Kärlekshistorier som bryter mot normen

Genusredaktörerna har hunnit publicera sex titlar sedan de tog över den internetbaserade utgivningen av en anonym skrivgrupp ifjol. Tanken är Queerlequinböckerna ska ges ut en gång i halvåret.

– Det som kommer att binda samman dem kommer att vara queertänket, men vi vill spegla olika teman och representera olika saker, säger Mia Lindquist.

Hon förtydligar att det inte bara handlar om att bryta mot heteronormen, kärlekshistorierna ska till exempel också kunna handla om personer med funktionsvariationer eller olika hudfärger. Mia Lindquist menar att Queerlequin spelar en viktig roll då andra böcker i genren ofta är stereotypa och befäster könsstereotyper.

– Litteratur kan ha stor kraft. Det är en genre som många läser och alla påverkas av vad som representeras i litteraturen.

Mia Lindquist har jobbat på Harper-collins – det klassiska kiosklitteratursförlaget som tidigare hette Harlequin, som Queerlequin flirtar med i sitt namnval. Hon berättar att responsen bara har varit positiv från de tidigare kollegorna och säger att man även försöker föra in ett normkritiskt tänkande där, även om det inte går så fort.

– De flesta titlarna skrivs av författare i länder som kanske inte kommit lika långt i normkritiskt tänkande som här i Sverige. Dessutom är det svårare att påverka i en så stor organisation med en så stor utgivning och mycket mer pengar på spel.

Gensvaret från läsarna har också varit bra, enligt Mia Lindquist har förlaget både fått fina omdömen från personer som längtat efter att kunna identifiera sig med bokkaraktärerna och dem som själva inte bryter mot några normer. Genusredaktörerna fick nyligen draghjälp genom Instagramkontot Kvinnohat, vilket även ökade intresset. Förhoppningen är att nå ut till en så bred publik som möjligt.

– Det är feelgood-böcker med lyckliga slut. Vi vill att läsarna ska få en härlig känsla av att läsa dem. Vi vill bredda normen utan att problematisera den.

Böckerna som har getts ut är skrivna under pseudonymen Noam Frick och V. Florian. Genusredaktörerna försöker just nu få tag på fler skribenter – både etablerade författare och nya förmågor. Enligt Mia Lindquist är det viktigaste att de får en bredd där olika bakgrunder representeras.

– Det får inte bli normativt där heller. Det är viktigare än att man har skrivit tidigare.