• Utbildning vid Handelshögskolan i Stockholm och Harvard i USA.
• Var med och grundade tidningen Fokus.
• Chef för Socialdemokraternas valkampanj.
• Politisk chefredaktör för Nordens största tidning.
Ändå definierar hon sig inte som karriärist.
– Jag gjorde det när jag var yngre. Det är nog ganska länge sedan nu. Kanske för 15 år sedan, då hade jag idén om att göra karriär.
Vad är det som har hänt?
– Om jag har haft sökandet efter mening och relationer i den ena vågskålen och karriär och status i den andra, då har nog dessa skålar viktats om. Och så har jag blivit äldre också.
För två veckor sedan, en vecka efter 45-årsdagen, kom hon tillbaka till Aftonbladet, den här gången som kulturchef. Hon säger att hon stormtrivs. Men för bara två år sedan beskrev hon tidningsuppdraget med andra ord. I boken som Karin Pettersson skrev tillsammans med DN-journalisten Martin Gelin, ”Internet är trasigt”, berättar hon att rollen som chef för ledarredaktionen gjorde henne till en sämre ”mamma, kollega, vän, och samhällsmedborgare”. Hur offentligheten blev en press för henne och att hon – när hon till slut tog steget och slutade på tidningen – började tänka friare och fick bättre kontakt med sig själv.
Hur mår du nu?
– Jag mår jättebra. Det var väldigt tuffa år. När jag första gången kom till Aftonbladet var jag oförberedd på vad det innebar att exponeras på en sådan stor plattform. Samhällsklimatet hårdnade snabbt, vänstern tappade positionerna. 2015 kom flyktingkrisen. Efter valet 2014, när det gick så pass bra för SD, då var det som att botten gick ur vad gäller hat och hot, det var en otrolig press. Jag hade små barn också – i allt det här hade jag svårt att navigera, jag tappade bort mitt mående.
Vad får dig då att vilja in i den offentliga rollen igen?
– Det är en bra fråga, jag har tänkt mycket på det här. Jag har absolut en rädsla för att det ska bli jobbigt igen, men några saker skiljer sig från då. Det ena är att kulturjournalistik är något annat än ledarjournalistik. Jag tror inte att jag skulle kunna jobba som ledarskribent igen.
Varför inte?
– De senaste åren hände något med mig, jag kände att jag allt mindre visste att jag hade några svar. Ledarjournalistik handlar om att i alla fall ge ett försök till svar på en fråga. Jag kände att jag inte längre bottnade i några svar.
Du verkar vara en person som ställer höga krav på dig själv. Stämmer det?
– Ja, så är det nog. Men jag har också – och nu blir jag lite personlig – gått igenom en 40-årskris. Jag har tänkt mycket på det här och krisat en del. Det handlar om att jag har gått igenom en skilsmässa, med allt vad det innebär. Krisen har varit jobbig, men jag har också lärt mig mycket om mig själv, och utvecklats. Det är intressant. Jag hade inte velat vara utan den här krisen. Det som kommit ur den är många saker. En sådan är att jag inte vill låtsas vara säker på saker längre. Jag vill inte låta flummig, men för mig handlar det om att bottna i mina tvivel och en större ärlighet. Det som händer när man sänker garden är att man kommer närmare både sig själv och världen.
Ditt cv kan få vem som helst att få mindervärdeskomplex. Har du misslyckats med något i karriären – någonsin?
– Ja, jag jobbade ju för Socialdemokraterna under valrörelsen 2010, och det var nog en dålig match för både mig och partiet. Det var såklart inte bara mitt fel, men det var en riktig jävla flopp faktiskt. Jag passade inte alls i den rollen. Det var ett svinjobbigt år. Så här i efterhand kan jag se att jag var fel person på fel plats och att jag också jobbade i en organisation som inte fungerade bra, så det var ett stort nederlag.
Hon nämner också en viss frustration över sin tid som chef för Aftonbladets ledarredaktion.
– Vi gick från en situation då vänstern i bred mening, och som jag uppfattade att vi var en del av, hade medvind – det kändes i varje fall som det ett tag. Det byttes mot en situation där jag uppfattade att vi de sista åren när jag var där tappade förmågan till självreflexion, att formulera svar och sätta agendan. Vi blev reaktiva.
