– Men bandets namn har jag försökt jobba bort litegrann de senaste månaderna, jag ville ha mer frihet att kunna experimentera med olika musiker, ­berättar Ebo Krdum.

Många av musikerna är fortfarande desamma, det handlar snarare om att fylla på med fler, och andra inspirationskällor.

– Jag försöker bredda mina kontakter inom musik, lära känna och sammanföra fler för att spela med varandra. Stråksession har jag till exempel inte haft med förut.

Här handlar det inte om något ­orkesterarrangemang, utan stråkar från den svenska folkmusiken.

– Jag tycker de påminner litegrann om musiken jag lyssnade på när jag var liten. Relationerna till tonerna, stråktekniken. När jag började mitt musikaliska projekt så ville jag experimentera. Musiken hade redan influenser från olika delar från kontinenten Afrika, och nu har jag influenser även med från Skandinavien.

Ingen ”ökenblues”

Ofta kallas den typ av musikgenre som Ebo Krdum till viss del tillhör för ”ökenblues”. Men det är en etikett han inte är helt bekväm med själv, trots att ständigt han får den.

– Det är mest en marknadsföringsgrej. För att sälja i Europa och USA så har någon kommit på den benämningen. Vill man att ens musik ska bli definierad så är det helt ok, men för min egen del influeras jag både av musik från Sahara och andra delar, så det stämmer inte på mig, säger han.   

Förutom att fritt kombinera musik från olika hörn av jorden så sjunger Ebo Krdum på åtta olika språk på skivan. Dock inte svenska, som han behärskar mer än väl. Han erkänner blygsamt att han faktiskt talar ytterligare några.

– På skivan är det engelska och arabiska, sudan-arabiska, som betraktas som stora språk, och så flera minoritetsspråk. Det är moraliska skäl till att jag har det också. Alla språken jag lärt mig är en del av min identitet och då känner jag att jag måste använda dem och göra något med dem.

För Ebo Krdum är budskapen i sångerna precis lika viktiga som musiken. Och han vill att det ska nå rätt öron.

– Om jag vill nå de här minoriteterna, så måste jag sjunga på deras språk. Det är lätt att bara skriva på engelska men då kanske jag tappar viktiga målgrupper som befinner sig i flyktingläger mellan Tchad och Sudan, Kenya eller vilket land som helst. Jag sjunger om frihet och rättvisa för dem. Om vikten av demokrati och att bekämpa korruption. Sådant finns inte i länder som lever under diktatur, och jag vill vara en röst för dem.

Politiken – en ständig följeslagare

Ebo Krdum kom som politisk ­flykting till Sverige från Sudan 2010, 21 år ­gammal. Då hade han hunnit arresteras otaliga gånger, torterats och kastats ut från universitetet i Darfur.

– Man fick inte prata politik under diktaturen. Jag var en del av motståndsrörelsen och revolutionen. Regeringen, Bashir-regimen, hade kontroll över all media i landet. Så för att sprida med­vetenhet om rörelsen och försöka motverka den negativa bild som de gav av oss behövde vi gå runt och knacka dörr.

Ebo Krdum var bland annat med i hemliga grupper inom rörelsen på universitetet. Det fick honom till slut utsparkad.

– De visste redan vem jag var, och jag visste vilka de var. Alla som jobbade på så kallade receptionsrum på universitetet var en del av regimen och underrättelsetjänsten, så det var bara en tidsfråga.

Politiken har varit en ständig följe­slagare i Ebo Krdums liv och det startade redan som barn.

– Jag brukade läsa i min pappas böcker. Han var aktiv i arbetarrörelsen och mot den islamska regimen. Men han gömde böckerna i en jättestor väska med lås under sängen, då det var så farligt att ha dem. Han förlorade väldigt många av sina kamrater när islamistregimen tog makten.

Musiken blev för Ebo Krdum ett ytterligare ett sätt att sprida kampen. I stället för att gå runt och knacka på fler dörrar så tänkte han att han kunde nå ännu fler genom att sjunga på gatorna.

Kände till Olof Palme

Till slut fick Ebo Krdum fly från Sudan 2010. Han hade först siktet inställt på Frankrike där han har en äldre bror, också aktiv i kampen, men av olika anledningar blev det i stället Sverige. Det fanns framför allt ett namn som dykt upp i olika böcker han hade läst och som fällde ett visst avgörande.

– Jag kände till namnet Olof Palme. Jag hade läst om hur han stödde ­revolutionärer i Västafrika till ­exempel, så det betydde mycket att det här var hans land.

Även här jobbar Ebo Krdum så gott som heltid med rörelsen. Han kan bidra med att kunna röra sig fritt på sociala medier, organisera demonstrationer, skicka PDF-böcker och annat.

– Att jag kan använda sociala ­medier fritt, utan censur, gör att jag kan nå miljontals med människor. Jag kan prata direkt med människor som håller sig gömda och ha stort kunskapsutbyte. Men framför allt kan jag spela in vilken låt som helst och skicka ut på Facebook. Då vet jag att den kommer flyga runt och skickas hemligt mellan de som vill höra.

I helgen spelar Ebo Krdum på Salem Festival på konserthuset i Stockholm. Med sig har han ett sju personer starkt band som spelar allt från calebasse till viola dámore. Festivalen pågår 6 till 13 november.