BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

När turnébussen till slut rullar in på Hornstulls strand strax efter fyra på eftermiddagen stegar jag bort för att möta upp med Justin Sullivan, som ger mig ett mjukt handslag, ett urskuldande leende och ber om ursäkt för förseningen.     

– Vi har kört hela vägen från Rostock i Tyskland, det var en väldigt lång resa som tog lite längre tid än vad vi hade beräknat. Jag är ledsen att du har fått vänta, vill du ha en kopp kaffe? 

Vi slår oss ned i de mjuka skinnsofforna inne på Debaser Strand. Justin Sullivan tar ett bloss på sin e-cigarett och blåser ut ett stort, tjockt rökmoln.  

– Det här är en fantastisk uppfinning. Jag kan fortsätta röka, utan att behöva dra i mig alla de gifter som vanliga cigaretter innehåller, säger han och skrattar.       

New Model Armys senaste skiva är en ovanligt mörk historia, präglad av vår samtid.  

– Ja, det är en väldigt mörk skiva. Den är skriven under 2015 och är starkt präglad av allt vi kände var i antågande. Så fort den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet annonserades ut så visste jag, eller visste – jag hade en väldigt stark känsla av vad som väntade. Skivan är präglad av det, samt allt annat skrämmande som pågår i världen omkring oss, säger Justin Sullivan.  

I jämförelse med New Model Armys två senaste album Dog and Wolf och Blood and Wine är Winter en avsevärt mindre tillrättalagd och producerad historia.  

– Vi hade gjort de här två albumen som var väldigt producerade. De var i väldigt hög grad studioalbum, alla ljud på dem var varsamt tillrättalagda. Så vi sa, nu har vi gjort det, nu provar vi att göra det rakt motsatta. Låt oss skapa ljudet av ett väldigt högt band i ett väldigt litet rum, säger Justin Sullivan och tar ett till bloss från sin lilla ångmaskin.              

Flyktingkris ett tema

Ett tema som återkommer i flera av låtarna på Winter är den pågående flyktingkrisen. 

– Mest uppenbar är såklart ”Die trying”, som är skriven om flyktingsituationen i Calais. Det är en låt som jag försökte att inte skriva, eftersom jag skrivit om flyktingar vid flera tillfällen tidigare. Men i och med att min flickvän bor i Paris och jag kör förbi det där flyktinglägret månad efter månad, kunde jag till slut inte låta bli att skriva den låten. ”Part the Waters” är mer något av en biblisk referens. Jag älskar att använda Bibeln eftersom den innehåller ett berättande som alla kan relatera till. Låten är en påminnelse till folk om att det här inte är ett nytt fenomen, massförflyttningar av människor är i själva verket ett urgammalt och väldigt naturligt fenomen, säger Justin Sullivan och tillägger att högerpopulismen och främlingsfientligheten i dagens Europa skrämmer slag på honom.

– Det finns en vana inom högermedier att tala om flyktingar som om de vore ett kollektiv, men de är allihop individuella människor med olika historier och bakgrunder. Och det kunde ha varit du! Under andra förutsättningar så hade det varit du, säger Justin Sullivan, med enfas.       

Ni har alltid varit ett väldigt politiskt band. Hur känner du inför vår samtid idag? 

– När vi startade det här bandet så sammanföll det med avregleringen av Wall Street och finansmarknaden. Idén var att om vi bara frigör kapitalet, för att låta det göra vad kapital gör, så kommer det att lösa alla våra problem, alla system kommer att fungera bättre och alla kommer att bli rika på köpet. Du vet, den här nyliberala teorin om den nedsipprande ekonomin, som var den förhärskande politiska idén under 30 långa år! 

– Men så kom finanskraschen 2008 och allt lades upp inför oss. Det blev uppenbart för alla att det här systemet är en total bluff, att det är fullkomligt genomruttet och att det enbart gynnar de redan förmögna och besuttna. I samband med det skrev vi ”Today is a Good Day”. Det eftersom vi i detta blottläggande av sakernas tillstånd såg en möjlighet till förändring. 

Sex år senare låtsas vi fortfarande som att allt är okej, säger Justin Sullivan.

– Med tanke på det är jag inte särskilt överraskad av att motståndet växer. Tyvärr är det idag inte vänsterorienterat, utan radikalt högerpopulistiskt och främlingsfientligt, vilket faktiskt skrämmer livet ur mig om jag ska vara helt ärlig. Winter är en låt om det. Det är en låt om fruktan.