BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hon uttrycker sig noggrant, verkar hela tiden veta vart hon är på väg med det hon säger. Hon sade upp sig från sitt journalistjobb på New York Times Style Magazine och de senaste tio månaderna har hon rest runt i världen för att berätta om sin andra bok, Ett litet liv. Romanen har verkligen berört läsarna, nominerades till Man Booker Prize och har sålts i mer än 700 000 exemplar. Hon är i Sverige för att bland annat besöka Kulturhuset Stadsteatern där hon inför publik ska prata om sitt skrivande.
– Jag är väl medveten om att det här händer väldigt få författare och att det inte kommer att hända mig igen. Boken har nått ut på ett sätt som jag inte ens hade kunnat fantisera om. Men när jag är klar här måste jag åka hem och skaffa mig ett jobb igen. Dels behöver jag det ekonomiskt, det är nog bara hundra författare i USA som verkligen kan leva på sina böcker, men jag skulle heller inte må bra av att bara skriva skönlitterärt eller av att vara ensam så mycket, säger Hanya Yanagihara som lägger till att hon behöver en anställning för att kunna ha en tillräckligt heltäckande sjukförsäkring. Hon fortsätter:
– Min första roman kom ut när jag var 38 år. Jag hade redan en karriär och det har alltid varit självklart för mig att jag inte skulle vara ekonomiskt beroende av mina böcker. Jag behöver aldrig fega eller kompromissa med mina romaner och som kvinnlig journalist behövs jag mer än någonsin i USA, förklarar Hanya Yanagihara den här söndagsmorgonen på ett extra sommartidssömnigt Östermalm.
Kolsvart ton
Under sitt arbete med det som blev den mer än 700 sidor långa boken, Ett litet liv, använde hon sig av bilder och fotografier som hon samlat på sig och som fortfarande finns på hennes Pinterest-konto på nätet. Atmosfären i dessa bilder går igen i den mörka, stundtals kolsvarta tonen i boken.
Men trots det stora konst- och bildintresset har hon sedan några år tillbaka bestämt sig för att inte gå på museum. Inte heller i Stockholm. Hon menar att det finns något onaturligt, något kallt och opersonligt med att se på konst i den miljön. Det är som att konstverken placeras på ett slags zoo för tavlor där de till slut inte säger betraktaren någonting oavsett hur vackra, provokativa eller tankeväckande de egentligen är.
Ett litet liv handlar om fyra män i New York: Jude, Willem, Malcolm och JB. Det som till en början är en rätt så trivsam berättelse om collegekompisar som alltid har varandra förvandlas snart till något mycket svartare, råare och plågsammare. Jude kommer aldrig ifrån sin uppväxt med prostitution, droger och brutala övergrepp, hans vänner finns där vid hans sida men såren läker inte. I stället går han sönder mer och mer.
Hanya Yanagihara visste vad hon ville med boken. När hennes amerikanska förläggare tyckte att hon skulle ta bort de mest våldsamma skildringarna förklarade hon att dessa var nödvändiga för att man som läsare skulle förstå varför Jude blivit så traumatiserad, så dömd att plågas.
– Jag har vetat länge att jag skulle skriva om de fyra vännerna som varit tydliga för mig en lång tid, och jag har alltid velat skriva om vänskap i dagens samhälle. Dessutom har jag alltid velat skriva om en person som aldrig blir bättre och om ensamhet. Men det var inte förrän jag började skriva som jag förstod att allt det jag dagdrömt om tidigare hörde hemma i samma bok, säger Hanya Yanagihara.
Vänskap centralt
Vänskap är för huvudpersonerna i boken mer betydelsefull än deras familjerelationer. Den röda tråden går också hand i hand med författarens egen syn på vänskap.
– Relationen med en vän är en relation som aldrig kan bli en fråga om juridik eller lagar, aldrig bli betraktad av staten på ett eller annat sätt eller bli kontrollerad av dem som bestämmer. Det finns inga regler förutom de regler som vännerna själva sätter upp, förklarar Hanya Yanagihara och fortsätter:
–Att skriva Ett litet liv fick mig att inse att jag har varit en dålig vän, en rastlös och otålig vän som inte alltid funnits där för mina vänner. Jag har förstått att vänskap handlar om kärlek och att den innebär att man till exempel försöker rädda personer som inte kan räddas. Och som kanske inte vill räddas. Som Jude i boken.