Vad har du mött för reaktioner när du visat filmen?
– När jag nyligen visade den i München kom några konststudenter upp till mig efteråt, och en av dem sade: ”Jag hade en blockering och visste inte hur jag skulle fortsätta, men efter att ha sett den här filmen vet jag”. Att få höra sådant, att filmen har hjälpt andra att komma vidare i sin kreativitet, är otroligt uppmuntrande. Och när vi visade filmen i Venedig var det en person som sade ”Detta är mer än en film”. Jag håller fullständigt med.
I ”Why are we creative” paraderar en rad kända namn i intervjuer som varierar från att vara filmade med enkel handkamera till att vara noggrant orkestrerade, som i ett möte med David Bowie där Hermann Vaske säger sig vilja göra ”en surrealistisk intervju med drag av Magritte” och ställer sig med ryggen mot Bowie. I ett annat möte med fantasyförfattaren George RR Martin, vars bokserie ”Sagan om is och eld” ligger till grund för den ofantligt framgångsrika tv-serien ”Game of thrones”, säger sig Martin vara skrämd både av det faktum att han faktiskt inte vet var hans kreativitet kommer ifrån och av tanken att den en gång kanske kommer att sina. Den katalanska regissören Isabel Coixet beskriver i sin tur kreativitet som ”ett rus, något man bara får – och det finns inget botemedel för det”.
Var kommer din egen kreativitet från?
– Liksom många andra är jag en produkt av min omgivning. Min pappa jobbade som journalist och min mamma designade kläder och spelade piano, vilket förstås påverkade mig. Att få se de stora rockstjärnorna som ung i Berlin gjorde också ett starkt intryck på mig, som när jag såg Joy Division på deras första och enda spelning i Berlin 1980. Mina bilder från den kvällen är faktiskt med i en nyutkommen bok om bandet, ett förlag hörde av sig härom året och ville ha tillstånd att använda dem. Något annat jag tagit med mig är en uppmaning jag fick när jag bodde i New York och träffade på konstnären och grafiske designern George Lois, som också arbetat med några av de tidiga MTV-vinjetterna. Han gav mig sin bok med med titeln ”George, be careful” men dedikerade den inuti med ett ”Var besinningslös, Hermann” – och just den uppmaningen har jag tagit med mig i mitt kreativitetsflöde.
Hermann Vaske har under åren regisserat och producerat en mängd dokumentärfilmer som ”Invasion of ideas”, där han diskuterade idéers ursprung med namn som Björk och Deepak Chopra, och ”The art of football” där Vaske tillsammans med komikern John Cleese tog ett grepp om fotbollens regelstyrda värld. Att arbetet med ”Why are we creative” skulle komma att ta så pass lång tid var inget Vaske planerat från början, men så har han också lyckats få svar från en stor del av vår tids stora namn. Att det dock inte alltid gått som på räls ser man i filmen, där Hermann Vaske vid ett tillfälle skyndar efter en något avmätt Quentin Tarantino på en filmfestival.
Har det varit svårt att få alla dessa kända namn att ställa upp?
– När folk har fått höra min idé har de ofta blivit intresserade av själva sakfrågan, och förmodligen tänkt för sig själva: ”Den där tysken verkar lite galen men idén är spännande, så varför inte?”. Och så är det nog roligare att få svara på mer existentiella frågor som denna, än uttjatade standardfrågor om deras senaste film och liknande. Men visst har det ibland krävts både envishet, beslutsamhet och charm. Som när jag försökte få fatt på skådespelaren Harvey Keitel, och ringde hans agent som hänvisade mig till hans advokat, och så vidare, vilket i slutändan inte ledde till något. Men när jag en tid senare filmade en dokumentär om konstnären Julian Schnabel, kom jag en kväll hem till ett blinkande meddelande på telefonsvararen. Det var den första agenten som hört av sig igen tack vare att Julian Schnabel nu rekommenderat mig, och som hälsade att jag nu kunde få en intervju med Keitel.
Efter en tid kom projektet att växa sig större, och under årens lopp har Hermann Vaskes kreativitetsprojekt utmynnat i flera böcker och i en utställning med de svar Vaske fått då han bett sina intervjupersoner att svara på frågan på en bit papper. Svaren har varierat från vindlande meningar till fantasifulla teckningar, eller att som den kinesiske konstnären Ai Weiwei helt enkelt stryka över Vaskes fråga som svar. Den ambulerande utställningen har hittills visats i ett flertal europeiska länder och i USA.