Vad började du tvivla på?
– Jag har en bakgrund i socialdemokratin, jag började tvivla på om fokus låg på rätt frågor. Finanskrisen ställde mycket på ända, jag började intressera mig för de digitala frågorna allt mer, klimatfrågan, flyktingkrisen. Jag började känna att socialdemokratins svar hela tiden var detsamma trots att världen förändrades. Jag uppfattade helt enkelt inte att den politiska karta jag hade vuxit upp med passade för tidens frågor.
Karin Pettersson är uppvuxen i ett socialdemokratiskt hem. Hennes pappa, Sten-Åke Pettersson arbetade på Utbildningsradion och Karin beskriver honom som en klassisk gräsrotssosse, vars syn på politiskt engagemang, att dra sitt strå till stacken, har präglat henne. Att hon under studenttiden själv tog steget in i partiet var därför allt annat än en slump.
Hur ser din relation till Socialdemokraterna ut nu för tiden?
– Jag är vänster. Jag delar värderingar med socialdemokrater och med vad jag uppfattar som en del av socialdemokratin, åtminstone. Värderingar om jämlikhet, tron på människans förmåga att växa, det är botten i mig. Men jag har ingen relation till ett parti i dag.
Du har tidigare gått mellan att arbeta som journalist och jobba för partiet. Aftonbladets ledarskribent Daniel Swedin fick precis jobb som Löfvens talskrivare. Finns det något jobb inom socialdemokratins sfär som du skulle hoppa på i dag?
– Nej det gör det inte, inte för att jag blivit erbjuden något heller. Jag har verkligen landat i att jag behöver vara fri, fri att tänka och ställa mina egna frågor.
Röstar du fortfarande på S?
– Jag gjorde det senast i alla fall. Men vi får väl se. Jag är öppen inför framtiden.
Tillbaka till kulturjournalistiken. Hur skulle du beskriva Åsa Linderborg som kulturchef?
– Åsa är en modig och skarp, jag uppfattar att hon försöker vara sann mot sig själv i det hon skriver, det är väldigt sällsynt. Hon lämnar såklart en stor lucka, hon har dominerat på Aftonbladet kultur i många år. Det är en ny situation nu, på gott och ont.
På vilket sätt kommer du skilja dig från henne som kulturchef?
– Jag är väldigt olik henne som person. Jag kommer inte, kan inte och vill inte ta samma dominanta plats som hon har gjort. Mitt projekt kommer handla mycket om att lyfta fram andra.
Aftonbladets kultursidor säger sig vilja stryka mothårs. Linderborg skapade ganska mycket debatt och ilska runt sig, även på sin egen vänsterkant. Var detta att stryka mothårs på rätt sätt?
– Ja, det tycker jag. Jag tänker inte recensera hennes texter, men jag uppfattar som sagt henne som en väldigt modig person som skriver det hon tycker och skaffar sig både ovänner och vänner på vägen. Det finns väldigt många människor som skriver för en bekantskapskrets eller för en redaktör för att imponera. Jag uppfattar Åsa som en person som skriver utifrån ett sanningskrav på sig själv. Sedan kan man hålla med henne eller inte, men det har gjort henne till en intressant kraft.
På vilket sätt kommer Aftonbladet kultur skilja sig från exempelvis Expressen och DN:s kultursidor?
– Aftonbladet bottnar till skillnad från dem i ett radikalt projekt, vilket jag vill ska synas. Jag vill hålla fast i den energi och spets som finns i kvällstidningsgenren. Jag hoppas att vi inte kommer fastna för mycket i interna personangrepp, kulturstrider som mest handlar om inbördes bråk, vilket jag uppfattar att till exempel Expressen har varit väldigt intresserade av. Det är ointressant läsning.
Du syftar på Expressens kulturchef Karin Olssons angrepp på Aftonbladet?
– Ja, det gör jag ju, men nu vill jag inte att detta ska leda till ännu en ointressant strid…
Vissa verkar vara rädda för att Aftonbladet kommer mista sin radikalitet med dig vid rodret. Vad har du att säga till dem?
– Jag känner mig inte orolig för det alls. Jag har radikaliserats politiskt.
