– När vi kom fram till Visby gick vi utmattade längs gatorna, men eftersom vi var arbetslösa studenter hade vi inte råd att göra annat än att titta. Vi handlade några basvaror på Ica och cyklade sen tillbaka till vårt fuktiga tält som var fullt av tvestjärtar. Ångesten låg som en dimma över de dagarna – men ett år senare gifte vi oss! Jag tror vi kände att vi visat att vi kunde hålla ihop i nöd och inte bara i lust. Vi är fortfarande gifta, men vi har aldrig vare sig campat eller cyklat sedan dess.

Vad är din största sommartrigger?

– Det är när det blir värmebölja och jag inte har möjlighet att åka till något vatten. Min kropp lägger av helt när värmen kommer: Jag vill sluta jobba och bara sitta på brygga vid en sjö med fötterna i vattnet. Oftast gör jag också det, men om jag har schemalagd undervisning eller något annat åtagande som jag inte kommer undan går det inte. Då känner jag mig instängd och fångad. Det är onaturligt att arbeta när det är mer än 25 grader varmt.

Känner du prestationsångest på sommaren?

– Möjligen i den meningen att jag vill komma bort omedelbart. Jag jobbar ju en del hemifrån, så det är svårt för mig att fatta att semestern börjat om det inte sker något tydligt brott med vardagen. Därför vill jag resa iväg ett par veckor, och helst till en stad. Städer kan vara så härliga på sommaren: öppna och fulla av både grönska och flanörer.

Vilken är den värsta sommarhiten?

– Hm, jag kan inte komma på någon som jag ogillat... Jag brukar tycka om de flesta – det finns en slags intellektuell hedonism i sommarhitsens banalitet som passar väl till årstiden. I år är det väl Sabrina Carpenters Espresso? Den blir man ju bara glad av!