BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Musikalen, eller musiksagan, som hon föredrar att kalla det, har utvecklats under flera års tid. Allt började i litet format på Pelle Svanslös hus, växte till en föreställning på Parksnäckan med musik av Ako, Anders Grotherus och Anders Bromander och kom sedan att skifta fokus, berättar Anna-Karin Oldeberg.
– När vi hade satt upp Pelle Svanslös på Parksnäckan tyckte jag att det vore roligt om Maja kunde få vara i fokus. Så då blev det kalas hos Maja Gräddnos – det är alltså jag som är ”värdinna” för föreställningen. Nu har vi fortsatt spela den i flera år, den fungerar så bra.
Att bevara arvet efter Gösta Knutssons klassiska barnböcker är viktigt, menar hon, särskilt i Uppsala, där det tydligaste monumentet efter Pelle Svanslös författare är lekplatsen vid Engelska parken. Och böckerna behåller alltjämt sin aktualitet, menar Ako.
– Jag vet inte hur mycket Gösta Knutsson tänkte på det när han skrev sina böcker, men de har ju ett budskap som är aktuellt. De handlar om mobbning och om att våga vara annorlunda. Pelle är det och även hunden Max som bara har ett öra.
Maja Gräddnos har blivit lite tuffare än i de ursprungliga böckerna och medlar i konflikter mellan den snälle Pelle och elake Måns som ständigt utsätter honom för elaka skämt.
– Har vi ett budskap så är det att Måns ofta faller på sin egen dumhet. Vi försöker också visa på ett enkelt sätt att även den som mobbar kan vara sårbar och behöva kärlek och stöd för att våga säga förlåt.
Du har ju gjort flera föreställningar för barn och även andra kulturaktiviteter. Vad måste man specifikt tänka på, förutom att berättelsen ska vara begriplig?
– Jag tycker att man får en väldigt direkt respons av barn så det gäller att man är ärlig i sin profession och försöker få med sig barnen, att vi inte står på scenen och uppträder för oss själva. Att vi engagerar dem i föreställningen.
– När elake Måns har svårt att säga förlåt får han hjälp av publiken, helt spontant. En vuxen publik måste värmas upp för att våga. Med barn händer det direkt.
Med tanke på pjäsens popularitet är skådespelartruppen inställda på att utveckla konceptet med ytterligare pjäser, men det är en lite mer komplicerad process sedan rättigheterna köptes upp av bolaget Sagogränd, till vilket alla som vill utveckla konceptet Pelle Svanslös i någon bemärkelse måste höra av sig och även betala till.
– Det gör det hela lite mer komplicerat, även om jag inte tror att de kommer att motsätta sig fler föreställningar.
Du jobbar med barnkultur, i Uppsala även i andra sammanhang. Är utbudet tillräckligt, tycker du?
– Det finns ett bra utbud, med Lilla teatern och programmen på till exempel konserthuset, bibliotek och öppna förskolor. Men jag tror att det kan finnas ännu mer. När jag har mina ”småsånger” på biblioteket verkar det finnas stort behov av sådan verksamhet.
– Kanske skulle det vara bra om ännu mer av det som finns vore gratis.
