Nu har det gått 16 år, Sverige har förändrats och Jens Lapidus är inte längre advokat utan författare och juridisk expert i TV4.

– Våldet i dag är mycket värre och numera domineras det av skjutvapen. När jag skrev ”Snabba cash” tog jag medvetet inte med många skjutvapen eftersom jag visste från mina erfarenheter från rättssalarna att de var mycket ovanliga i Sverige.

– Nu vet alla att situationen är helt förändrad, att använda skjutvapen är väldigt vanligt i konflikter, sprängmedel används också och förövarna har blivit mycket yngre – det handlar ofta om tonåringar.

Inte maffia som i Italien

Jens Lapidus noterar också att de kriminella gängen ser annorlunda ut idag:

– De har blivit mer fragmenterade idag. I ”Snabba cash”-triologin, så är det i hög grad den så kallade jugoslaviska maffian som härskar i Stockholm, detta baserat på verkliga förhållanden i början av 2000-talet. Så är det inte längre.

– Idag är det svårt att säga om man ska tala om gäng eller organiserad brottslighet, många talar om oorganiserad brottslighet som blivit våldsammare. Dessutom ser gängen annorlunda ut nu, det är något som regelbundet förändras ett antal år efter att en ny etnisk grupp kommit till Sverige. Då var det serberna som hade kommit under 70- och 80-talen, nu ser man nya grupper som kommit senare.

Jens Lapidus menar också att den nya gängbrottsligheten flyttat längre från näringslivet, förut kunde man se kopplingar till bygg­branschen och till restaurangbranschen.

– Samtidigt finns det andra tecken på att de idag rör sig högre upp i samhällskroppen, man kan se på olika ställen i Sverige att myndighetspersoner är kopplade till kriminella klaner eller släktnätverk. Man talar om maffior men i Sverige har vi aldrig haft någon maffia i den italienska eller ryska bemärkelsen, alltså ­kriminella grupper som har varit samhälls­påverkande eller systempåverkande.

– I några fall har man nu kunnat se släktbaserade kopplingar i vissa myndighetsbeslut. Men rättsväsendet och politiken är i princip opåverkade så det går inte att tala om en maffia typ den som finns i Italien, Ryssland eller i Mexiko.

När det gäller hur organiserade de nya kriminella gängen verkligen är så menar Jens Lapidus att det är dubbelt och motstridigt.

– Å ena sidan kan du se att vissa tycks vara oorganiserade, man arbetar ihop i olika konstellationer och det finns inte den struktur som du kan se i exempelvis Hells Angels. Men å andra sidan finns tecken på en väldig hård styrd organisation hos vissa gäng, till exempel Vårby-nätverket. Där satt ledaren i Spanien och han hade utnämnt kaptener och soldater enligt italiensk modell. Det var väldigt tydligt vem som gav order och hur strukturen såg ut.

”Krävs enorma insatser”

Vårbynätverket visar också att Sverige idag exporterar en del av denna brottslighet till andra länder och att de svenska gängen är betydligt mer våldsamma än de lokala gängen. 

Hur det blivit så och hur man får stopp på det är vad Jens Lapidus kallar the million dollar question.

– Jag är ju framför allt kunnig inom de juridiska och straffrättsliga delarna, men om man börjar i den omvända ändan så ser man att det straffrättsliga är reaktivt, brottet är redan begånget och ska bestraffas. Det vi egentligen måste göra för att få stopp på den utvecklingen är att se till att folk inte vill bli kriminella.

– Vi kan inte fortsätta ha det som det är idag och för att komma vidare kommer inte straffen att vara det viktigaste, det krävs istället andra samhällsinsatser: skola, vård, omsorg, integration blir de stora avgörande frågorna och där krävs det enorma insatser. 

Men även inom straffrätten krävs ­förändringar anser Jens Lapidus.

