än. Men brattighet vill inte vara med om. Kent är folklig härlig musik, säger Viktor Nordström. 

Lite som Eddie Meduza?

– Precis som Eddie Meduza, säger Oskar Nordström. 

Inte heller Maja Ohlander är särskilt förtjust i grisch-fansen. Å ena sidan ser hon det delvis som deras förtjänst att Kent blivit trendiga på nytt, och hade det varit för den sakens skull kanske hon aldrig skulle fått möjligheten att se sitt favoritband. Men för den sakens skull förtjänar de inte respekt.

Kommer det kanske uppstå en fajt mellan poparna och grischarna under konserten?

– Det kanske blir så att man kör en armbåge i sidan på dem sedan, säger hon. 

Lyssna på Dagens ETC:s podd om Kent, ”Psykbunkern – en podd om Kent”.