Han sålde platina och vann Grammisar och P3 Guld, fick kulturpris från Stockholms Stad och blev utsedd till en av Sveriges bäst klädda män i magasinet Café.

Sedan försvann han lite från radarn under ett par års tid. Några enstaka låtar har släppts, några kortare verser på remixer och gästinhopp här och där. Men mest har han arbetat med sitt riktiga debutalbum som släpps nu på fredag.

”Zebrapojken” är tio låtar med självbiografiska texter om mörker och fattigdom, utanförskap och missbruk, kriminalitet och de stora kontrasterna mot framgångssagan som en av Sveriges största artister de senaste åren.

”Jag har vänner bakom galler och på kyrkogårdar”, rappar han i ”Nu dom frågar”, den första låten han skrev klart till albumet.

– Den är definitivt navet på skivan. Det är den randigaste låten, säger Erik Lundin när vi träffas på klassiska konditori Pallas i Vällingby centrum, nära hans hem sedan sex år i Grimsta. Hans föräldrar brukade träffas här och fika på 70-talet.

Bergochdalbana

Begreppet ”randig” är i Erik Lundins eget lexikon ett sätt att beskriva kontrasterna i livet.

– Den känslomässiga bergochdalbanan som jag själv har gått igenom de här åren. Det kommer ifrån att barns sorg är randig. Barn som har varit med om traumatiska upplevelser, de lever inte i grått. De kan skutta in i glädje och sedan gå in i sorg, ofta ser man inget mellanting.

Beskrivningen om barns randiga sorg kommer ursprungligen från författaren Karin Thunberg, och ligger även bakom titeln på skivan, ”Zebrapojken”.

– I den låten, ”Nu dom frågar”, pratar jag om allting fett som hänt ur ett journalist-intervju-perspektiv. De frågar hur känns det. Jo, det känns bra, men det finns också det här, som jag tampas med.

Parallellt med framgångssagans alla prisregn, platinaskivor och Ullevi-spelningar med Håkan Hellström inför 70 000 åskådare så har Erik Lundin tvingats uppleva mycket sorg. Människor i hans närhet som gått bort. Livets motgångar, ”keffa grejer som har hänt”.

– Allt har inte bara varit skit, men allting har inte varit bara nice heller. Mellan hyllningarna har jag fått ta emot dödsbesked. Jag har gått från begravningar direkt upp på scenen med Håkan Hellström samma kväll, berättar han.

”ärligt talat, fråga Rosenbad vad fan vet ni om ortenliv/

fakk it, syster, låt oss flytta orten dit”

Du har kallats ”ett språkrör för unga i förorten”. Hur ser du på den rollen?

– Absolut. Ett språkrör eller en ambassadör för orten. Jag har aldrig varit gangster, men jag är uppvuxen med folk som har levt i det och jag har haft foten i både världarna. Så jag är nog mer typisk än de få procenten som faktiskt lever den där livsstilen. De flesta i orten håller inte på med kriminalitet. Så på så sätt känner jag mig bekväm i den rollen. Ambassadör kan låta lite pretentiöst, men en korrespondent från orten, som Nas sa att han var. Jag pratar om det vi har sett, gått igenom, upplevt och gjort. På vårt språk, men av någon anledning har jag lyckats göra det på ett sätt som andra kan ta till sig av. Jag är inte den första som säger något av det här.

Men du har ett exceptionellt bra språk och är så oerhört duktig på att använda orden, även jämfört med andra låtskrivare, skribenter, poeter. Det är väl därför som folk har lyssnat mer på dig, för att du sticker ut så mycket ur mängden.

– Tack så mycket. Hade jag kunnat rodna hade jag gjort det nu. Men ja, jag försöker inte förminska mig själv. Jag tycker att jag är bäst på det jag gör. Men jag är också väldigt ödmjuk i att det som jag säger.

Du tar upp ämnen som utsatthet, droger och kriminalitet. Kan du fortfarande relatera till dem lika mycket nu, när du är en hyllad popstjärna?

– Definitivt. Det är ju bara för mig som situationen har ändrats. Jag kan absolut fortfarande relatera. Det finns runtomkring mig fortfarande. Allt ifrån folk som dör till att jag fortfarande har människor som jag hälsar på i fängelser. Historierna är lika relevanta som för länge sen. Jag önskar att jag inte kunde relatera så mycket. Jag vill inte relatera. Jag tycker det är det deppigaste som finns. Det är hemskt.

Du tar också upp fattigdomen under din uppväxt, att elen var avstängd till exempel. Är det viktigt att påminna dig själv för att ha kvar det perspektivet.

– Ja, otroligt viktigt. Det är som en revansch mot alla gånger man har hört folk säga att det inte finns fattiga människor i Sverige. Alla som säger ”Här har alla det bra, alla får det ena och det andra, du tjänar lika mycket om du är arbetslös”. Du vet, min mamma hade tre jobb, hon städade i rika villor, och gjorde allt för att vända på kronorna. Men hon var ensamstående. Det var tufft. Att elen stängdes av var ju mer undantag än regel. Det hände inte jämt och ständigt, men tillräckligt många gånger för att det ska etsa sig fast. Och att man lever i en otrygghet. Sånt gör ont. Det är viktigt för mig att prata om de grejerna. Den här skivan är väldigt självbiografisk om jag jämför med de tidigare. För att de ska förstå var jag är i dag, så måste de förstå var jag kommer ifrån.

Utdrag ur låten Helvetet i huvudstaden:

växte upp emellan blatte-packet/

och dom med nazze-snacket/

som jaga kvinnor och barn och som hylla axelmakter/

fått sina åsikter från rasse-farsor/

som fått dom på kafferaster/ 

horungar, jag tänkte hade det vart bäst mamma om aldrig fått ett negerbarn/

men vita morfar lärde mig om volt, ampere och eluttag/

såg mig som sitt eget barn/

stolthet blev en egenskap/

blev begravd i Kalle Anka, Illustrerad Vetenskap/ 

att forma ord blev till min tillflykt under orosnätter/

letar i skallen efter olika ord för rätter/

olika ord för ätter/

gick aldrig hungrig, för jag fortsatte serveras med olika oförätter/ 

tänker en dag står jag på en scen och rappar inför jubelhavet/

tänker aldrig bli som boyzen överhuvudtaget/

helvetet i huvudstaden/

bara jag överlever helvetet i huvudstaden”

Utdrag ur Nu dom frågar:

och även om det regnar in på kontot/

även om gräset är så grönt att det känns konstgjort/

min bästa vän och värsta fiende, mitt minne, det därför mina demoner lever trångbott/

så länge det finns trauman som vi ärras av/

så länge SL-korten höjs och det finns spärrar kvar/

så länge traktens unga själar skärras av/ kropparna på gatorna som spärras av/

bäst du spänner fast dig bror för här finns inga spärrar kvar/

här finns brända bilar man gjort spärrar av/ självmedicinering som förvärras av/

alla dolda känslor som har skärmats av/

Utdrag ur Skyline:

så langa solkrämen, jag ser till att du blir gräddad/

skål för att Erik jagar STIM som en gädda/

vi kan leva hetsigt/

du kan bära spetsigt/

vi kan göra klubb, eller göra något sexigt/

vi kan göra beachen eller bara göra Netflix/

bara vi lämnar kontinenten som vi va Brexit/