– Vi har släpat efter till exempel Norge och Danmark så det kan behövas nya lagar, men det jag tycker är obehagligt är totaliteten: vi får en lång rad olika åtgärder som var och en naggar lite på rättssäkerheten, tillsammans kan det bli en helhet som riskerar att medföra ett paradigmskifte där systemet förskjuts till ett mer rättsosäkert läge och det är inget vi kan acceptera.

– Därför skulle jag vilja ha en tydlighet i att vissa nya bestämmelser bara ska vara tillfälliga, interimistiska – låt oss testa dem under några år och sedan ta bort dem om de inte visar sig vara effektiva eller hotar rättssäkerheten. 

Vissa lagar kommer att försvinna om polis och myndigheter bestämmer sig för att inte tillämpa dem om de betraktas som obsoleta, alltså förlegade och obrukliga.

– Ett exempel på det är vandelsprövningen, vi hade en lag om vandelsprövning, som nu Sverigedemokraterna vill ha, ända in på 80-talet. Men alla förstod att det var idioti så den användes aldrig. Vi får fråga oss om vi ska ha lagar som bara är symbolpolitik, som inte ger någon reell effekt och som ingen följer?

– Det är dock uppenbart att det finns vissa organisatoriska problem som gör att vi löser så få mord. Ett sådant problem är rättslaboratorierna, de forensiska institutionerna, som blir flaskhalsar. Det är ett problem både för polisen som behöver snabba besked för att kunna lösa brott och dels för misstänkta som kan sitta häktade i månader utan rättegång i väntan på resultat från till exempel DNA-­analyser. Det är människor som drabbas hårt utan att vara dömda för något brott. Det är inte okej.

”Jag vill beskriva Sverige”

För Jens Lapidus är det viktigt att i sina böcker försöka gestalta samhället och samhälls­utvecklingen och då känner han sig inte besläktad med många av de svenska deckarna.

– Jag ser att en stor del av den svenska deckar­floran ofta har gärningsmän som är psykiskt sjuka och att i böckerna begår människor brott på grund av gamla oförrätter som hände 20 år tidigare. Dessa böcker kan vara lite samhällstillvända genom att polisen som är huvudpersonen kan fundera lite på vad som är dåligt i samhället. Men jag vill ta det mycket längre än så, jag vill gestalta samhällsförändringar, jag vill gestalta strukturella frågor i Sverige, jag vill gestalta verklighetens brottslighet – inte någon påhittad massmördare eller galna människor som springer runt. Jag känner ett mycket litet släktskap med de svenska deckarna om jag uttrycker mig svepande. Jag känner mig närmre rapmusik och ­dokumentära skildringar. Jag vill inte bara skriva spännande, jag vill beskriva Sverige eller en viss skärva av Sverige.

På så sätt menar Jens Lapidus att han har ett vidare perspektiv på vad som händer i vårt land och ser en rad olika orsaker till att Sverige har fått ett allt råare våld och gängskjutningarna blivit vanliga.

– En sak som också intresserar mig är att vi får många nya miljardärer hela tiden och jag ser hur Sverige under de senaste 10–20 åren blivit ett veritabelt paradis för de ultraförmögna. Vi har ingen förmögenskatt, vi har ingen arvsskatt, vi har ingen gåvoskatt, vi har ingen fastighetsskatt – vi har inte ens skatt på kapital­vinster tack vare olika kontolösningar, ISK och kapitalförsäkringar.

– Dessutom har Riksbanken drivit en väldigt tydlig lågräntepolitik och inte tagit in den inflation som kommit av börsutvecklingen och stigande fastighetsvärden. Tillsammans har detta skapat en enormt kraftig miljö för att vara ultrarik. Det är inget fel i sig att folk blir rika, problemet är istället de klyftor som detta skapar och den orättvisa som blir följden.

Till detta ska läggas säger Jens Lapidus att vi samtidigt privatiserat en rad olika verksam­heter som skola, apotek, vård och omsorg.

– Jag tycker att det är orättvist när en vanlig knegare betalar mer i skatt än vad en miljardär gör. Det är inte okej. Även om inte detta i sig, inte enkom i alla fall, skapat det här nya våldet, så är det en del i en intressant utveckling som jag vill gestalta. Många tänker fortfarande på Sverige som ett hyfsat jämlikt land.

