– Vi har flängt runt över hela jorden för att skapa den här serien, och det har varit både spännande och upplysande samt givande för historien. Men det finns såklart något hjärtevärmande och underbart med att få spela in på hemmaplan. Och jag tror faktiskt att New York är en givande plats för vår story. Det blir många fascinerande möten mellan olika enheter för kontraterrorism. Och som alltid drar Homeland mot vår tids stora händelser, vilket råkar vara det som händer inom politiken just nu. Jag tror att serien kommer att bli pånyttfödd. Och den kommer att engagera.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Svårt att varva ner
I säsong fem, som utspelades i Berlin, två år efter föregående säsongs händelser, mötte tittarna en Carrie Mathison som inte längre jobbade för CIA utan i stället hamnat i den privata sektorn. Men om Carrie trodde hon skulle få slippa storpolitiskt maktspel trodde hon naturligtvis fel. För Claire Danes innebar rollen att hon fick ta sin fysiska prestation till en ny nivå, vilket gjorde det svårt för henne att varva ned efter att säsongen var inspelad. Å andra sidan verkar det vara en känsla som återkommer efter varje säsongsavslutning.
– När det hela är över är jag hyfsat slut. Men jag brukar tänka att “Tja, jag är ju i alla fall inte gravid”. Jag har den saken att jämföra med, att det aldrig var tuffare än när jag var gravid i sjunde månaden och ändå gjorde allt det här. Men jo, det är väldigt påfrestande.
Claire Danes beskriver känslan inför inspelningsstart som att stirra upp mot en bergstopp inför en klättring. Likadant är det nu inför säsong sex av Homeland, som att det är något ogenomförbart.
– Men känslan av att vi gör något gör det lättare. Jag ger hellre allt i en trygg och inspirerande miljö än att slappa och fjanta omkring någon annanstans. Och när vi väl kommer igång med klättrandet får vi alla bärhjälp av storyn.
Att locka ut några spoilers från Claire Danes är förstås fåfängt. Däremot berättar hon om Carries och Sauls relation, om hur de gått ifrån varandra, om klyftan som funnits dem emellan de senaste säsongerna och att de försökt reparera den, men med varierande resultat.
– Jag tror att Saul har hängivit sig mer åt byrån medan Carrie sätter sig emot några av byråns grundläggande principer. Det är något som är svårt att överbrygga, och jag tror inte de har lyckats, än, men de kommer att göra det. De har ett djupt band mellan sig och det är inget som de någonsin kommer att förlora. Och det vill de inte heller. Men jag tror att Carrie utvecklas till en människa långt ifrån den människa som Saul har utvecklats till.
Ett bärande tema i serien är Carries bipolaritet, med återkommande sammanbrott. Något som Claire Danes ser som både utmanande och spännande.
– Jag råkar vara fascinerad av att vara i ett annat, förhöjt tillstånd. Och det är ett så otroligt starkt uttryck av varför vi gör det vi gör. Att bara försöka sätta sig in i någon som är så olik oss själva. Det är en gåva. Men jag är rätt slut efter en manisk period. Som i en scen den här säsongen där jag försöker övertala terroristen i tunnlarna att inte döda. Att försöka övertyga honom att inte göra det, att inte göra det där fruktansvärda som han blivit både tränad och betingad att göra. Det är ett så otroligt högt spel, som är svårt att ta in.
Hon berättar också om scener som lockar fram smärta som är “nästintill för mycket”, som den där radarpartnern Quinn ligger i en gaskammare, kvidande i spasmer, till synes döende.
– Det blir mycket men det finns en röd tråd som gör att de här scenerna finner sin plats. Men med det sagt så befinner jag mig ofta vid min fantasis gränser.
Apropå bipolaritet kanske hardcorefansen undrar var Carrie befinner sig nu rent emotionellt. Quinn är borta, relationen med Saul är i förändring, själv har hon jagat en inre ro, vilket hon inte lyckats särskilt bra med. Alla hennes försök till trots verkar hon predestinerad till ett allt annat än “vanligt” liv.
– I förra säsongen tänker jag att hon var i en fas av försoning. Vi ser henne be i kyrkan. Hon brottas med enorma skuldkänslor för de val hon har gjort och känner sig ansvarig för alla de människor som dog. Vad som tidigare var mer abstrakt för henne har nu blivit mer verkligt. I fokus. Mer mänskligt. Hon är överväldigad av känslan av förlust. Jag tror att hon har förstått att hon nog har ett kall, som är både stort och krävande. Men jag tror också att hon tar avstånd från byråns värderingar. Hon har varit i fält. Hon har sett konsekvenserna av strategierna och hon har blivit besviken, så nu tar hon en annan ståndpunkt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En större agenda
Den ståndpunkt hon vänt sig till är att föra muslimers talan, de som blivit oskyldigt anklagade eller orättvist behandlade, vilket är en del av temat för den nya säsongen, som för övrigt också utspelas under ett pågående presidentval, eller rättare sagt mellan valdagen och dagen då den nye presidentens svärs in till ämbetet.
Claire Danes tror också att Carrie har en större agenda i sig, något hon inte talar öppet om.
– Hon är en sådan som går sin egen väg, vilket är ett av skälen till att hon är en så bra spion. Och jag tror att hon alltid kommer att vilja vara spion på ett eller annat sätt, men att det kommer att yttra sig annorlunda den här gången. Men vi får se. Hon är med i spelet igen på ett sätt som hon inte var i förra säsongen, dock inte i den konventionella bemärkelsen. Hon skriver liksom om reglerna i sitt eget huvud. En kul förändring.
