– Det går inte att beskriva hur läskigt det är att vara med i ”På Spåret”. Men det går ju också över? Ingen kommer att bry sig om några månader att vi sa Karl XII istället för Karl XIV Johan. Jag fick faktiskt ett historiestipendium i gymnasiet, det kan man inte tro om man sett ”På Spåret”...
”Hoppas du blir våldtagen”
Veckorevyns chefredaktör Irena Pozar är opinionsbildaren som tagit det gamla bespottade tjejmagasinet till prispallarna på de stora tidskriftsgalorna. Med en grundmurad feministisk bas gör hon på en tvåmansredaktion klassik kvalitetsjournalistik som når ut till både unga kvinnor och de breda massorna. Om ungas villkor, systemfel i samhället, våld i nära relationer, men också om nagellack och trendiga sneakers. Och medan andra unga opinionsbildare låter som präktiga elevrådsordföranden lyckas Irena Pozar istället vara både rolig och härlig. Hon får med sig folk. Hon är agendasättande. Hon är 29 år. Man kan bli provocerad för mindre.
”Vad har du för skit på Irena Pozar?” skriker jag till min granne i snöstormen på väg till intervjun. ”Inget! Jag har jobbat med henne i flera år, och det finns inget!” skriker han tillbaka genom blåsten. Väl framme i Irena Pozars söderförort skrattar hon åt mitt försök.
– Jag har faktiskt inga fiender! Mitt motto har alltid varit ”kill them with kindness”.
En smärre bragd med tanke på att hon efter varje krönika i Expressen får motta grovt rasistiska mejl.
– De skriver ”åk hem”, ”muslimfitta” och ”hoppas du blir våldtagen av dina landsmän”. Det är väldigt tydligt att det är min bakgrund man slår på, och att jag är kvinna.
Deal med satan?
Det var 2018 som Irena Pozar knackade på dörren hos Bonnierchefen och bad att få ta över varumärket Veckorevyn, som annars skulle läggas ner. Då var 26-åringen redan magasinets digitalchef och hade sett till att ge politiska frågor en allt större plats i bevakningen. Sedan dess har papperstidningen skrotats, och Irena Pozar har tagit Veckorevyns digitala plattform långt ifrån 90-talets destruktiva bantningshets. Gräv – som sampubliceras ihop med Expressen – har gett sajten spridning och tyngd, samtidigt som man fortsatt jobba med snygg paketering och underhållning.
Allt på en tvåmansredaktion. För omgörningen har Veckorevyn fått både erkännande och priser, bland annat tilldelades Irena Pozar 2020 tidskriftsprisets utmärkelse Årets journalist. Hon lyckades också få till en exklusiv corona-frågestund med Stefan Löfven på Veckorevyns instagramkonto. Och så den eftertraktade platsen i ”På Spåret”. Faktum är att det gått så bra att Irena Pozars vänner börjat misstänka att hon gjort en deal med självaste satan.
– Haha, jag kan dementera det. Det har inte förekommit något Skypemöte med djävulen.
Om dagens Veckorevyn-läsare fick ändra framtiden för kvinnor, hur skulle den då se ut?
– I Veckorevyn-läsarnas framtidsdröm finns det ingen diskussion om abort. Det finns ingen diskussion om lika lön. Den fajten är vunnen, säger hon.
En annan dröm för den unga målgruppen är att bli tagna på allvar.
– Vi är så utsatta hela våra liv. Som flicka kanske för att man inte välkomnas in i vissa idrottssammanhang, eller placeras bredvid den stökige killen i klassrummet för att ta hand om honom. Som tonåring kanske för att du har bröst eller inte bröst, för att killar går in i omklädningsrummet. Det kommer hela tiden nya saker som du måste slåss emot.
… och sen sliter du ut din kropp och blir fattigpensionär?
– Precis. Du ska uppfostra barn, du lever i en ojämställd relation och tacken är att du blir fattigpensionär och sen dör du. Och allt det här hänger ihop med att du är kvinna. Veckorevyns läsare kommer inte att uppleva någon jättestor skillnad i det här under sina liv, men jag tror att det kan bli förändring i hur man pratar kring problemen. Medierna skulle kunna behandla det här som sina viktigaste frågor.
Veckorevyn blandar granskningar med shoppingtips om sneakers och smink. Hur ”glossig” kan en feministisk journalistik vara utan att den tappar sin själ?
– Jag skulle inte säga att Veckorevyns journalistik är feministisk. Det är en plattform som vilar på en feministisk grund, där vi har feministisk analys som genomsyrar det vi gör. Men våra modeartiklar är inte feministiska, utan bara modeartiklar. För vissa feminister gillar mode. Där tycker jag inte egentligen att det finns någon motsättning. Jag tycker inte att det är antifeministiskt att shoppa eller sminka sig, det bara är. En del av vår journalistik är agendasättande och opinionsbildande, och syftar till att skapa förändring, men inte all vår journalistik.
Kan ni skriva övertygande om klimatkrisen samtidigt som ni tipsar om shopping?
