– Jag har sån jävla nackspärr nu, så jag måste börja göra något åt min skrivmiljö. Brorsan har tagit hit en väldigt bra soffa, så den halvligger jag i hela tiden eftersom jag av någon anledning skriver bäst liggande, skrattar författaren.
Debut blev succé
Karin Smirnoff är trävaruföretagaren som vid 52 års ålder bestämde sig för att gå en kurs i litterär gestaltning och sadla om till författare. Ett lyckat beslut. Med debuten ”Jag for ner till bror” (2018) blev hon både augustprisnominerad och kritikerrosad, en läsarsuccé som snart följdes upp med ”Vi for upp till mor” (2019) och ”Och sen for jag hem” (2020).
– Jag tänker att jag skriver på medan jag kan, kommenterar författaren mycket lugnt det till synes höga arbetstempot.
Incest, hemtjänst och glesbygd
I hennes romansvit om hemtjänstarbetaren och konstnären Jana Kippo tas många brännande frågor upp: Våld i nära relationer, incest, villkoren inom hemtjänsten och konsekvenserna av orättvis glesbygdspolitik. Men några politiska slagträn tänker Karin Smirnoff inte svinga när hon nu blir krönikör i Dagens ETC.
– Den typen av krönikor finns det redan hur många som helst av, skrivna av de som är mer insatta. Så jag tänker hålla mig till min lilla Norrlandsmiljö och fokusera på livet, säger hon.
Själv menar Karin Smirnoff att hon visserligen inte skriver för att vara politisk, men ändå blir politisk i det lilla i sina romaner.
– Verkligheten ser ut såhär i glesbygden. Det finns inte så många olika yrken att välja mellan så man får ta det som finns, och naturligt kommer man då in på frågor om arbetsbördor, avstånd och dåliga kommunikation, säger hon.
”I glesbygden drabbas livskvaliteten av politiken hela tiden” har du sagt. Hur märks det i din ort?
– Jag bor i en pytteby med ungefär tio kåkar, men det finns ett litet samhälle några kilometer bort. Där läggs det ner fler och fler affärer, inte för att det går dåligt, utan för att ägarna pensionerar sig och vill sälja. Problemet är att bankerna inte beviljar lån till lager, så unga människor som skulle kunna tänka sig att köpa en sko- eller klädaffär som faktiskt går runt, de kan inte det.
Vad tänker du kring det?
– Vad vill politikerna då? Det är mycket snack om att ”landsbygden ska leva”. Men hur ska den leva om det inte går att finansiera något? Allt handlar alltid om pengar, hur man än vänder och vrider på det.
På fritiden tränar du karate, som du har svart bälte i, och kör enduro, en motorsport i svår terräng. Bor det en kicksökare i dig?
– Nej. Karate är verkligen inte kicksökeri utan bara en allsidig bra träning både mentalt och fysiskt. Och så är det svårt, så att man kan hålla på med det hela livet utan att det blir tråkigt. Enduro drogs jag till eftersom jag gillar allt som har med maskiner att göra. Det är både väldigt bra motion och kognitivt krävande, man blir skittrött.
Vad handlar din kommande bok om?
– Den började handla om en sak, men sedan drog det i väg åt ett annat håll, haha. I grunden handlar det om vänskapen mellan en musiklärare och tre barn. I del ett är de barn, i del två är de vuxna. Och så är det inte norrlandshistoria utan utspelar sig någonstans i Mellansverige.
Vilka nya teman kommer med den nya miljön?
– Jag fortsätter att undersöka lite samma ämnen egentligen: maktmissbruk, våld och så vidare. Men det är helt andra karaktärer. Det bygger i lösa drag på händelser från min barndom, sedan upphör allt att stämma och blir ren fiktion.
En sista fråga: Kommer alla dina krönikor att ha ordet ”for” i titeln?
– Haha. Nej, jag överlämnar till redaktören att sätta rubriken.
