– Var har du fått det ifrån?! Det har jag aldrig sagt, säger Josefine Jinder och spänner ögonen i mig.
Jag mumlar något om TV4:s presentation av henne för Så mycket bättre.
– Är du säker på att du har läst på om rätt artist?!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Jag föreslår att skribenten kanske kopplat samman henne med vännerna i duon Rebecca och Fiona, som är uttalat politiska. Hon ser fortfarande skeptisk ut.
– Jag är vänster, det är väl ingen hemlighet, men jag vill inte prata om socialism! Jag trodde att vi skulle prata om min singel?
Så då gör vi det.
Musiken vill hon alltid sätta i fokus.
– Under processen med Så mycket bättre och alla tolkningar kände jag att jag ville skriva en egen låt, inte tolka någon annan. Jag kände en frustration över att inte ha fått uttrycka mig själv fullt ut. Jag ville släppa något eget för att känna att jag fanns.
”Sverige är ätstört”
Hon kallar samarbetet med Martin Sköld från Kent för friktionsfritt.
– Det blev klart väldigt fort. Då vet man att det är något bra, i alla fall är det så för mig.
Hur mycket sorterar du ut?
– Mycket! Jag gör väldigt mycket musik, skriver mycket. Jag har så mycket dåliga låtar att jag kan sitta i studion och bara garva åt mig själv: Du är ju sjuk i huvet! Liksom varför sitter jag och gör en sommarreggae-låt? För att jag vill! Man måste vara fri i sitt skapande. Man måste få vara dålig.
Har du alltid kunnat tillåta dig det?
– Det har kommit mer och mer med framgången, ett självförtroende. När man fått bekräftelse för det man gör kan man vila mer i den känslan. Ju äldre jag blir desto mer har jag fått en fuck off-attityd. Jag tror att det hänger mycket ihop med man ser sig som en seriös person och artist. Då kan man inte göra någonting utanför sin ram. Jag har utrymme att göra vad jag vill. Det är lite av poängen med mitt artisteri.
En liten flicka stirrar fascinerad på Little Jinders My Little Pony-man till hår. Trots att, eller kanske för att, hon själv ofta känt sig mer hemma med killarna leker hon mycket med femininitet.
– Alltså utseende är inget intresse jag har. Hudvård skiter jag i. Skönhet är det värsta jag vet. Att man måste vara snygg. Låt en kvinna leva!
Ätstörningar är något hon gärna återkommer till
– Hur kan alla vara så smala?! Hela Sverige är ätstört.
En artists utseende handlar om något annat, menar hon.
– Jag tycker att det är viktigt som artist att ha ett uttryck och där ingår hur man ser ut. Allt hänger ihop.
Svenska artister är för mesiga, enligt Little Jinder
– Det värsta jag vet är onödigt ödmjuka människor. Att vara tacksam för att ens få finnas, det ska man väl aldrig behöver känna! Jag lyssnar på artister som inte skäms för att de finns.
Kan du spegla dig i din publik?
– Det är ju allt från den lilla hardcore-klicken som ser ut som jag, till barn och äldre. Det är kul att nästan hälften är killar, fast jag tycker att jag skriver från ett kvinnoperspektiv!
Fram till september är varje helg vigd åt spelningar runt om i Sverige. Däremellan mellanlandar hon i det Stockholm som hon skildrar, bland annat i hitten Vita Bergens klockor.
Hur känner du för Stockholm?
– Det är dyrt. Snobbigt. Brackigt. Men jag är uppvuxen här och älskar det därför, jag har vänner och familj här. Men det bor ju bara rika här, i innerstan. De som har tid att bry sig om hur de ser ut.
Vill du vara en motvikt?
– Jag väger nog ganska lätt, ensam på barrikaden. Det enda jag ser är att jag är en tröst för vissa och det är jag nöjd med. Jag lägger ned ganska mycket tid på att svara unga tjejer som hör av sig, för jag vet hur mycket det suger i den åldern.
Vem var du själv som tonåring?
– Ett Broder Daniel-fan med dålig hållning.
Har du bättre hållning nu?
För första gången lyser hon upp.
– Jag fick en bästis som var 1,80 och då blev jag tvungen att sträcka på mig.
Högklackat ska också ge bättre hållning?
– Det här är mina enda högklackade, säger Little Jinder och pekar ned på sina Marc Jacobs-sneakers.
– Man studsar fram i dem, som en känguru!
"Har hatat överklassen"
Läser man artiklar om Little Jinder på nätet handlar de ofta om hennes frispråkighet. Ofta anges att hon tagit avstånd från Sverigedemokraterna.
Tror du att det är lättare att markera emot någonting än att formulera vad man vill ha, politiskt?
– Jag tycker nog inte att det är så svårt att formulera vad jag vill ha, vart jag vill. Låt en kvinna leva! Utan att få skäll hela tiden. Dit vill jag.
Känner du några sverigedemokrater?
– Jag vet inte! Men det gör jag säkerligen. Säkert någon granne på landet.
Var är landet?
– I Hälsingland. Men det finns ju många som röstar på dem på Söder också.
Dömande och elitism pratar du ofta om i intervjuer, det verkar vara något som du tänker mycket på?
– Ja. Det blir en sorts elitism när man håller på och definierar sig som alternativ genom att skilja sig från mängden, inte göra som dem. Jag har hatat överklassen. Varit ganska svartvit. Det är inte så intelligent, har jag insett. Ganska osoft faktiskt. Jag har haft så jävla mycket fördomar. Ett försvarsbeteende. Det har varit så viktigt att tycka rätt. Jag jobbar på att bli mindre hård.
När man är så där till synes öppen så kan folk få för sig att de vet allt om en. När det i själva verket är ett sätt att hålla dem på avstånd och att avväpna dem, tänker jag?
– Ja, så är det! Verkligen. Det finns så jävla mycket folk som tror att de känner mig, bara för att jag pratat med dem, eller syns. Bara för att man är utåtriktad så tror folk att man är helt galen!
Utan spärrar? Helt genomskinlig?
– Ja. Folk tror att de känner en.
... porr:
– Det kan ju vara ett nödvändigt ont ibland. Jag är inte emot porr. Det är ganska lätt nuförtiden att konsumera porr som inte är vidrig. Det var värre när jag gick i högstadiet, innan internet, när all porr producerades av en industri. Amatörporren är ju ändå så långt ifrån analblekning man kan komma, haha! Jag utgår från att det finns en diskussion om kvinnosynen. Vanligt sex går ju ofta inte ens ut på att tjejen ska komma. Då kan porr vara en möjlighet för tjejer. Så att man vet vad man vill ha sen när man ska lära upp någon jävla snubbe.
... svenska språket:
– Det är ett pinsamt språk att sjunga på. Allt blir fult så därför är det kul. Det är svårt. Det känns alltid fult för att det ligger nära en själv. Det känns väldigt naket. Man vill ju inte visa sig naken...
... framtiden:
– Om tio år ... tror jag att jag har gjort grejer inom andra konstformer. Jag vill skriva mer, hålla på med teater. Förhoppningsvis bor jag inte i Sverige! Jag vill ju rädda korallreven. Jag älskar vatten! Så jag bor kanske på Madagaskar och dyker, skriver en pjäs. Jag ska ta dykcertifikat efter turnén!
