Det är tidig morgon i Washington DC. Kvällen innan spelade Pontus Winnberg och hans bandkollegor i Miike Snow skivor i den amerikanska huvudstaden. Men att klockan inte ens har slagit åtta är inget bekymmer. Nätterna blir sällan särskilt sena nu för tiden.
– Mina festardagar, dom är över. Jag pratade med Sebastian Ingrosso om det här om veckan, att när man värdesätter mornarna mer än kvällarna, då har man liksom tippat över. Då planerar man saker åt ett annat håll. För mig är det inget svårt val. Igår fanns ett bord med vodkaflaskor och massa öl, men det är ingen uppoffring att låta dom vara oöppnade, säger Pontus Winnberg.
Att han och Sebastian Ingrosso, som är allra mest känd för att vara en del av Swedish house mafia, känner varandra är inte särskilt märkligt. De tillhör båda den del av musiksverige som kanske är större namn utanför landets gränser. Pontus Winnberg har hållit en lägre profil, men är i många kretsar ett minst lika välbekant namn som Sebastian Ingrosso. Under 2000-talet skrev och producerade han och Christian Karlsson låtar åt bland andra Britney Spears, Kylie Minouge och Madonna. Bloodshy & Avant, som de kallade sig, fick ta emot grammys, guldskivor och mängder av andra priser. Men duon ville inte bara skriva åt andra. De har båda alltid gjort musik själva på olika sätt, och när de träffade amerikanske Andrew Wyatt föddes Miike Snow. Singeln Animal gjorde att Miike Snow snart var ett större namn än Bloodshy & Avant. Sju år har gått sedan dess, och ett tredje album är precis släppt. Det är därför Pontus Winnberg nu är i USA. Turnépremiären skedde i New York för några dagar sedan.
– Det gick bra, men man känner alltid att man hade velat ha mer tid på något sätt, mer tid för att få allt att sitta ännu bättre, säger han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Folk kanske inte bryr sig”
De första spelningarna har oavsett varit ett bevis för att Miike Snow är långt ifrån bortglömda. Samtliga konserter har varit utsålda.
– Man vet ju aldrig, någonstans finns alltid tanken att folk kanske inte bryr sig längre, så det känns väldigt skönt att det inte verkar vara så. Det var som Markus Krunegård sa en gång, att först har man nyckeln till alla dörrar, men efter ett tag börjar folk byta ut låsen. Lite den känslan är det, att man aldrig kan vara säker på att man kommer in igen.
Samtidigt är det nog ganska osannolikt att Pontus Winnberg skulle bli utelåst. Inte bara för att det uppenbart finns ett sug efter Miike Snow, utan också för att nycklarna har hunnit bli många. De senaste åren har Pontus Winnberg ägnat en hel del tid åt bandet Amason – som ofta har kallats supergrupp eftersom den består av flera andra kända musiker, som Amanda Bergman från Idiot Wind och Gustav Ejstes från Dungen. Han har också varit med och dragit igång studion och skivbolaget Ingrid. Och så jobbar han med företaget Teenage engineering.
– Det är ett teknikföretag som gör synthar och högtalare, jättespännande verkligen. Kreatörer och ingenjörer som är fruktansvärt duktiga. En av våra synhtar har blivit en modern klassiker, vilket är helt sjukt.
Den röda tråden i Pontus Winnbergs liv är ganska uppenbart – musiken. Kanske är det inte så märkligt med en pappa som var lektor i musikteori på musikhögskolan i Göteborg. Musiken fanns med från början. Fast som ung var Pontus Winnberg mest inne på jazz.
– Jag hade någon sådan ambition i tonåren, att jag skulle hålla på med jazz. Jag tyckte väldigt mycket om musiken och det gör jag fortfarande, säger han.
Kanske blir det mer jazz i framtiden?
– Jo, det kan jag tänka mig. Jag har ju svårt att se att jag fortfarande kommer stå och dj:a för ett gäng 22-åringar om tio år, så det kanske är jazzen som är min framtid.