Bäddar för hypermaskulinitet

Dessa stora förändringar har enligt Jens ­Lapidus tillsammans med nedmonteringen av välfärden medverkat till att skapa den situation som Sverige befinner sig i. Och därtill kommer att nya invandrargrupper dominerar och det finns knappt någon etnisk svensk i de nybildade gängen.

– Vi har fört en misslyckad bostadspolitik som gjort att nästan alla nya svenskar hamnar i samma områden, lägg till att skolan inte fungerar i de här områdena och vi har en misslyckad integration som gör att många människor fortsätter att vara kvar i heders­kulturer. Många av dem kommer från länder med starka patriarkala mönster, något som bäddar för en hypermaskulinitet som ger en mycket hård syn på hur en man ska vara, vad han ska göra och hur han ska svara om han känner sig kränkt.

– Allt detta tillsammans med inkomstklyftor, fattigdom och nedmonteringen av välfärden har medverkat till att skapa den här situationen. Jag kan inte peka på en enskild faktor men jag tycker att kränktheten och maskuliniteten är intressant att föra in i ­diskussionen.

En av de poliser som arbetat mest med gängkriminaliteten, Gunnar Appelgren, har också pekat på att den machomyt som odlas i gängen är en av de viktiga orsakerna till det allt råare våldet.

– Den här lättkränktheten, säger Jens ­Lapidus, verkar vara ännu större bland svenska kriminella än bland deras motsvarigheter i Tyskland och i Frankrike, något som visas av att vi har fler skjutningar per capita i Sverige. Exakt vad det beror vet jag inte; det är lika fattigt där som här, när det gäller invandringen har länder som Tyskland lika stor andel invandrare som vi.

I en artikel i Dagens Nyheter utvecklar Jens Lapidus sitt resonemang. Han ser en form av hypermaskulinitet växa fram: ”Jag tänker på hårdheten igen, mannens manlighet, och att den inte får ifrågasättas, känner man sig trampad på måste man ge tiofalt igen.” Uppenbart, skriver Jens Lapidus, är att man måste ta upp maskuliniteten och fråga sig varför den blir så stark i ett land som Sverige som kommit längre än andra när det gäller jämställdheten.

I artikeln skissar han på att kanske kunna använda satsningar på kampsporter eller militärtjänstgöringar som ett sätt att premiera traditionella manliga dygder som styrka och handfasthet.

”Det är en skitdålig idé”

När det gäller den nya svenska regeringen och dess planer inom brottsbekämpningen ser Jens Lapidus att det handlar om en fortsättningen på den förra regeringens planer.

– Vi kommer att flera av de här åtgärderna; vi kommer att få preventiva tvångsåtgärder, vi kommer att få visitationszoner, men man ska komma ihåg att det detta sattes i rullning av den socialdemokratiska regeringen – även om den nya regeringen kommer att gå längre. Den stora frågan är om det blir några konkreta ­resultat – jag tror att det kommer att ge ­mindre än vad man hoppas på.

– När det gäller anonyma vittnen är jag helt mot, det är en skitdålig idé som inte kommer att ge några resultat. När det gäller visitationszoner är jag lite kluven; jag tror att det kan få effekt genom att få bort vapen från gatan men zonerna måste vara tidsbegränsade, de ska gå att överklaga, vara tydligt avgränsade ­områden, de får inte vara förnedrande och man ska inte få använda dem för att jävlas med alla som har mörk hy.

Jens Lapidus spekulerar i hur de här ­åtgärderna kommer att påverka Sverigedemokraternas fortsatta popularitet, brottsligheten är en av deras absolut viktigaste frågor.

– Eftersom de inte sitter i regeringen behöver de inte ta något ansvar, så om det går åt helvete för den här regeringen kan de öka i popularitet. Men å andra sidan kan det gå som i Danmark också – om alla suger upp Sverigedemokraternas politik så behövs de inte längre och kommer att blekna bort.