I filmen tar de medverkande upp en rad olika faktorer som de anser gynnar kreativiteten, som andlighet och sexualitet. Vad är enligt dig den viktigaste kreativitetsfaktorn?
– Jag håller med dem alla i sak. Men det finns en gemensam nämnare hos alla kreativa människor, vilket är att en är den en är och inte är rädd för att vara annorlunda. Och en ber framförallt inte om någon annans godkännande för att göra det en gör – Pussy Riot ber till exempel knappast om tillåtelse innan de gör sina aktioner.
I filmen pekar den slovenske filosofen Slavoj Žižek på hur många framstående poeter även verkat som administratörer av olika slag, som exempelvis Franz Kafka som också arbetade som försäkringsman, och menar att tristess också är en stark kreativitetsfaktor. Håller du med?
– Absolut, tristess kan definitivt bidra till viljan att skapa. Den franske författaren Frederic Beigbeder berättade till exempel för mig att han bara kan skriva sent på kvällen när han kommit hem från krogen, och sitter i sin lägenhet och börjar känna sig uttråkad. En annan sak som kan sporra kreativiteten är knappa resurser, jag tror att saker som brist på pengar kan leda till att man tvingas bli väldigt uppfinningsrik i sina kreativa uttryck. Se bara på vissa lågbudgetfilmer som kan vara väldigt innovativt gjorda, då producenterna inte har haft tillgång till stora produktionsmedel. Så jag tror att avsaknad av pengar tvärtom kan sporra kreativiteten. Men till syvende och sist handlar det om skillnaden mellan kreativa och icke kreativa människor – de som är sant kreativa låter sig inte hindras av något utan gör det bara. Ta bara exemplet med Damien Hirst, vars konstverk en gång renderade en replik från en journalist om att ”det där kunde jag ha gjort själv”, varpå Hirst svarade frankt ”Jo, men det gjorde du inte”. Jag hoppas att min film kan uppmuntra folk att förverkliga sina idéer, så att de inte behöver gå omkring och likt den journalisten tänka att ”det där kunde jag ha gjort” utan att faktiskt göra det.
Har den digitala revolutionen gjort oss mer eller mindre kreativa?
– Det är en intressant fråga som jag också gjorde en film om för några år sedan, Digital bomb. Frågan om digitalisering är ett tveeggat svärd då i princip alla i dag har möjlighet att vara sina egna distributörer av kreativt innehåll, vilket i sin tur kan bidra till ett mer demokratiskt samhälle. Samtidigt påverkas också kvaliteten av en allt snabbare produktionstakt, i dag sprids oerhört mycket mediokert material på nätet. Det är med andra ord en hårfin gräns mellan kvalitet och kvantitet, och det gäller i dag mer än någonsin att komma med skarpa idéer. Som Nietsche en gång sade så måste man arbeta på varje mening som vore det en skulptur, något jag håller fullständigt med om. Med andra ord finns det både stora möjligheter och lika stora fallgropar med nutidens smartphone-hegemoni.
I filmen ställer du frågan till stadsöverhuvuden som George Bush och Michail Gorbatjov på World Economic Forum i Davos år 2000, där den sistnämnda pratar om bristfällig förståelse och otillräckliga visioner som några av den dåvarande världspolitikens stora problem. Vilken nutida global fråga tycker du själv kräver mest kreativitet av våra världsledare?
– Vi har många problem som kräver stor kreativitet för att lösa, både sociala, politiska och klimatmässiga. När jag mötte Tjeckiens dåvarande president Václav Havel, som ju hade en bakgrund som dramatiker, såg han många likheter mellan just politik och kreativitet, liksom även Nelson Mandela gjorde. Samtidigt finns det i dag en stor inkompetens inom politiken, särskilt när det gäller att lösa något som klimatfrågan. Där gör en person som er Greta Thunberg ett fantastiskt arbete när det gäller att få oss att vakna till och faktiskt göra något – hon har redan gjort mer för saken än vad många ledare gör under sin livstid.
Du har levt med det här projektet i tre decennier. Vad är dina kommande planer?
– Jag arbetar faktiskt med en uppföljare som ska heta ”Why are we not creative”, som kommer att behandla olika kreativitetsblockerare som censur, självcensur och konventioner och som jag hoppas ska kunna få premiär nästa år. Idén kom till mig när Marina Abramovic frågade mig i Venedig vad jag skulle göra nu efter alla dessa år och mitt spontana svar blev just det. För, vad som hindrar oss från att vara kreativa är en enormt viktig fråga i dessa osäkra tider.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
