Inför skrivandet av boken researchade Pascal incel-rörelsen genom att gå in på deras webbsidor och läsa vad de själva skriver.
– Det var skrämmande, säger Pascal Engman. Förutom ett fruktansvärt hårt och hatiskt språk så talade män om att de ville ha statliga våldstäktsläger för att de tycker sig ha rätt till kvinnors kroppar. Andra ville gå in i IS så att de skulle kunna ha sexslavar.
”Råttkungen” är Pascal Engmans tredje bok på tre år, och under den tiden har han blivit en av Sveriges mest uppskattade deckarförfattare. Utrustad med självförtroende, journalistisk kompetens och snabbhet lyckades han från ingenting få ett kontrakt med Piratförlaget.
– Jag skrev ihop min första bok ”Patrioterna” på tre månader och skickade runt den till alla Sveriges förlag. Piratförlaget svarade och både Jan Guillou där och deras förlagschef Ann-Marie Skarp gillade den, säger Pascal Engman.
Pascal Engman inledde sin karriär som journalist med ett vikariat på Trelleborgs Allehanda. Efter en tid på Nyheter 24 och på Expressen var det dags för första boken.
– Min pappa är från Chile så genom bekanta där fick jag låna ett hus i den lilla fiskebyn Shañara de Aceituna i södra Chile, ett litet hus ute på landet vid Stilla havet, berättar Pascal Engman. I tre månader skrev jag, drack rödvin och spelade fotboll med anläggningsarbetarna som skulle bygga vägar.
Resultatet blev ”Patrioterna”, som handlar om hur framför allt kvinnliga journalister blir förföljda och hotade, både på nätet och i verkligheten. Förövarna är svenska nazister som ser sig som mer värda än kvinnorna.
”Patrioterna” blev en stor succé, i våras hade den sålt i 55 000 exemplar i Sverige och samtidigt sålts, redan före utgivningen i Sverige, till sex andra länder. Produktionsbolaget Fabric i Los Angeles, som också producerat serierna ”Bosch” och ”The Killing”, har köpt rättigheterna att göra en film eller tv-serie av den.
Plikt att granska män
Mäns våld mot kvinnor är genomgående i de tre böcker som Pascal skrivit hittills. Enligt Pascal Engman är det omöjligt att inte ta upp det:
– Min flickvän Linnea har också öppnat ögonen på mig, nu kan jag se de strukturer som ligger bakom – strukturer som vi män har så svårt att se.
Han berättar som exempel om när Linnea var ute på en krog. Hon hade en kort kjol på sig vilket ett tiotal killar tyckte gav dem rätt att försöka ta henne mellan benen. Sedan kom en 20 år äldre man och tryckte in sin tunga i hennes mun. Hon berättar för en killkompis att hon har haft en jobbig kväll och var ledsen.
– Han tyckte att hon skulle vara glad för att hon blev uppskattad. Men när de sitter vid baren och pratar kommer en annan kille och stöter på Linnea och då blir hennes killkompis kränkt. Kompisen berättar att den här mannen borde förstått att Linnea är upptagen och tyckte att han kränkte hans manlighet. Det är sådana strukturer och tankemönster som genomsyrar samhället och oss män. Det är någon sorts plikt att granska dem, säger Pascal Engman.
Incel-män i Sverige
Temat i den nya boken ”Råttkungen” är incel-männen, män som skyller kvinnor för att de inte har sex och att ingen vill ha dem. I USA har incel blivit en stor och våldsam rörelse.
I ”Råttkungen” berättar Pascal Engman i romanform om hur incel-män i Sverige tänker när det gäller kvinnor. De anser att de har rätt till de kvinnor de vill ha och har rätt att straffa dem med våld om de vill.
Pascal Engmans vision är att unga män och killar ska läsa hans böcker.
– Det verkar fungera också, jag får brev från en hel del killar som säger sig att de gillar det jag skriver och jag har till och med fått brev från mammor som tackar mig, säger han.
När första boken ”Patrioterna”, som handlar om hur tre nazister upprättat dödslistor på journalister, kommit ut satt Pascal på krogen:
– Jag märkte hur en blond kille med snaggat hår satt och stirrade på mig och blev illa berörd, tänkte att nu kommer jag att få stryk. Efter en stund kom han, ganska packad fram till mig, drämde näven i bordet och frågade om det var jag som skrivit ”Patrioterna”? Jaaa, sa jag. Då tog han i och sa att det var den bästa bok han läst. Sen bjöd han på drinkar hela kvällen.
I Pascals böcker skildras människor som lever på marginalen, människor som har det tufft i Sverige.
– Där har jag nytta av mina journalistiska erfarenheter. Ett av mina sista reportage var om kvinnliga fattigpensionärer som hade jobbat hela sina liv och ändå var tvungna att panta drickaburkar för att klara sig. En av dem hade en hörapparat som inte fungerade okej, men inte haft råd att byta ut den på fem år.
Han säger att sådana saker gör honom förbannad.
– Det sista som en av dem sa till mig, hon heter Yvonne, var: Det som gör ondast i mig är att jag inte fick leva ut mitt liv till min fulla potential. Det citatet har följt med mig hela tiden och gäller även mig att tänka på. Det är dessa människor jag verkligen brinner för. Tänk vad de hade kunnat göra om de fått chansen. Yvonne skrev dessutom en av de vackraste dikter som jag läst. Den finns med i ”Råttkungen”.
Engagerad i Chile
Pascal Engman talar inte gärna om svensk politik, han försöker hålla sig undan.
– Som gammal journalist håller jag mig ifrån att uttala mig om politik i Sverige. Sen har jag inga problem att tala om Chile och politiken där. Just Sverige, jag vet inte om jag kommer att jobba som journalist igen och det vore dumt av mig att bränna broar genom att uttala mg om politik. Men det är klart att mitt samhällsengagemang kommer underifrån.
Men politikstoppet gäller inte Chile, där är Pascal Engman mycket engagerad – och han bor i landet flera månader om året.
– De nuvarande demonstrationerna i Chile är inte oväntade, det handlar om ett av de minst rättvisa länderna i världen där en procent av befolkningen äger 25 procent av tillgångarna. Min syster Manuela är läkare på ett offentligt sjukhus i Chile, och när den nya högerregeringen tillträdde sänktes deras redan allt för låga budget med en tredjedel. När en av läkarna på sjukhuset behövde två påsar blod för en operation hade sjukhuset bara råd med en påse. Allt i Chile är privat; vatten, vägar, skolor, sjukvård.
När Pascal gick i skolan i Chile blev de tillsagda att de skulle fira nationaldagen den 18 september, men de flesta eleverna vägrade. De menade att de lika gärna kunde fira den 11 september som är årsdagen av att Pinochet tog makten.
– Kyrkan har också en otrolig makt. När min syster skulle avlägga läkareden var hon också tvungen att lova att hon aldrig skulle utföra en abort.
