Scenen är hämtad från de dramatiska dagarna i januari 2016 när Aftonbladet pytsade ut sitt stora avslöjande om Kommunalarbetarförbundets restaurangverksamhet, vidlyftiga representation och lägenhetsförmedling. Annelie Nordström ska just möta pressen. 

– Mot den bakgrund som målades upp med porrshower och gratisboende så spelar det ingen roll vad en säger. Fakta biter inte när fonden redan är där, säger Annelie Nordström, när vi träffas i hennes rymliga kök. Hon bor kvar i den centralt belägna lägenhet i Stockholm hon fick genom förbundet, ett stenkast från sin tidigare arbetsplats.

– Det var en anledning att jag skrev boken, för att jag ville berätta min sida av saken. Att skriva har också alltid varit mitt sätt att riktigt förstå saker, säger hon.

Utreddes för bestickning

En del, ”den dummaste och pinsammaste”, av avslöjandet handlade om att  utrikesminister Margot Wallström fick hyra en möblerad av lägenhet av förbundet. 

– Det som var klandervärt i det, skit samma om lägenheten gick till Margot Wallström eller inte, var att det var så hårt kopplat till en person i förbundet som delade ut de här lägenheterna. Det var bara han som hade överblicken, säger hon.

I medierna menade Margot Wallström att hon lurats att tacka ja till lägenheten, och Annelie Nordström  anklagades för att ha försätt muta utrikesministern.

– Hon påstod att jag lurat henne att tacka ja till lägenheten, att jag garanterat att Kommunal också lämnade lägenheter till bostadsförmedlingen och att hon inte gick före någon annan i kön.

Men allt jag sa till henne var att hon fick prata med Anders (Bergström, Kommunals dåvarande kassör, reds anm). Och det har utretts in i minsta detalj av polisen.

I backspegeln till skandalen är det egentligen bara en sak hon ångrar.

–Jag borde ha slagit näven i bordet och sagt nej när Anders föreslog att vi skulle öppna restaurang. Det tycker jag var det enda som hade någon riktig substans i det här. Det är klart att inte medlemspengar ska gå till restaurangverksamhet, det är ju löjligt, säger hon.

Uppdrag: Rädda organisationen

Den famösa Londonresan bolagets styrelse gjorde var inte heller OK, menar hon.

– De hade etablerat en kultur i styrelsen där de gjorde nån resa per år där de skulle på studiebesök och titta på andra hotell- och restaurangverksamheter. Londonresan var alldeles för dyr och för flott, säger hon.

Var det bara i Kommunal det fanns en sådan kultur?

– Det finns och har funnits i andra fackförbund också, men helt plötsligt så hade alla en så fin policy. Ja, fin policy hade vi också, det var bara det att den inte efterlevdes.

Tycker du att avslöjandena var tillräckligt allvarliga för att du skulle tvingas lämna ordförandeposten?

– Det är egentligen inte en relevant frågeställning. Jag insåg ganska snabbt att jag är redan dömd. Mitt uppdrag blev att rädda organsiationen, och gå ut och ta så mycket som möjligt av skiten med mig därifrån.  Det fanns inga möjligheter att förklara något, det får man inse, det är en del av ledarskapet.

Du har sagt att du har varit med om värre saker, men det måste ändå ha varit en väldigt jobbig situation?

– Ja, det är klart att det var, men jag tror ändå att jag kanske var bättre skickad än många andra att klara det. Just för att jag hanterat svårigheter tidigare i livet.

Övergrepp och missbruk

I boken berättar Annelie Nordström rättframt om uppväxten i den lilla tvårummaren i Halmstad, om en barndom präglad av föräldrarnas alkoholmissbruk, pappans sexuella övergrepp och en storebror som tidigt hamnade snett i livet.

Hon berättar om psykiska övergrepp och förtryck i två äktenskap, men också om tryggheten i föreningen Unga örnar, hemma hos barndomskompisen Agneta och om gemenskapen på platser i glesbygden där hon levde stora delar av livet.

– Min strategi var från början att engagera mig så mycket som möjligt så att jag kan dela mig. Jag har varit en människa hemma och en annan på jobbet eller i föreningarna.

Var det självklart att berätta i boken om de sexuella övergreppen du utsattes för som barn?

– Ja, det som hände har haft så stor inverkan och betydelse för hur jag har fungerat i livet. Att utelämna det hade gjort hela berättelsen rumphuggen.

Annelies mamma, som var krigsbarn från Finland, visste om vad som pågick, hon reagerade och fick stryk, men valde ändå att stanna i familjen.

– Hon ville aldrig tala om det ens efter att far var död. Vid sent sextiotal förstod hon nog att hon kunde gå, men då började alla problemen med min bror och far lät mig oftast vara ifred.

I boken antyder hon tron på att svåra trauman går i arv.

– De var de bästa föräldrar de kunde vara, det är vad jag kommit fram till i alla fall. De hade inte förutsättningar att göra på något annat sätt, säger hon.

Det var engagemanget i föreningslivet och senare i arbetet som bar henne framåt. Så är det fortfarande.

”Minst 14 mandat”

Efter Kommunalskandalen lämnade Annelie Nordström både förbundet och Socialdemokraterna och är idag arbetsmarknadspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ, FI.

– När jag var yngre upplevde jag att man kunde forma ny politik i socialdemokratin, men det utrymmet finns inte längre,. Det handlar mest om att flytta något kommatecken eller få in någon ny mening i partiprogrammet. I FI kan man utveckla politiken och det längtar jag efter att göra, säger hon. 

Just nu utarbetar hon en reform för att sucessivt införa kortare arbetstid och står på valbar plats till riksdagen .

Hon är helt säker på att FI kommer in i riksdagen.

– Vi får minst14 mandat, och tar också plats i många kommuner och landsting. Det fantastiska är att vi då kommer att ta - inte röster - men stolar från SD. Att bli riksdagsledamot vore ett sant nöje. 

– Många tror att Vänsterpartiet skulle förlora på om FI kommer in, men ett nytt parti tar alltid flest mandat från de största partierna. Tänk dig att få vara med i ett feministiskt parti som tar riksdagsstolar från SD!