– I kväll kommer ni att få höra historier från människor som verkligen bjuder på sig själva, säger hon till publiken.
Publiken utbyter blickar. Föreställningen, som avslutade sin Kanadaturné början på juni, bjuder på en osannolik blandning av personliga berättelser om sexuellt våld och komedi. De uppträdande och publiken utmanas med en bedrägligt enkel fråga: Kan ett våldtäktsskämt någonsin vara roligt?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Alla tar en risk i den här föreställningen och det gör den lite laddad, säger Emma Cooper, en av de två producenterna bakom Rape is real & everywhere (på svenska: Våldtäkt är på riktigt och sker överallt).
30-åriga Emma Cooper och hennes komikerkollega Heather Jordan Ross kom på idén över några öl förra hösten. Irriterade över den låga humorn bakom de flesta våldtäktsskämten, noterade de båda kvinnorna – som båda utsatts för sexuella övergrep och kallar sig överlevare – att det ofta verkar som att de som tycker att det är roligast att skämta om våldtäkt aldrig själva har upplevt det.
Hur skulle det vara, funderade de, om överlevare drog skämten istället? Kunde skämtande om sina personliga upplevelser från en scen göra det möjligt för överlevare att ta tillbaka berättandet?
”Måste ställa högre krav”
Ungefär tre veckor senare ställde sig Emma Cooper och Heather Jordan Ross de här frågorna inför publiken vid en utsåld föreställning i Vancouver. De hade sällskap av fem andra komiker, samtliga överlevare, som försökte sig på en komedistil som balanserar mellan att visa sårbarhet och framkalla skratt.
Emma Cooper berättade för publiken om en kärlekslapp hon fått av en man som, efter samtyckt sex, tagit av sig kondomen och fortsatt. På lappen hade han stavat ordet ”beautiful” (vacker) fel.
– Det fick mig att inse att jag måste ställa högre krav. Våldtäktsmanskrav. Jag vill ha en smart våldtäktsman som kan förstå och stava svåra ord som ”kommunikation”, ”samtycke” och ”tvång”, skämtade hon.
Den ovanliga blandningen av faktorer som spelar in under föreställningen är en oerhörd utmaning, berättar Emma Cooper.
– För mig var det svåraste att göra det här roligt. Och hur ser man sedan till att andra människor känner att vi går in i det här med en äkthet?
”Tankeväckande”
En manlig komiker sammanfattade den här utmaningen under en föreställning när han sade:
– Hörrni, om ni inte skrattar åt de här skämten blev jag våldtagen förgäves.
I väntan på att föreställningen i Toronto skulle börja, var Joanne Cave osäker på vad hon hade att förvänta sig.
– Man känner ett ögonblicks tvekan när man inte är säker på att det kommer att passa ens humor så bra.
Hon hade dock köpt biljett, lockad av den plattform som föreställningen erbjuder överlevare.
– Det finns så få tillfällen att höra våldtäktsöverlevare, särskilt kvinnor, berätta sina historier på sina egna villkor.
Efteråt sa hon att föreställningen var en tankeväckande succé.
– Komikerna var verkligen inte helt tillputsade i sitt berättande. Man kunde se att de, medan de berättar, fortfarande bearbetar en del av obehaget kring det. Jag tror att det är däri kraften ligger. De använder humor som ett verkligt kraftfullt verktyg för att ta tillbaka sina upplevelser.
Skapar förvirring
Föreställningen, säger medproducenten Heather Jordan Ross, ”gör folk väldigt förvirrade”. Feminister som vanligtvis undviker våldtäktsskämt sitter bredvid nitiska försvarare av yttrandefrihet, medan våldtäktsöverlevare delar med sig av sina historier och driver med ett samhälle som länge har marginaliserat frågan om sexuella övergrepp.
En del av föreställningens kraft ligger också i att den sätter namn och ansikten på vad Heather Jordan Ross kallar en osynlig epidemi av sexuella övergrepp.
– Det är en så vanlig historia, men ingen berättar den, säger hon.
Namnet på föreställningen, Rape is real & everywhere, har de hämtat från graffiti som skrivits på en vägg i östra Vancouver.
För 26-åriga Heather Jordan Ross var humor en naturlig respons efter att hon utsatts för ett våldsamt sexuellt övergrepp av en arbetskamrat för två år sedan.
– Jag visste att jag ville prata om det på ett roligt sätt, men jag visste inte riktigt hur. Att göra stand-up om det här är väldigt, väldigt kathartiskt.
Hon kämpar emellanåt fortfarande med att hitta rätt ord eller rätt ton för att föra in sin upplevelse i komedins värld.
– Jag känner sådant raseri, som hos en 18-årig kille. Ingen säger att man känner så efter att ha utsatts för ett sexuellt övergrepp. Till slut kom jag på några skämt som jag tror är början på att prata om det på ett sätt som inte får publiken att känna sig obekväm.
Dubbla känslor
Föreställningen har turnerat över hela Kanada och lokala komiker har anslutit sig vid varje stopp. Turnéns mer än två dussin uppträdande – från manliga överlevare till överlevare från ursprungsbefolkningen – fick alla göra en audition för att visa sin komiska förmåga, men fick sedan carte blanche att kliva upp på scenen med sina historier.
Becky Dingwell såg föreställningen i Halifax.
– Jag tyckte att den var fantastisk, säger hon.
Hon var förvånad över hur frispråkiga de uppträdande var med sina egna upplevelser av våldtäkt.
– Jag skrattade helt klart, men var också lite besvärad, säger hon.
Det som fick henne att skruva på sig var de personliga upplevelser av att ha blivit utsatta som barn som några delade med sig av från scenen.
– Det tyckte jag var särskilt svårt att skratta åt. Det var något med att föreställa sig ett barn råka ut för det här som gjorde det svårare att höra. Samtidigt tycker jag att det var väldigt modigt av dem att kunna dela med sig på det här sättet. Och om det var till hjälp för dem eller om det på något sätt fick dem att känna sig stärkta, så är det jättebra.
Föreställningens blandning av toppar och dalar fick henne att känna sig helt slut.
– Även om jag älskade föreställningen, så kände jag mig väldigt tung och utmattad efteråt, så jag gick och köpte en cupcake. Jag kände att jag behövde något sådant.
Våldtäktskultur
En stor del av reaktionerna på föreställningen, säger Emma Cooper, har färgats av landets kvardröjande obehag kring rättegången mot den kände radioprataren Jian Ghomeshi. I mars frikändes den tidigare CBC-stjärnan från anklagelser om sexuella övergrepp, ungefär 18 månader efter att över 20 kvinnor trätt fram och sagt att de blivit utsatta för övergrepp av radiokändisen.
– Det här var fallet som gjorde människor medvetna om hur inbäddade våldtäktskulturen, maktdynamiken och övergreppen är i vår kultur, säger Emma Cooper.
– Den här föreställningen är inte lösningen. Den är bara en plats för ärlighet och lite katharsis i en tid när människor inser sådant som de redan visste innerst inne, men inte visste var de skulle göra av.
Rättegången gav också tillfälle att ta upp frågor kring sexuella övergrepp inom populärkulturen – ett tillfälle som Emma Cooper och Heather Jordan Ross nu tar för att förändra hur historier om våldtäkt berättas.
– Det här är vad folk vill ha, säger Heather Jordan Ross.
– Människor har skämtat om våldtäkt. Människor blir våldtagna. Varför har inte de här två sakerna sammanförts?