På vilket sätt har du radikaliserats?
– Finanskrisen var jätteviktig för mig politiskt. Det var då vi såg de stora strukturella problemen med den moderna kapitalismen och den urspårade marknadsekonomin. Men också socialdemokratins oförmåga att svara mot det. I dag är den politiska vänstern rätt död. Jag väntar på att den ska rekonfigureras, vad som kommer växa fram. Det ska bli väldigt spännande att se hur, de närmaste åren.
Så Fredrik Virtanen, din gamla medarbetare på ledarredaktionen, har inte rätt när han kallar dig mittensosse?
– Nej det har han inte. Någon mittensosse är jag inte. Det var länge sedan i så fall, om jag nånsin har varit det. Gråsosse har jag kallat mig. Mittensosse? Det var nog 20 år sedan i så fall.
På vilket sätt kommer Aftonbladets kultursidor andas radikalitet?
– Vi lever ändå i en tid då allt fler människor börjar fatta att så här kan vi inte fortsätta. Med klimatkrisen, den explosionsartade ojämlikheten. Människor vill då veta: Vad kommer sedan? Vad finns det för idéer om det? Var går konfliktlinjerna? Var finns visionerna? Vad tar det sig för uttryck i kulturen? Det vill jag att vi ska skriva om. Men såklart också om det kulturpolitiska slagfältet.
I din och Martin Gelins bok ”Internet är trasigt” går ni igenom hur internet kanske en gång var bra, men att det störtades i fördärvet av några nätjättar som gjorde tjänster så beroendeframkallande att de förstörde branschen, människor och tillslut demokratin. Hur ser du på att få mediejättar äger stor del av svenska medier i dag?
– Mediebranschen är i stor kris. Gamla affärsmodeller fungerar inte längre. En konsekvens blir då lätt att små aktörer slås ut, och jag tror nog att det kommer fortsätta. Det är otroligt allvarligt. Det förvånar mig ständigt att den här diskussionen inte är större. Lokaltidningsdöden har skapat stora vita fläckar på kartan. Väldigt många människor får inte längre sin egen verklighet beskriven eller reflekterad på något sätt vilket har varit ett fundament i vår demokrati.
Karin Olsson styr över kultursidorna på Expressen, hon är också en före detta ledarskribent. Vad tycker du själv om trenden att kultursidor styrs av ledarskribenter?
– Kanske hänger det ihop med att den här tiden är så politisk. Om en kultursidas uppgift är att hjälpa till med att tolka och förstå samtiden och sätta kulturyttringar i samband med större skeenden, då kanske det är logiskt, jag vet faktiskt inte riktigt.
Du har kritiserats för att ha för lite koll på kultur. Ligger det något i den anklagelsen?
– Jag bottnar mer än vad nidbilden gör gällande, annars hade jag inte tagit mig an detta uppdrag. Men det är klart jag inte har lika mycket koll på alla kulturyttringar. Jag kan väldigt lite om klassisk musik och konst till exempel, jag har bättre koll på litteratur. Men jag tänker at den viktigast egenskapen som chef är att veta vad man kan och framförallt inte kan. För att sedan kunna söka hjälp för att komplettera sina egna brister. Det är jag bra på.
Martin Aagård var ju tidigare biträdande kulturchef, en stol som ni ny söker ny person till. Du har sagt att ett av skälen är att ni är för lika. Hur då?
– Vi söker en person som kan komplettera mig och redaktionen. Det är viktigt på en redaktion att ha olika kompetenser och olika kontaktytor. Det är väl vad jag kommer säga om den saken.
Det har blåst kring Aftonbladet de senaste åren. I backspegeln nu – hur hanterade du och Aftonbladet metoo?
– Min uppfattning är att Aftonbladet verkligen har rannsakat sig efter metoo. Vad jag kan se så är det i dag till skillnad från då en redaktion som mår bra.
Din företrädare Åsa Linderborg har fördömt mediernas hantering av din före detta medarbetare Fredrik Virtanen, som fick sluta på ledarredaktionen. Håller du med Åsa Linderborg i hennes kritik av medierna i hanteringen av metoo?
