Resultatet visar att Kartellen, som slog igenom 2012 med albumet Ånger & kamp, är den hiphopgrupp som har överlägset störst ordförråd i sina texter – 1 732 unika ord av 5 000. För att hårdra det kan man säga att var tredje ord som Sebbe Staxx spottar ur sig på en skiva har han inte använt tidigare. 

Efter Kartellen hamnar veteranerna i The Latin Kings på listan med 1 662 unika ord, och därefter den skånske ordvrängaren Timbuktu, med 1652 unika ord. 

Av de tjugo artisterna i mätningen är bara tre kvinnor, vilket beror på att andra kvinnliga artister antingen inte släppt tillräckligt många låtar för att komma upp i 5 000 ord, eller för att deras låttexter inte finns tillgängliga på webben.

Mätningen är inte perfekt, det finns slanguttryck som är svåra att åtskilja när de skrivs ut fonetiskt, liksom felstavningar och andra defekter i materialet. Två av artisterna rappar också på engelska vilket möjligen gör jämförelsen med dem orättvis. 

Men resultatet som helhet är ändå intressant, inte minst i jämförelsen med några av våra mest hyllade författare, som August Strindberg, Edith Södergran och Shakespeare. Exempelvis ligger Kartellen långt över Strindbergs nivå vad gäller ordrikedomen. 

Krävande för läsaren

Antalet unika ord i en roman eller låttext behöver förstås inte säga särskilt mycket om den litterära kvaliteten. Många författare skriver både för långt och för omständligt för att det ska vara behagligt att läsa, medan ett minimalistiskt språk kan vara fantastiskt. 

Däremot säger ordrikedomen något om vad som krävs av läsaren för att kunna ta till sig texten. 

Häri ligger också en potential inom hiphopkulturen, som de senaste åren väckt allt större intresse bland pedagoger och sociologer från skolvärlden. Till exempel visade en amerikansk studie från University of Alberta härom året att ju mer en person lyssnar på hiphop, desto mer ord och uttryck fastnar i lyssnarens ordförråd. Att lyssnare snappar upp ord som förekommer i låttexter är i och för sig knappast ett revolutionerande forskningsresultat. Men hiphoppen är, skriver lingvisten Paula Chesley, knepigare än många andra kulturella intryck eftersom den är mer språkligt avancerad och triggar därför ökad språkinlärning. 

Vad sägs exempelvis om följande rader från Kartellens låt Underklassmusik:

Han som ingenting hade

Flippa, dribbla, sicksacka programmen

En illusion ackompanjerad utav västen och gun’en

Och hans granne, lillgrabben, iakttar allt ifrån sitt fönster

Duckar slag från sin fulla pappa vars själ är sönder

Lämnad och frånvarande, stämplad av jourhavande

Lillgrabben följer nu programrebellens mönster

Preppa sin chans, naiv som fan

Trodde alla vann, och det är sant

Vissa dog och andra på kåken försvann

2010 drog Studieförbundet Vuxenskolan igång projektet Unity, en särskild utbildningssatsning med hiphop i fokus i fem svenska städer. Projektet skulle bland annat ge ungdomar som inte platsade i det ordinarie skolsystemet ”en andra chans” genom att möta eleverna där de var. Johan Söderman på Malmö Högskola var en av forskarna som följde projektet och han ser mycket positivt på resultaten. 

– Hiphopen har oförtjänt dåligt rykte. Dels finns det en tydlig medvetenhet om vikten av kunskap inom hiphopkulturen. Många texter handlar om hur viktigt det är med utbildning och skola för att man ska nå någonstans. Sedan har hiphopen ett tydligt ”lärljungeperspektiv”. En syn på förebilder, som man vill lära sig av och ta efter, säger Söderman, som hoppas och tror att framtidens skola blir bättre på att fånga upp hiphopens positiva värden.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.