Kan textil konst få oss att sluta springa?

Sashiko, ”små stygn”, är en tusenårig sömnadsteknik som härstammar från de norra delarna av Japan. De många små stygnen, genom två eller flera lager tyg, kan bilda vackra geometriska mönster, men uppfanns för att klara tidens utmaningar.

– Människor använde allt, även små tygbitar, till återbruk. Det handlade om att hantera både vädret och ekonomin. Sådant kommer jag att visa, berättar Takao Momiyama.

I sommar ställer han ut sina sashiko-skapelser – enorma textilkonstverk och 150 år gamla, lagade, kläder – i Katrineholm.

Att lära sig grundtekniken menar han är enkelt.

– Du syr upp och ner, rakt. Det är inte broderiteknik. Man vänder tyget och kommer tillbaka, vrider tyget så att lagningen blir starkare och starkare. Man kan skapa olika mönster om man vill det.

Han uppskattar den långsamma sömnadsprocessen, att låta lagandet och lappandet ta den tid som krävs.

– Tankarna vandrar till de arbetskläder som min mor hade på sig på risfältet.

Att välja bort maskiner och arbeta enbart med händerna är dessutom ett ifrågasättande av vilka maskiner som faktiskt behövs.

– Syftet med min konst är att jag vill att folk inte bara ska springa, man måste stanna då och då och se vad vi håller på med. Vi behöver ta hand om vad vi har och inte bara köpa och slänga, för vi har tillräckligt med saker. Varje utställning är ganska mycket baserad på dialog, att väcka frågor om vad vi måste göra nu, i den krisen som vi har.