VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
– Jag skriver om hur jag såg militärpolisen skjuta min bästa vän till döds. Det är väldigt känsligt att kritisera militärpolisen i Brasilien. Det hänger med sedan landet var en militärdiktatur.
Christina Rickardsson berättar att efter landet blev en så kallad demokrati – för en riktig demokrati har Brasilien aldrig varit, menar hon – fick militärpolisen behålla en del av makten. De lyder under egna lagar, regler och domstolar, och har väldigt stor makt. Ofta hyssjas och tystas militärpolisens övergrepp mot människor ned. Många brasilianare vill ha bort militärpolisen eller att den ska slås ihop med civilpolisen.
”Jag sa nej till att ändra i min text”
Hon berättar att det finns många militärpoliser som grovt passerar alla gränser. De begår mord på barn och vuxna, hotar hela familjer som tvingas att fly, gör avtal med knarkkarteller i favelas, hjälper dem att smuggla knark och tar pengarna själva.
– Det är känsligt för ett bokförlag att kritisera det. Jag sa nej till att ändra i min text och hänvisade till kontraktet som vi skrivit på, där det står att de inte har någon rätt att ändra i boken utan mitt godkännande. Det slutade med att de satte dit en ruta i boken där det står att förlaget inte tar någon ställning till eller tar ansvar för innehållet i boken. Till mig säger de att de står bakom mig till 100 procent, men de gör det inte utåt.
Under gränsen för fattigdom
Brasiliens politiska läge är just nu krisartat – bara de senaste sex till åtta månaderna har fem miljoner människor hamnat under gränsen för fattigdom. Här finns över sju miljoner gatubarn och historien av korruption verkar aldrig ta slut.
Att få boken publicerad i sitt födelseland ser Christina Rickardsson som ett sätt att kunna skapa debatt kring frågor som hon verkligen brinner för, som alla barns rätt till bra skolgång och sjukvård. Hon är just hemkommen efter tre veckors marknadsföring av boken i Brasilien, vilket har varit en resa i sig.
– Jag har bland annat hunnit föreläsa för företagare och för barn i favelas om att det brasilianska folket gemensamt måste sätta press på och kräva av regeringen att sätta stopp för korruptionen. Och att en bra skolgång ska vara något för alla, fattiga som rika. Det är på så sätt som man kan förändra landet.
”Jag ser på dem att de förstår”
Att föreläsa för barn som bor i favelas är en milsvid skillnad jämfört med att föreläsa för barn i Sverige, eller för företagare och myndigheter. Christina Rickardsson menar att hur hon än försöker få människor här hemma att ta del av hennes historia, så vet hon att de aldrig kommer att förstå helt och hållet.
De har aldrig upplevt eller ens varit i närheten av att veta hur det är att växa upp på gatan.
– Jag är i ett helt annat känslotillstånd när jag möter barn i favelas och vet att det som jag pratar om är deras vardag. Jag ser på dem att de förstår. Jag fick höra där att besök som mina verkligen behövs. De barnen behöver förebilder. De behöver se att det finns chanser att ta sig vidare och att utbildning är viktigt för att ta sig ut ur fattigdom. De behöver hopp.
Brasilienschemat har varit hektiskt och de lediga dagarna i Rio de Janeiro och São Paulo har varit få för den svensk/brasilianska författaren. På agendan har funnits bland annat boksigneringar, föreläsningar och intervjuer med Brasiliens största mediakoncern Globo, den nationella tidningen Veja och bloggare.
Ska visas på barnens dag
Globo, som kommer att visa sin tv-sända intervju runt Brasiliens barnens dag, 12 oktober, är en koncern ägd av landets rikaste familj. Den använder sin makt genom att visa nyheter som gynnar deras egen politiska agenda. Att uttrycka sig fritt i deras kanaler är inget självklart, vilket Christina Rickardsson var väl medveten om inför intervjun.
– När jag pratade om situationen i landet visade producenten att hon höll med mig, men hon kunde inte lova att de här åsikterna kommer med i programmet, eftersom vissa saker inte ligger i Globos intresse att sända. Dessutom sa hon att mina åsikter kan uppfattas som kommunistiska. Jag är inte kommunist. Jag är för att samhället ska ge alla människor samma rättigheter och möjligheter att skapa sig en framtid – även om du är född fattig.
Tvekade efter rykten om grova skämt
Den största och märkligaste upplevelsen var vid medverkandet i en stor tv-talkshow där upplägget och scenografin går att likna vid amerikanska förlagor. Programledaren Danilo Gentili är bland annat känd i Brasilien för att dra grova skämt kring homosexualitet, rasism och om kvinnor.
Men det hindrade inte Christina Rickardsson från att medverka.
– Det är klart att jag tvekade när jag hörde rykten om att programledaren har åsikter som jag själv inte står för, men samtidigt kan man inte göra någon förändring om man bara pratar med folk som tycker som en själv. Istället måste man vara och synas där problemen existerar, försöka så ett frö och hoppas att de tänker om.
Det visade sig att detta var det forum där hon fick störst utrymme att tala om sina politiska åsikter.
– Jag underströk att Brasilien har en korrupt regering och att folket tillsammans måste jobba bort detta. Jag pratade om att militärpolisen skjutit min vän. Jag tog också upp vår stiftelse Coelho Growth Foundations arbete, där vi hjälper gatu- och barnhemsbarn, men att det jobb vi gör egentligen är regeringens och landets jobb – att hjälpa de sju miljoner barn som livnär sig på gatan.
Många blundar
En diskussion som hon hamnat i med många, framför allt välbeställda, brasilianare under resan är skillnaden mellan hennes två länder.
Hur hon ser Sverige som ett solidariskt land som jobbar på sina problem, medan Brasilien inte tar hand om sina medborgare.
– Många brassar pratar om problemen men blundar samtidigt för dem. De konstaterar till exempel att det finns så många fattiga och gatubarn men att de är för många, så de vet inte vad de ska göra. Jag säger till dem att det är ni, genom att sätta press på regeringen, som kan genomföra en förändring.
Presidenter
Luiz Inácio ”Lula” da Silva var Brasiliens president mellan 2003 och 2011. Under sin tid vid makten genomförde da Silva och hans socialdemokratiska Arbetarparti en rad sociala reformer som ledde till minskad ojämlikhet.
Han efterträddes av sin nära allierade Dilma Rousseff, som ställdes inför riksrätt, anklagad för att ha dolt budgetunderskott inför valet 2014 och tvingades bort.
Nuvarande president är Michel Temer. Han har anklagats för mutbrott, men sitter kvar vid makten på grund av starkt stöd i underhuset. Hans center-högervridna politik har bland annat medfört utförsäljning av naturreservat i Amazonas, höjd arbetslöshet och större polarisering mellan fattiga och rika.
Källa: TT, AP, Reuters, SR, DN
Favelaområden
Favelaområdena är tydliga inslag i den brasilianska stadsbilden och syns tydligast på branta sluttningar.
De första favelorna byggdes i samband med slavbefriandet 1888. Tillväxten av favelorna tog riktig fart 1930-talet när inflyttningen från landsbygden tog fart.
Militärdiktaturens försök att mota tillbaka favelorna ändrade inte utvecklingen. I början av 1990-talet beräknades ungefär hälften av befolkningen i de brasilianska storstäderna bo i favelor.
Favelorna är i sin organisation i stor utsträckning oberoende av den officiella stadsförvaltningen och kontrolleras ofta av knarkgäng. Det bor runt 1,4 miljoner invånare i favelorna endast i Rio de Janeiro.
Fakta: Wikipedia.org, DN
