”Jag tänkte stjäla oblater – sen blev jag påkörd”

Får ”Gökboet” att blekna

Det är inte första gången Nanna Olasdotter Hallberg skapar rubriker. Med radioteatern ”Punani_99”, om en drogtrippande och krisande nepo baby, fick hon inte bara sitt humorgenombrott, utan också M-politikern Edward Riedl att rasa. 

På den fiktiva huvudpersonens Instagram hade Olasdotter Hallberg lagt ut en manipulerad bild där det såg ut som att moderaten tog droger i sällskap av sin 13-åriga brorsdotter. 

Kanalen P3 fick gå ut med en ursäkt för knarkskämtet.

I hennes nysläppta roman kommer ”Punani_99”-fansen att känna igen de absurda scenerna och samtidssatiren. Boken är en arbetsplatsfars vars persongalleri får ”Gökboet” att blekna. Så har den också inspirerats av Lars von Triers ockulta sjukhus-serie ”Riket”, känd för sina fullkomligt rubbade rollfigurer. 

Din bok handlar också om det andliga underskottet i vår sekulära tid. Vad leder den bristen till, tror du?

– Dels missar vi en kollektiv kraft i gemensamma berättelser. Ett fundament. Men det finns en handfallenhet inför hur vi kan närma oss de stora frågorna. Vissa delar av livet känns omöjligt fruktansvärda, och då kan det vara svårt att hitta orden. Religiösa människor har ofta ett språk där: ”Guds händer”, ”Om Gud vill”, ”Jag ber för dig”. Det språket fallerar i Sverige och det gör oss ensamma. Vi är helt utlämnade till oss själva.

Hemlös häxa

Nanna Olasdotter Hallberg började som 17-åring jobba extra som vaktmästare i Storkyrkan i Stockholm. Om nätterna var hon dj, på dagarna tog hon betalt i kyrkan, strök kor-kåpor och städade toaletter. Hon blev kvar i sju år. Ett liknande jobb får romanens huvudperson, den vilsna 23-åringen Laura. 

Laura kliver in över Storkyrkans tröskel i kort kjol och kliver ur romanen med ett privatliv slaget i spillror. Längs vägen hinner hon bli hemlös, upptäcka sin inre häxa och tänka att ”Gud är enerverande omodern. Lite som en 80-talist på internet”.

Förmodligen hade romanens flippade upplägg gjort sig ännu bättre som tv-serie eller radioteater, som det var tänkt från början. Men så blev det inte. 

– Jag var ganska kaxig när jag började med manuset för några år sedan. Det fanns så mycket pengar i tv- och filmbranschen då. Sedan kraschade det och alla intresserade producenter backade.

Istället fick skrönan bli en roman. Där kunde Olasdotter Hallberg å andra sidan bre ut berättelsen och få med både spaningar om fuskreligösa ”autistic catholic”-tjejer som älskar kristen estetik och om Svenska kyrkans desperata försök att få medlemstalen att öka.

Det är den nya lesbiska domprosten som öppnar mörkrets portar när hon ska ”tona ner Gud” för att locka en ny, yngre målgrupp. Sedan går allt bokstavligen åt helvete. Om man hade frågat en jungiansk analytiker skulle den kanske sagt att hela personalstyrkan förvandlas till sina ”skuggjag”. Fram väller deras mest förnekade och kaotiska egenskaper. 

Vilken synd hade du helst velat bli förlåten för?

– Synd känns så luddigt. Det finns liksom inga tydliga direktiv? Men jag vill bli förlåten för att jag är en glappkäft. Jag är så dålig på att hålla hemligheter.

Om du sålde din själ till djävulen, vad hade du krävt i utbyte?

– Jag är så vidskeplig och skulle aldrig våga ingå i ett sånt kontrakt. Jag hade blivit för rädd, även om djävulen inte fungerar så.

Hade han älskarinnor? Det är ju ändå någonting med att han hängde så mycket med prostituerade

Hon spinner vidare på sin vidskeplighet. 

– Jag kom på ett jättebra performance: att skaffa hår från enormt många människor och sedan göra ett fågelbo som jag skulle begravas i mitten av. Tänk vad kul för arkeologer att hitta kroppen!

Framtidens forskare skulle gnugga sina tinningar: ”Vad är det här? Varför har hon 4 000 individers hår intill sig”, tror Nanna Olasdotter Hallberg. Sedan drabbas hon av en insikt. 

– Tänk om det är som vikingarna trodde, att man tar med sig sakerna man begravs med till livet efter detta? Då skulle jag behöva släpa runt på enorma mängder hår hela tiden i efterlivet. Bara tanken gör mig livrädd! Alla andra skulle gå där med typ en hund eller en dolk.

Vem i Bibeln hade du helst velat vara vän med?

– Det hade ändå varit kul att vara kompis med Jesus. Man fattar att Che Guevara och grabbarna älskade honom. Det finns något 70-tals-vänsterradikalt i Latinamerika över honom. Det hade varit jättekul att gå bredvid en sån revolutionär som kunde massa coola tricks. 

Hon pausar och fortsätter:

– Däremot vet jag inte om Jesus hade könsdrift. Hade han älskarinnor? Det är ju ändå någonting med att han hängde så mycket med prostituerade … 

Jag hoppas i tysthet att reportern på Kyrkans tidning inte ska läsa den här intervjun och få en stroke.

En sista fråga. Blir det oblat till vinet på din releasfest?

– NEJ! När jag var 19 fick jag idén att stjäla oblat i kyrkan och ha en fest. Sekunden efter blev jag påkörd och fick ryggproblem för resten av livet. Men trots den varningen tänkte jag att det kunde bli kul att servera oblat på min releasefest. Tack och lov träffade en pressansvarig från mitt förlag Sveriges före detta ärkebiskop K. G. Hammar. Han sa att det verkligen var en urdålig idé med oblat på fest. Då blev jag lättad, för tänk om det hade blivit en brand och allt var mitt fel?

Hur då?

– Oblat är ju Jesu kött, inte chips.