Under Göteborgs filmfestival, som pågår nu i veckan, har filmen Half of a yellow sun premiär i Sverige. Handlingen utspelar sig i Nigeria på 1960-talet och skildrar två systrars liv vid tiden när Biafrakriget bröt ut. Vi får följa livet i en välutbildad överklassfamilj och hur familjen förfaller i takt med att kriget rasar.
Längst fram i publiken under premiärvisningen i Göteborg satt Chimamanda Ngozi Adichie själv. Hon var inte alls involverad i arbetet med filmen och hade inte ens sett manuset innan hon såg den.
– Jag lade min bebis i handen på regissören. Men jag älskar filmen. När jag såg den satt jag och undrade vad som skulle hända härnäst. Men så kom jag på att just det ja, det är ju jag som har skrivit boken som den är baserad på, säger Chimamanda Ngozi Adichie när vi ses dagen efter visningen.
Släkt med i bakgrundsarbetet
Boken kom ut för åtta år sedan och har vunnit en rad olika priser. Under bakgrundsarbetet pratade hon mycket med sina släktingar och äldre vänner. Både hennes morfar och farfar dog i flyktingläger i slutet av 1960-talet.
– Jag ville skriva vår generations historia. Den bästa komplimang jag fått är när folk sagt att de efter att ha läst boken vill läsa mer om Biafra, säger hon.
Om hennes andra böcker kommer att bli film vill hon inte spekulera i.
– Jag skriver inte böcker för att de ska bli film, men vi får se vad som händer.
Rastlös när hon inte skriver
Skrivit har Chimamanda Ngozi Adichie gjort sedan hon lärde sig att stava. Och det är när hon skriver som hon mår som allra bäst.
– När jag skriver och det går bra, då är jag väldigt lycklig. Tiden flyger iväg och allt täcks av en positiv glöd. Jag känner att jag lever. När jag inte skriver blir jag rastlös och mår dåligt.
I stort sett alla hennes historier utspelar sig i USA och Nigeria. Ofta är det unga, starka kvinnor som porträtteras. Hennes senaste roman, Americanah, handlar om en ung kvinna som flyttar till USA för att studera, något som Chimamanda Ngozi Adichie också gjorde i sin tidiga ungdom. Men att hennes berättelser skulle vara självbiografiska, det är något hon dementerar.
– Många läser Americanah som min berättelse, men det är det inte. Mitt liv är så mycket tråkigare. Däremot väver jag ofta in mina vänners historier i berättelserna.
Vad hon arbetar med just nu vill hon inte svara på.
– Jag är en vidskeplig igbokvinna och om jag berättar det kommer andarna att straffa mig.
Nigeria och USA
Chimamanda Ngozi Adichie bor växelvis i USA och i Nigeria. Mesta delen av skrivandet gör hon i USA. När hon är i Nigeria är hon oftast ledig. Och det är Nigeria hon kallar för sitt hem.
– När jag är hemma tar jag på mig läppglans och höga klackar och går omkring och slösar bort min tid.
Hon blir ofta igenkänd, både i Nigeria och i USA. Ofta kommer folk fram och säger hur mycket de tycker om hennes böcker. Inte minst för nigerianer världen över har hon blivit en ikon.
– Det har hänt att jag tagit på mig hatt och solglasögon för att smälta in, men folk har känt igen mig ändå. Det är roligt. Speciellt när unga tjejer kommer fram, då blir jag extra glad.
Förutom film och böcker är Chimamanda Ngozi Adichie just nu också aktuell i Beyoncés låt Flawless, där sångerskan samplar Adichies tal ”We should all be feminists”. I talet pratar Adichie bland annat om hur olika vi uppfostrar våra barn, beroende på vilket kön de tillhör.
– Jag vill inte kommentera Beyoncés låt. Men jämställdhet är en viktig fråga i hela världen. Och det måste bli en förändring. Vi kan inte lyckas över en natt, men om 50 till 100 år hoppas jag att världen har blivit mer jämställd.
Elina Bratt Lejring
