Så fort hon ser mig komma pulsande i snön tar hon tag i mig och ger mig en stor kram, sedan leder hon mig med ett stadigt tag under armen. Att träffa Elise är som att gå rakt in i en stor, varm famn.
– När man är på gatan ser man den otäcka delen av mänskligheten som vi människor blundar för. Att se smärtan och känna lukterna, säger Elise Lindqvist. Tjejerna står där med sina kroppar, hela sig själv.
Behandlingshem blev första tryggheten
De senaste 20 åren har Elise och hennes volontärer, nyckelpigorna, stått på Malmskillnadsgatan varje fredagskväll.
– Mitt hjärta brinner för att få vara där med tjejerna och försöka att få dem bort därifrån. Att få dem att inse att det finns alternativ. Man behöver inte vara slav under någon annan, säger hon med bestämd och allvarlig blick.
För Elise kom vändningen då hon 59 år gammal kom till ett behandlingshem där hon för första gången kände trygghet.
– Jag mötte Gud, jag föddes på nytt och jag fick mina andliga föräldrar. Det var som en kraft som bara sköljde över mig, säger Elise och ler.
Utnyttjades av bordellmamma
Elise Lindqvists liv har kantats av motgångar. Som litet barn utnyttjades hon sexuellt av bekanta, hon mobbades och utsattes för fysiska och psykiska kränkningar och när hon som 14-åring tog anställning på ett café, för att komma bort från övergreppen i hemmet, var hon ett lätt offer för den bordellmamma som visade henne uppmärksamhet.
– En dag dök hon bara upp där på caféet, hon var så vacker och stilig. Och hon såg mig. Jag som alltid hade fått höra att jag är ful, dum och värdelös fick för första gången höra att jag var vacker. ”Vad söt du är Elise”, sade hon till mig.
Snart bodde Elise hos kvinnan. Hon fick ett rum, kläder och kvinnan lärde Elise hur hon skulle föra sig. Hur hon skulle bli kvinna. Elise såg henne som sin extramamma. Men det dröjde inte länge förrän kvinnan skulle be Elise om gentjänster.
– Jag var ju så fantastiskt lycklig hos den här kvinnan. För första gången i mitt liv. Jag var fullkomligt uppslukad av henne och hade gjort vad som helst i gengäld. Så när hon bad mig om att ta emot kunder mot betalning, var det för mig, som hela mitt liv hade utnyttjats sexuellt, inget jag tänkte på som prostitution. Jag såg det som att jag gjorde henne en tjänst, för mig var det mer förvånande att män betalade för sex, jag var ju så van vid att de bara tog det från mig.
Överfölls av sexköpare
Som 16-åring såldes hon för första gången. Vändpunkten kom då hon några år senare överfölls av en sexköpare.
– Det är så jobbigt att prata om, säger Elise och blundar vid minnesbilderna.
– Han var så stor, säkert två meter. Vi var i hans bil och han skulle precis börja när jag såg att han hade en kniv i sin hand som han tryckte mot min hals. Jag försökte kämpa emot, men han låg över mig och jag var så liten. Men plötsligt var det som att någon lyfte hans hand och honom från mig och jag kunde komma loss och sprang därifrån.
När hon väl hemma i tryggheten igen berättade för sin bordellmamma om upplevelsen och om att hon inte längre ville fortsätta fick hon en stängd dörr i sitt ansikte. Nu var hon inte välkommen längre.
– Jag stod där utan någonting, varken pengar eller några saker och levde som hemlös under en period, tills en familj förbarmade sig över mig och tog hem mig till sig.
Klara församling kändes som hemma
Vi sätter oss vid hennes köksbord och Elise dukar upp kaffekoppar och bullarna jag har haft med mig. Jag kan inte förstå hur hon har överlevt.
– Men jag har knappt överlevt, jag har levt som missbrukare under i stort sett hela mitt liv. Jag har ju alltid hållit fasaden uppe med jobb och så där men till slut förstår ju din omgivning att du har ett missbruk och då åker du ut. Alla de gånger jag har varit nära döden har någon vakat över mig, det har inte varit meningen att jag skulle försvinna då.
