Johan Rundberg vann Augustpriset för sitt seriemördardrama ”Nattkorpen” med barnhemsbarnet Mika i centrum. Nu kommer den sista delen i serien som älskas högt av sina läsare – framför allt för skildringen av hur det är att vara fattig och föräldralös i 1800-talets Stockholm.
Johan Rundberg har nyss lagt sista handen vid den fjärde delen i serien Månvind och Hoff. Det är oklart om det blir fler böcker i serien. Men Johan Rundberg gillar öppna slut, så möjligheten finns.
– Jag planerar inte allt som ska hända och stänger inga dörrar i mina berättelser, om det inte är nödvändigt. För mig är det ett sätt att hålla uppe glädjen i skrivandet, säger han.
I höstas fick han Augustpriset i barn- och ungdomskategorin för ”Nattkorpen”, första delen i serien om den gatusmarta flickan Mika som löser grova brott tillsammans med den den slitne polisen Valdemar Hoff.
Priset gav skjuts åt bokförsäljningen och han har för första gången kunnat ta tjänstledigt för att skriva på heltid. Johan Rundberg har i tjugo års tid kombinerat skrivandet med en anställning på TV4 där han planerar sportsändningar.
– Författa är något man gör ensam och det har varit rätt skönt att också ha ett yrke där saker händer hela tiden. Men jag har fått skriva under kvällar och helger, vilket betyder att jag har tagit mycket tid från familjen. Det gör att jag ibland undrat över om det verkligen är värt det, säger han.
Livet med en familj på fem personer i en Stockholmslägenhet gör att det är trångt om både tid och plats. Johan Rundbergs arbetsplats är ett hörn av sovrummet, där han har ett skrivbord med plats för en laptop och ett par bokhyllor. På hyllorna står hans egna böcker med en del favoriter som seriealbum av Lena Ackebo och Daniel Ahlgren.
– Jag är dålig på att rensa, så där finns lite av allt, säger han.
Även om jag läste böcker också för vuxna, har det varit något med böcker för barn som aldrig slutat fascinera mig. Under många år läste jag nog allt som kom ut
Läste allt
Johan Rundberg växte upp i Knislinge, en liten ort i nordöstra Skåne. Hans skånska dialekt har rundats av efter snart trettio år i Stockholm, men är fortfarande hörbar. Som barn tillbringade han mycket av sin tid på byns bibliotek. Han läste i stort sett allt han kom över.
– Det var Femböckerna, serietidningar, men också böcker som var för vuxna. Det var högt som lågt.
Att han ville skriva var en insikt som växte fram genom läsningen.
– Jag fick nog rätt tidigt en känsla av att det var något jag skulle kunna göra, säger han.
Det är ingen slump att Johan Rundberg skriver för barn och ungdomar. Tvärtom har han hela sitt liv hållit kvar intresset för den sorts böcker som han själv slukade i 10-12 årsåldern.
– Även om jag läste böcker också för vuxna, har det varit något med böcker för barn som aldrig slutat fascinera mig. Under många år läste jag nog allt som kom ut, säger han.
Det var aldrig någon som gav mig respons på hur jag skulle kunna utveckla mina texter
Skrev i ett vakuum
Johan Rundbergs skrivande pågick länge i ett sorts vakuum. Han skickade sina manus till förlag men i flera år möttes de alla av standardrefuseringar.
– Jag skickade till de fyra, fem stora förlag jag kände till. Det var aldrig någon som gav mig respons på hur jag skulle kunna utveckla mina texter, så när jag fick nej på ett lade jag det åt sidan och började på något nytt, säger han.
Vändningen kom när Natur och Kultur till sist tackade ja och 2001 kom debuten, ”Hopplösa lillasyster”. Sedan dess har han skrivit ett tjugotal böcker för barn, ofta med spänningsromaner.
”När jag fick nej på ett lade jag det åt sidan och började på något nytt” berättar Johan Rundberg om perioden innan han blev publicerad. Bild: Ylva Sundgren
Seriemördare härjar
Bokserien Månvind och Hoff utspelas i under de sena 1800-talet i Stockholm. Det är en mörk värld, med fattigdom, våld och misär. För Johan Rundberg, som skrivit och gett ut böcker i tjugo år, var det första gången han lämnade sin samtid för att skriva något historiskt.
– Jag hade tänkt skriva en samtida serie, om en polis som på något sätt skulle tvinga ett barn att hjälpa honom att lösa ett brott. Det var under ett besök på Långholmen, där det gamla fängelset gjorts om till museum, som jag fick idén om att istället göra något historiskt om det, säger han.
I ”Nattkorpen” härjar en seriemördare, något som inte är så vanligt i barnböcker. Men när Johan Rundberg möter sina läsare under besök på mellanstadieskolor så är det inte så mycket morden barnen frågar om.
– Det som verkar beröra barnen mest är att det i boken finns barn som inte har några föräldrar. Det de uppskattar hos Mika är framför allt att hon är modig och formar sitt eget öde, säger han.
Nutid, humor och vardag
I Månvind och Hoff har varje bok en avslutad historia, men det finns också finns en längre berättelse om Mika som löper genom hela serien. Den värld som beskrivs är i stort sett historiskt korrekt.
– Jag har så långt det gått försökt hålla mig till platser som finns. Men det är annars berättelsen som får styra hur saker skildras. Allmänna barnhuset fanns men jag gjort det mindre än det var i verkligheten för att den världen som skulle bli mer gripbar och hanterlig i min berättelse, säger han.
I ”Blodspakten”, seriens fjärde bok, löser Mika och Valdemar ännu ett brott och man får veta mer om Mikas bakgrund. Slutet pekar framåt och det kan bli fler delar, men för stunden har Johan Rundberg lagt det hårda och fattiga 1800-talet åt sidan.
– Just nu skriver jag en historia i nutid, med humor och mycket vardagsskildringar. Det är något jag behöver efter allt allvar i serien om Mika, säger han.