– Vi rapporterar om klimatkrisen, men skulle ha svårare för att göra det med samma tyngd som vi gör med rapporteringen om för mänskliga rättigheter eller feminism där vi bottnar hela vägen. Jag har funderat ”ska vi sluta tipsa om plagg i polyester”. Samtidigt vet vi att det är vad målgruppen konsumerar.
Läsarna ÄLSKAR polyester?
– Haha, ja. Och vem är jag att ta ifrån dem polyester? Vi kan inte kan göra allt. Vi måste välja våra strider.
Vad är målet då?
– Att göra vanlig klassisk journalistik mer attraktiv för unga kvinnor och kvinnor generellt. Ett annat mål är att tvinga andra mediehus att börja göra samma sak som Veckorevyn, för att de ser att det funkar. Att de ska följa kvinnor från att de är flickor och börjar gräva i vilka de är, vad de utsätts för och hur de mår.
Kolik på flyktingbussen
I Sarajevo jobbade Irena Pozars båda konstnärsutbildade föräldrar med reklam och design fram till 1992, då Bosnienkriget utbröt. Bara några månader tidigare hade de fått sin dotter. Medan mamman flydde med den nyfödda till sommarhuset i Kroatien, blev pappan kvar i Bosnien utan pålitliga kommunikationer emellan. När familjen till sist lyckades förenas började resan mot Sverige och Växjö där de lovats plats på asylboende.
– Jag hade kolik och låg i min mammas armar och skrek på den fullastade flyktingbussen. Det tog två dygn. Ändå var det värdigare än hur folk tvingas tas sig till Sverige idag, säger Irena Pozar.
Hur har din familjs erfarenheter av flykt format dig politiskt?
– Jättejättemycket. I allt. Och det har lärt mig hur lätt det är att förlora saker. Mina föräldrar var övre medelklass i Sarajevo och åkte på weekendresor till Italien. I och med kriget blev de av med allt och kom till Sverige utan ett öre på fickan. Samtidigt stod Bert Karlsson och skrek att alla flyktingar skulle återvända. För mig blir diskussionen om rasism personlig. ”Vill du att jag ska återvända? Eller mina föräldrar?” Sedan är jag en ”lyckad invandrare” i mångas ögon, men det spelar ju ingen roll. Det är inte där vi ska ha debatten.
Din son Ted är snart nästan lika gammal som du var när du kom som flykting till Sverige. Vilka tankar väcker det hos dig?
– Jag är nog mer tacksam än många. Min mamma var själv i en by, hade inga blöjor till mig och ingen aning om när hon kunde köpa mat. Hon visste inte om hennes man levde och pappa fick inte träffa sin bebis på över ett halvår. Det är klart att det var jobbigare att vara mamma för min mamma än för mig, men det betyder ju inte att det är lätt för mig 24 timmar om dygnet. Jag har såklart såna här stunder: ”Å nej, batteriet i Ipaden är slut! Nu blir det skrikigt i bilen!”, säger hon och skrattar.
Twittergräl och sovmornar
Irena Pozar har hamnat i Twitter-diskussion med utrikeskorrespondenten Magda Gad just om frågan kring vems problem som ska få ta plats.
– Magda Gad tenderar att ställa svenska medborgares lidande mot hur flyktingar har det i Syrien eller Afghanistan. Jag skrev en krönika om hur dåligt unga mår under pandemin, då skrev hon att jag skulle tänka på ungdomar som ”får raketer i huvudet när de äter frukost i Kabul”. Jag tror inte på det sättet att resonera. Om vi drar det där för långt tror jag att vi tappar empatin för varandra. Det är viktigt att komma ihåg.
Kommer du att gå in i politiken någon gång?
– Nej. Det tror jag inte. Jag är redan ganska ansatt och har varit det in många år. Att vara politiker verkar vara jättetufft. Det kanske finns en bild av mig att jag är väldigt entreprenörig och jobbar hårt och mycket. Det gör jag, men jag är också väldigt mycket ledig och jobbar nästan aldrig kvällar eller helger. Det finns ingen i Sverige som tar så många sovmornar som jag. Jag tycker att jag har förtjänat att vara ledig och se om ”Grey’s Anatomy” och ”Gilmore Girls”.
Irena Pozar om...
… smarta rubriker:
– Vi har jobbat mycket med så kallad ansvarsfull SEO (sökordsoptimering) där vi försöker ranka in på topp tre på Google i ämnen vår målgrupp söker på, men som kan vara destruktiva. Till exempel BMI eller kalorier. Då skriver vi ansvarsfulla artiklar om det och försöker tränga undan de andra sökresultaten. Som artikeln
”7 anledningar att sluta räkna kalorier”.
….hur hon hinner allt:
– Om jag jobbar fokuserat så tar det faktiskt inte så lång tid. Såklart skulle jag alltid kunna göra mer, men till vilket pris? Det är inte värt det.
… Veckorevyn-läsarnas favoritämnen:
– De vill veta hårtrender, sneakers och fryst lax i ugn. (Det är ett av de mest sökta recepten i Sverige!) Och så vill läsarna bli smarta och bli informerade för att själva kunna ta ställning i till exempel svenska partier står för, USA-valet och vad Anders Tegnell säger. Men de vill att det ska serveras till dem, vilket inte är konstigt. Det är inte svårare än så.