– Länge tyckte jag att jag borde vara förälskad och ha en pojkvän. Så vid ett tillfälle när någon erbjöd sig så gick jag med på det trots att jag var ointresserad. Men min första förälskelse var faktiskt i en tjej. Hon var några år äldre och jag ville vara nära henne.

Vad lärde livets första relation dig om kärlek?

– Att man inte ska vara ihop med folk som man inte tycker om.

De senaste åren har du experimenterat med bdsm och gruppsex. Vad vill du komma åt?

– Jag är intresserad av att lära känna mig själv och andra, och att utveckla sinnlighet och känslor. Vad det är att vara en sinnlig människa. Vad gör det med oss? Hur reagerar jag om vi gör såhär? Om vi har en öppen relation? I bdsm måste man hela tiden ha en öppen och medveten självreflektion för att få syn på sig själv och sina känslor.

Har du en öppen relation med din nuvarande pojkvän?

– Nej inte direkt, men vi testar saker på egen hand ibland.

I din senaste bok ”Jag är himmel och hav” skriver du om asymmetriska relationer, som den mellan undergiven och dominant i en bdsm-relation. Du skriver: ”En asymmetrisk etik strävar efter njutning i systemets alla delar.” Kan du utveckla lite?

– Så länge vi försöker vara symmetriska så begränsar vi varandras utrymme i en relation. Symmetrin innebär att vi måste ta lika ansvar, därför måste vi också hela tiden vara på ett visst sätt för att kunna mötas som jämlikar. Skillnaden med bdsm är att den praktiken har botten i en symmetri – i samtycke – men strävar sedan efter assymmetri. Genom att ha olika ansvar och roller kan vi bli mer av något. Vi kan utveckla andra subjektiviteter än i en vanlig sexuell relation.

Skulle du säga att bdsm-sex på det sättet blir mer jämställt än ”Svensson-sex”?

– Nej inte nödvändigtvis, men ofta mer genomtänkt. Det finns förstås de som missbrukar det här på olika sätt, men om man utgår i från etiskt bra bdsm så är det ofta mycket mer genomreflekterat och genompratat. Vad gillar du? Vad vill du undersöka? Vad vill du verkligen inte? Var går dina gränser? I ”fem i tre-ragg” eller i vaniljerelationer är det så många outtalade normer som tas för givet. ”Så här är det”, ”Så här ska det vara”. Eftersom man bryter mot de normerna i bdsm så måste man prata om dem.

Du kallar dig sexpositiv. Vad innebär det för dig?

– Det är ju ett lite utskällt begrepp, men det innebär för mig att sex är ett område jag tycker om att undersöka. Ofta är vi så mycket uppe i huvudet, för vårt samhälle premierar tänkande och analys. Men då hamnar man också på distans från sin egen kropp och sinnlighet.

Tanken om att kroppen står i vägen för ­hjärnan, är det så inom filosofiyrket?

– Ja, och jag tycker att det är kul att vara hjärna, men det kan ställa sig i vägen för andra delar. Om man bara är hjärna så blir man väldigt haltande som människa. Över lag så handlar det sexpositiva om ett intresse. Sex är min hobby. Och precis som med andra hobbys går jag och funderar på det, jag vill undersöka, lära mig saker, testa nytt.

Vilka relationsnormer borde vi ifrågasätta mer?

– Vi ska inte ifrågasätta några normer bara för att de är normer. Vi ska bryta normer där de ligger i vägen. Det är därför jag alltid har dragits till det autistiska förhållningssättet gentemot normer: Det handlar inte om att vara arg på normer och försöka göra tvärtom, utan om att vara bredvid normen och bryta mot den, ibland utan att vara medveten om det. Det är en frihet i relation till normer.

Det låter underbart, men också svårt för de av oss som är neurotypiker?

– Ja, men när man börjar rucka på normer så inser man hur löst de sitter. När vi bara tar normerna för givet så tänker vi att det är såhär världen är. Som med könsroller till exempel. Eller att ett förhållande är mellan två. Men om man bara är inne och petar lite i det så tar det fem minuter innan det faller.

Vilka normer kan man leka med i bdsm?

– Man kan till exempel leka med klassiska könsnormer, rape-play, åldersskillnader eller race-play. Att vidröra allt som är känsligt, tabun i samhället som det finns riktiga spänningsfält runt. Det kan vara ett sätt att bearbeta kulturella erfarenheter.

På vilket sätt menar du att man kan man bearbeta en våldtäkt med bdsm?

– Om man på olika sätt leker med det så desarmerar man det samtidigt. Men vad lekandet kan göra är kanske allra tydligast i stereotypa könsroller. Om jag går in i en klassisk kvinnlig undergiven roll, så kan jag när som helst bryta mot det och säga ”Stopp. Här går min gräns”. Det gör det hela till en 100 procent annorlunda erfarenhet.

Menar du att det finns två lager i situationen, i grunden ligger samtycke och symmetri, men i själva aktiviteten är det assymmetri?

– Ja, och gapet mellan de två nivåerna gör att det är något helt annat. Det gör att vi inte är fast i föreställningar om till exempel hur kvinnor är. I glappet blir det något annat, något som vi rider på. En spänning som vi utnyttjar för våra egna individuella syften.

Vilka reaktioner får du på att du håller på med bdsm?

– Den allra vanligaste reaktionen är ”Det här är intressant!”. Kanske för att jag gör en intellektuell knorr på det. Men många av mina medsystrar vittnar om negativa reaktioner när de beskriver sig själva som sexuellt aktiva kvinnor. För vi har inga ord för den sexpositiva kvinnan. Hora? Slyna? Men en hora följer ju inte sina begär, där handlar det ju om en ekonomisk transaktion man är ute efter. Samtycket för mig är en helig ko. Och det måste vara helt begärsstyrt, det är vad det sexpositiva betyder för mig. De normer som kommer i vägen får flytta på sig.

Det är ändå en ovanlig kombination att vara filosofiprofessor och bdsm-utövare. Hur är det?

– Ibland är rädslan för att bryta normer stor, men när man väl brutit igenom så får det inte direkt några konsekvenser. ”Det kunde vara på ett annat sätt, jaha”. Och det här skadar ju ingen. Så nu har alla runtomkring mig slappnat av. Min erfarenhet är att folk brukar bli nyfikna när jag förklarar att jag undersöker, och att de börjar fundera på sin egen sexualitet och vad de gillar eller inte är sugna på. Och det är ju det som är poängen: Har du ett sexliv som du tycker om?