I samband med en utgrävning hittar en ung arkeologistudent en stor stentavla med ett tydligt budskap – ”Må kvinnan styra”. Fyndet leder till en hetsig debatt i hela världen, inte minst i världens i stort sett mest jämställda land, som samtidigt går in i en valrörelse. Det här handlar Annika Lantz debutroman Det elfte budet om. Det var när hon var tjänstledig från radion för ett par år sedan som hon började skriva.

– Min man såg en bok som hette Det elfte budet, eller om det var budordet, och blev väldigt besviken när det bara var en vanlig deckare trots att titeln var så bra. Så titeln kommer från en annan bok, det låter ju inte bra. Men jag tycker inte att min bok liknar någon annan.

Efter en diskussion om vad det elfte budet skulle kunna vara började Lantz skissa på olika personer som dök upp kring temat.

– Det blev ganska kul, men jag hade ingen plan eller något synopsis. Det vill jag säga på en gång – skriv aldrig en bok utan synopsis, det var det dummaste sättet.

Skickas snart till tryck

Det har tagit ett tag att skriva klart boken, men nu skickas den snart till tryck. Lantz berättar att hon anser att boken handlar om jämställdhet medan hennes man tycker att den är mediekritik.

– Det är en feministisk bok och en bok om hur jag har upplevt jämställdhetsarbetet utifrån min position i radiostudion. Det jag helst vill med den är att man ska förstå att det här arbetet är någonting vi gör tillsammans.

Det faktiska intresset av feminism kom ganska sent till Lantz, tycker hon själv.

– Jag var en late bloomer när det kommer till feminism. Jag blev gärna en av grabbarna och såg det som bevis för att det inte var något problem, medan jag egentligen bara var del i det problemet som faktiskt fanns. Jag förstod inte att en egen plattform var någonting annat.

Några av problemen skrev hon om i en uppmärksammad artikel i tidningen Bang. Där berättade Annika Lantz om att hon, i bland annat Parlamentet, användes som kvinnoalibi för sexistiska skämt, om att hon får vara en ”kul tjej” när hennes kollega får vara komiker, ståuppare eller humorist och om attityden att tjejer inte är roliga.

– Ja, jag var arg när jag skrev den artikeln för att det också var då jag kände efter. Jag var ju inte arg över den här situationen varje dag, men när jag verkligen skulle sätta ord på den så blev jag det, också för att jag kände att jag inte kunde stå upp för mig själv.

”Fattar inte om det var ett skämt”

Efter att hon skrev Bang-artikeln fick Lantz frågan om hon skulle vara intresserad av att roastas, alltså skämtas om, i Kanal 5-programmet Roast på Berns. Hon svarade ja, men bara på villkoret att hälften av panelen skulle bestå av kvinnliga komiker. Istället bestämde sig programmets producenter för att det skulle vara roligare om hela panelen bestod av kvinnor. Och om programledaren Erik Haag hade klänning.

– När jag kommer dit så förstår jag att de skulle presentera det som en jävla tjejroast. Och jag fattar fortfarande inte om det var ett skämt, det var så otroligt konstigt. Jag tror att det har påverkat mig så mycket mer än jag har förstått.

Lantz förklarar att händelsen inspirerade ett kapitel i boken som nu har strukits, där Danmarks statsminister är utklädd till kvinna när världssamfundet ska diskutera den patriarkala genomklappningen.

– Och hela tiden så hade jag det där i bakhuvudet att, gud, det här hände verkligen. Jag var verkligen med om det här.

Spännande arbete 

Idag är Lantz mindre arg. Lite tror hon att det kan bero på att hon är äldre och mer erfaren, men också för att hon inte utsätts för liknande situationer längre. 

– Sedan jag gick in i väggen för några år sedan har jag också bestämt mig för att försöka att endast göra två viktiga saker åt gången och då är jag inte heller med i lika många sammanhang där jag kan uppleva de här strukturerna så tydligt.

Nu tycker Annika Lantz att det är spännande att arbeta med jämställdhet.

– Samtidigt som det är helt absurt att vi fortfarande håller på och pratar om samma saker som när jag började förstå de här strukturerna och att jag var del av dem.