”Det märktes kanske på mig”
När hon efter behandlingen sökte sig till Klara kyrka församling fick hon en kväll följa med på församlingens arbete på Malmskillnadsgatan. Då kände Elise för första gången att hon hade kommit rätt.
– De kände inte till min bakgrund men kanske hade de förstått. Det märktes kanske på mig, på sättet jag förde mig och hur jag pratade. Och när vi kom dit kände jag igen allt från mitt eget liv. Jag kände igen hur tjejerna rörde sig, hur det gick till när köpen gjordes upp. Jag hade ju varit expert på det där. ”Här vill jag vara”, sade jag till dem och så blev det.
Elise fick fria händer att sköta kyrkans verksamhet på Malmskillnadsgatan. Hon fick bestämma hur det skulle gå till och vad hon behövde för att kunna göra ett bra jobb och sedan dess, under 20 års tid, står hon där varje fredag.
– Det ger mig så otroligt mycket. Om jag bara kan hjälpa någon, bara finnas där för dem och försöka få dem att ta sig därifrån. Under de 20 år jag har arbetat med prostituerade har jag aldrig träffat någon som har varit nöjd med sin situation. Det blir som ett gift och för den som en gång har börjat är det ofta svårt att gå tillbaka till ett normalt liv igen. Vi räknar med ungefär tre år från det att man lämnar prostitution till dess att tjejen har ett ordnat liv med arbete eller studier och boende. Det är inte bara att sluta som många tror, säger hon.
Trots att Elise värnar om kvinnorna vill hon se en kriminalisering av försäljning av sex.
– Det ska vara kriminaliserat med prostitution, med en stor skillnad. Köparen ska straffas, hårdare än vad som görs i dag och den som säljer sex ska erbjudas vård och få hjälp.
Många volontärer
Det finns inga fysiska spår av vad Elise har varit med om, hon är en varm, tuff 80-åring. Men såren hon bär på har blivit en drivkraft i hennes arbete. Det har gett henne en mening.
– Det var för mitt arbete jag skulle överleva, det var därför jag skulle gå igenom allt, säger Elise och pekar upp i luften. Hade jag inte haft de här erfarenheterna hade jag inte kunnat arbeta med det jag gör i dag, säger hon. En del människor har till och med blivit arga när jag säger att jag är tacksam för vad livet har gett mig. Men så är det. Hade jag inte gått igenom allt jag har gjort hade jag inte varit den jag är i dag.
Jag undrar vem som ska kunna ta över Elises enorma engagemang när hon själv inte orkar längre.
– Jag tänker hålla på ett bra tag till, säger Elise som svar på min fråga. I år fyller jag 80 år och jag tänker hålla på i minst 10 år till, tills jag blir 90 år. Då är det lagom att lägga av och i dag har jag ungefär 40 volontärer som gör ett fantastiskt arbete så jag är inte orolig för det, säger hon med ett stort leende.
- Sedan Schengenavtalet med fri rörlighet i Europa ser Elise och hennes kollegor en ökning av utländska kvinnor som säljer sex i Stockholm. Innan var majoriteten svenska kvinnor och ett fåtal utländska, idag är bilden den motsatta.
- Generellt har åldern sänkts och Elise uppskattar att kvinnorna i genomsnitt är mellan 20–30 år gamla.
- De flesta kvinnor som säljer sex på Stockholms gator har en hallick, vanligtvis en familjemedlem, partner eller vän.
- Elise uppskattar att hon i genomsnitt träffar 30 prostituerade kvinnor per arbetskväll.
”De säger att prostitutionen har minskat, men det har den inte alls. Av svenska kvinnor kanske som inte längre jobbar på gatan i lika stor utsträckning, men de säljer sex någon annanstans. Vi träffar långt ifrån alla, det finns bordeller som prostituerade säljer sig i och en ganska stor internetprostitution.”
