BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag har varit lite löst sammankopplad med Clandestino ett tag nu. Jag har spelat där två gånger solo och en gång med Junip och så har jag med tiden lärt känna Alexander Motturi, berättar José Gonzaléz när han svänger inom Lagerhuset dagarna innan festivalen.
Låtar från hela världen
Tillhörande är även Josés egna intresse för det som brukar kallas ”världsmusik” eller ”etnomusik”. När han inte turnerar själv brukar han agera DJ på diverse klubbar och musiken han kör då går som hand i handsken med Clandestino.
– Det är en hobbygrej för mig. Jag kör mer grejer från Spotify än beatmixar. Men Alexander har bjudit in mig som DJ på en del Clandestinorelaterade evenemang också. Stilen jag kör som DJ är nog väldigt Clandestino med en blandning av låtar från olika delar av världen, ofta dansant och på olika språk. Så det var väl därför de tyckte det var värt att bjuda in mig som co-curator. Dels att det blir ett ansikte utåt som kan bli lite dragplåster medialt, men också bara rent stilmässigt, att jag fick tillföra lite artister.
Att agera bokare med hela världens artistuppbåd som plockhylla var inte helt enkelt.
– Jag är ingen van bokare, men jag har gjort latmansjobbet och gett dem en del listor. Sen får de göra muskelarbetet. De hade redan bokat en del jättebra artister, men det fanns platser kvar i schemat och en del pengar.
Att bli handplockade av José González, med de internationella framgångar han har haft, kan lätt tänkas varit en smickrande pusselbit för de berörda artisterna att tacka ja.
– Ja, jag tror det. Vissa kanske inte känner till mig men Family Atlantica svarade väldigt snabbt och Madame Gandhi var ju också via att jag lärt känna henne. Vi träffades på något event där jag var inbjuden som musiker och jag minns inte om hon talade, eller var där som gäst. Men hon är känd för att prata om feminism och stigma kring mens, förutom att vara en grym trummis.
Gandhi fick bland annat en hel del medial uppmärksamhet som den ”friblödande” löparen på London marathon. En aktion hon gjorde just för att belysa stigmat med mens.
Pappaledig i höst
Även om musiken och musikerna José har varit delaktig till att locka till Göteborg i helgen är densamma som snurrar i den egna stereon hemma, så är det inte alltid så.
– Det är skillnad på vad jag själv lyssnar på och vad jag får spela hemma. Viss musik är ganska rå liksom. Så det får jag väl lyssna på mer när jag springer än hemma där det är fler smaker som ska samsas.
José är sambo och breakar även under intervjun att han snart ska bli pappa.
– Det är inte hemligt eller så, men sen brukar man ju vara lite försiktigt innan det gått bra. Men nu är det mer än halvvägs.
Det betyder, förutom att han tids nog kommer att få ännu mindre ensamrätt om stereon, att han kommer att fortsätta spela de gig han har bokade under sommaren och sedan ta pappaledigt.
Temat för årets Clandestinofestival är ”Rätten att berätta” som också manifesterats genom en serie offentliga föreläsningar under våren, samt kurser i kreativt skrivande för nyanlända.
– Jag har även följt deras föreläsningsserier. Det är inget jag är inblandad i, men känner till det och tycker det verkar vara grymma initiativ. Det är absolut saker jag ställer mig bakom.
José själv kommer att spela i Masthuggskyrkan. Det är en intressant kombination då han, som ateist, flera gånger lyft frågan kring hur ologisk den livsåskådningen är. José González har en bakgrund inom naturvetenskapen och forskade innan han slog igenom som musiker i molekylärbiologi. Stora delar av sitt sommarprat förra året ägnade han åt att lågmält resonera sig fram till varför religion inte fungerar som förklaringsmodell till saker.
– För mig är det intressant hur vi kan gå vidare i en postreligiös tid och samlas kring riter och det kommunala och andliga rummet som kyrkan har erbjudit, och att det finns en plats för den även i det sekulära samhället. Det är bevisat bra för psyket och samhällen med rum för reflektion, säger han apropå kyrkan som konsertplats.
Men världsåskådningsfrågor och hur man kan förhålla sig skeptisk till bullshit är absolut en hjärtefråga för mig. Och det har blivit mer och mer aktuellt tycker jag för att det kommer från så många olika håll. Inte bara från organiserade monoteistiska religioner utan även från alt-right, alternativa fakta och sådant.
Missbruk och psykisk sjukdom
José González senaste skiva, Vestiges & Claws, släpptes 2015 och i samband med den berättade han öppet om de psykiska besvär han brottats med. Om paranoian som ledde honom till psykiatriska vårdhem och alkoholmissbruk. Han fick diagnosen reaktiv psykos.
– Men jag har mått bra sedan dess. Det var åtta år sedan sist och jag bestämde mig för att lyssna på alla råd som finns där ute. Förutom att inte dricka, det gör jag då och då, men har trappat ner det till socialt drickande. Jag är noga med att alltid få lagom med sömn. Det finns det tips och trix för. Allt från piller till när man utsätter ögonen för ljus och när man äter. En annan grej är träning. Antingen promenera 30 minuter per dag eller träna. Jag har alltid med joggingkittet på turné och när jag är hemma så försöker jag hinna med två, tre gånger i veckan.
Ett sunt och bra leverne är dock inte alltid helt enkelt när man lever ett liv på turné.
– Det är lite svårare då, men det beror på vilka man hänger med. Man påverkas mycket av sitt umgänge. Hela mitt team har varit bra på att designa turnéer så att det finns tid för återhämtning.
Sin vana och bakgrund som forskare trogen så har José läst på om hjärnan och sin egen sjukdom, vilket säkert också är bidragande till att han lyckats må bra i åtta år nu.
– Men man måste inte kunna biokemi för att ta del av nyaste rönen. Det finns en podcast som heter Psykiatrikerna av Anders Hansen, som även har skrivit en bok om just träning och hjärnan. Den är väldigt positiv då det finns så mycket positiva rön kring hur man kan må bättre psykiskt just genom träning.
