På musikarrangören Lugers webbplats basuneras det ut att Josefine Jinder, eller Little Jinder som är artistnamnet, hoppade av gymnasiet för att satsa på musiken i Paul McCartneys musikskola i Liverpool. Riktigt så enkelt var det inte.
– Nej, jag har aldrig tagit beslutet att satsa på musiken. Jag har inga drömmar och mål, jag jobbar mest på. Skolan hoppade jag av för att jag inte klarade skolan, inte för att jag skulle satsa på musiken, säger Josefine Jinder.
Resten kom, som så mycket annat i Josefine Jinders karriär, av sig självt. Via arbetsprover kom hon in på The Liverpool Institute for Performing Arts. När hon var 18 år släppte hon sin första EP och därefter har det bara rullat på.
– Jag ser mig inte som artist, jag tycker mer om att vara i studion och tycker det mest är jobbigt att spela live. Jag gör musik för att det är kul att göra musik. Att sedan spela den är typ det sämsta med att göra musik.
– När alla står och tittar är det jobbigt, men samtidigt är det kul att få uppskattning och komplimanger för att man har gjort något bra.
”McCartney mest en rik gubbe”
Att det var just Paul McCartney som grundade skolan kunde hon inte bry sig mindre om, och England som land ger hon heller inte mycket för. Precis lika lite som hon har förändrats gällande inställningen till skolvärlden.
– Det spelade ingen roll att det var en musikskola, jag var fortfarande skitdålig på att passa tider och göra läxor så jag gick ut med rätt dåliga betyg. Däremot träffade jag mycket människor som också skapade musik.
– Och Paul McCartney känns mest som en rik gubbe som ville göra något kul för staden, det är ju så jävla deppigt i Liverpool. Hela England är rätt deppigt med dåligt väder, stora klyftor och fattigdom. Inte så nice.
Hon är aktuell med sitt första album på svenska till hösten, tidigare har hon skrivit elektronisk musik på engelska och uppträtt internationellt, bland annat på festivalen Coachella med dubstep-artisten 12th Planet som gjorde en framgångsrik remix på hennes låt Youth blood.
– Det är intressantare att skriva på svenska för det blir så direkt. Man kan uttrycka sig på ett smartare och roligare sätt, även om det är svårare att skriva texterna, fortsätter hon.
Vad har du för förväntningar på skivsläppet?
– Det är så svårt att säga, men så klart hoppas jag nå en ny svensk publik. Det känns lite som att starta om och jag märker redan att jag börjar få en bredare publik med blandad ålder och stil. Tidigare var det mest killar i svarta glasögon och luvor.
Inte ett självklart val
Trots att musiken inte var ett självklart val för Josefine Jinder finns det musikaliska gener så det räcker och blir över. Mamma är Åsa Jinder, som tillsammans med sin nyckelharpa blev Sveriges genom tiderna yngsta riksspelman endast 15 år gammal 1979.
– Men mamma tvingade aldrig in mig i musiken, det var något jag fick hitta själv. Överlag så påverkas inte jag så mycket av att mamma spelar musik. Jag har aldrig kommit i kontakt med någon som jobbat med henne och det beror på att vi sysslar med så olika saker. Hade hon spelat elektroniskt hade det varit annorlunda.
Eller om du hade spelat nyckelharpa?
– Ja, ha ha. Jag kan inte spela alls. Eller jo, en låt. Björnen sover, men det låter så jävla knackigt. Grejen är att det låter skit när alla spelar nyckelharpa förutom när mamma gör det. Hon är den enda som kan behärska det där.