– Jag håller med. Nu är det ett tag sedan. Det är bara att konstatera att medier fälldes. Stora missgrepp gjordes den hösten.
Kommer Fredrik Virtanen få skriva på dina kultursidor?
– Det viktigaste är att det är bra texter, så det skulle väl i så fall hänga på det. Jag uppfattar dock att han är knuten till Expressen i dag, så det är inte aktuellt.
Karin Pettersson om …
… varför hon hejar på Elisabeth Warren och inte Bernie Sanders:
– Jag har följt henne under väldigt lång tid. Hennes skärpa under finanskrisen, hon är konkret, resultatorienterad. Väldigt radikal men samtidigt kunnig. Men jag kan nog inte säga att jag ”hejar” på någon.
… hur det var att vara sosse på Handelshögskolan i Stockholm:
– Det radikaliserade mig, det var också stärkande. Det är en väldigt intressant miljö: självklart borgerlig och i sina privilegier och sin negativa syn på vänstern och socialdemokratin. Man var en udda fågel.
… hon tycker att Aftonbladet borde göra som Guardian och Dagens ETC och nixa fossilannonser:
– Det är lättare för Guardian som har extremt mycket användarintäkter. Men det är ett intressant initiativ.
… den bästa kulturupplevelsen nånsin:
– Måste vara att som barn själv spela teater i Enskedespelet, och att se min pappa i råttsmink i en av de senare uppsättningarna. I närtid blev jag väldigt drabbad av den stora Agnes Martin-utställningen på Guggenheim för ett par år sedan.
… sin senast lästa bok:
– Jag håller alltid påmed 10 olika böcker. Jag läser nu ” Globalists” av Quinn Slobodian och Selma Lagerlöf-biografin. Och jag har precis läst en svensk roman som heter ”Turba” av Niklas Qvarnström. Sedan läste jag precis om ”Unga kvinnor” nu när jag såg filmen.
… vad hon slappar i tv-soffan med:
– Senast såg jag om dokumentären ”Best of enemies” om konflikten mellan Gore Vidal och William F Buckley. Oerhört rolig. Annars kollar jag gärna på Larry David, eller läser.
Röster om Karin Pettersson:
”Jag ser henne som en socialdemokratiskt sinnad, intelligent och rätt tuff publicist. Min bild är också den av en prestationsinriktad medelklassperson från Enskede som via Handels gått från toppjobb till toppjobb. Men jag blev besviken när hon lämnade uppdraget som politisk chefredaktör på Aftonbladet just när det började bli svårt och hennes linjer utsattes för prövning.”
– Karin Olsson, kulturchef Expressen
”Karin är en skarp och temperamentsfull opinionsjournalist som vågar hålla en rak kurs när hela havet stormar. Jag hoppas och tror att hon också förstår värdet av den kvalificerade kulturkritiken. Det är bra att Aftonbladets kultursidor nu har en professionell publicistisk ledning som förstår vikten av vår tids stora frågor, klimatkrisen och kampen mot populismen.”
– Björn Wiman, kulturchef DN
”Karin Pettersson och Jan Helin är de två bästa cheferna jag har haft. Karin är smart och rolig och har stor intellektuell integritet, som helhet gör det henne till en grundad publicist och jäkligt rolig kollega.”
– Karin Magnusson, tidigare kollega, numera ankare på Morgonstudion i SVT
”Karin har en av de absolut snabbaste och mest kreativa hjärnor jag mött i mitt liv. Hon är en livslång samtalspartner, den jag ringer för råd och för att testa nya tankar, tillåtande och alltid nyfiken. Vi har under 30 år varit oense, övertalat varandra, tänkt och pratat, ändrat oss igen och kommit till nya slutsatser oändligt många gånger. Dessutom är Karin en otroligt kärleksfull vän.”
– Sara De Vylder, vän sedan barnsben
”Jag vet nog få människor som har en sådan outtömlig aptit för nya idéer. En av de mest nyfikna personer jag känner. ”
– Martin Gelin, medförfattare och vän
”Som publicist är Karin imponerande konsekvent och klarsynt i analys och värderingar. Som chef har hon både hjärta och nypor. Som vän är hon ovärderlig.”
– Jan Helin, tidigare publisher Aftonbladet, numera mediedirektör SVT
