Karin Broos

– Men då tänker jag inte på att de är mina döttrar, utan då är de modeller som uttrycker olika stämningar och situationer. Men det finns en melankoli hos mina döttrar som jag känner igen från mig själv. Och som de flesta konstnärer utgår jag från mig själv när jag skapar, säger hon. 

Men hon målar inte enbart utifrån fotografier. Målningarna som visas i Örebro och Örsta ingick även i hennes utställning Still Life som visades på Waldermarsudde i Stockholm i vintras. I den ingår flera målningar från sjukhusmiljö. 

– De är inte gjorda från fotografier, utan det började med att jag bläddrade i en gammal broschyr från 50-talet som innehöll råd för hur sköterskorna exempelvis ska lyfta patienterna för att spara sina ryggar. Sedan blev jag själv inlagd på sjukhus. Mina målningar följer mitt liv, när jag fick barnbarn målade jag bäbisar och när jag låg på sjukhus inspirerades jag av vistelsen där och av broschyren. 

Främst kvinnor som motiv

Det är främst kvinnor som utgör motiv i Karin Broos målningar. De är ofta avbildade i ett stilla rum med blicken bortvänd från betraktaren, inneslutna i sina egna världar. 

– Det är vardagsbilder som skildrar ett stilla liv. Det kan verka som en idyll på ytan, men det finns ändå något hotfull där. Intentioner som smyger sig på utifrån, säger Karin Broos. 

Hon förklarar att hotet utifrån är verkligheten. 

– Det finns egentligen inga idyller, för att det inte går att värja sig mot livet. Verkligheten är alltid närvarande och speglar sig i allting man gör. 

Sitter på högen

Karin Broos sitter faktiskt för jämnan på Kvarntorpshögen och spanar över nejden. 2010 blev hennes man Marc Broos tillfrågad om att göra ett konstverk till Konst på hög. Han gjorde en modell av österrikaren Josef Fritzls skräckkällare som grävdes ner i jorden. Verket heter ”Var finns konstverket?”. Några månader senare återvände han med en parkbänk och tre plastfigurer i naturlig storlek. 

– Det är jag och vår vän konstnären Lars Lerin som sitter på bänken. Marc står bredvid och spanar efter konstverket. Det kändes lite märkligt att bli avgjuten, det är precist gjort i naturlig storlek. Men det känns fint att sitta på Kvarntorpshögen. Och Marcs konstverk förblir nergrävt, så vi lär få sitta kvar, säger Karin Broos. 

Fotnot: Båda utställningarna pågår till den 3 april.