SVT-thrillern som handlar om islamistisk radikalisering och IS-krigare i Syrien har blivit vinterns stora tv-snackis.
Den har kallats originell, vågad och olidligt spännande, och hyllats för att den gett en fördjupad insyn i radikaliseringen till den ökända terrorsekten.
En av skådespelarna som fått mest beröm är Amed Bozan som spelar karaktären Husam, på plats i terrorsektens högfäste Raqqa. Bakom fasaden av IS-krigare döljer sig en posttraumatiskt stressad, ångestladdad och skör karaktär som kämpar med sitt äktenskap med hustrun Pervin, spelad av likaledes hyllade Gizem Erdogan.
– Jag hade ett enormt motstånd inför rollen, berättar Amed Bozan.
– Jag jobbade mycket med att hitta ursprunget till varför han gjorde som han gjorde. Han ligger ju så otroligt långt ifrån mig själv, och det gör att jag måste försöka sätta på min mänskliga förståelse. Att avhumanisera en karaktär är det farligaste en skådespelare kan göra.
Han strävade efter att hitta Husams specifika ärr.
– Hur han pratar, rör sig, för sig, förhållandet till sin fru, sin sexualitet och sin manlighet. Alla de grejerna är ju ärr av livet. Som skådespelare jobbar jag mycket med att hitta ärren och gestalta dem.
Gick ner 13 kilo
”Kalifat” är Amed Bozans debut på film eller tv. Han gick ut scenskolan i fjol och fick rollen i ”Kalifat” efter en audition där han spelade Nina i Tjechovs ”Måsen”. Researcharbetet inför inspelningen var grundligt. Först försökte han förstå hur PTSD påverkar en människa.
– Jag lyssnade på läkare och träffade en person som har det, och studerade hur han rörde sig. Det här slingriga i ögonen. Det är som att de hamnar i ett limbo mellan verkligheten och trauma.
Han gick ner 13 kilo i vikt på två månader, och sparade ut sitt hår och skägg.
– Jag fick uppleva det som många praktiserande muslimer kan uppleva, hur folk undviker en på tåget och bussen. Jag är ju nån sorts hipster annars. En typisk skådis. Så jag fick mycket på köpet av det fysiska bemötandet, och började själv bemöta folk efter deras yttre bild av mig.
Sedan läste han böcker, kollade youtube-klipp och försökte förstå det psykologiska bakom att människor väljer att gå med i en terrorsekt som IS.
– Många av människorna som går med har en enorm rotlöshet. Det är människor som har levt liv där de druckit mycket alkohol, använt droger, haft ekonomiska problem och upplevt mycket våld. Det som sker när de får kontakt med religionen är att de mår bättre fysiskt och psykiskt helt plötsligt. De får ett annat värde. Det är de individerna som rekryterare håller koll på.
Husam är en fysisk karaktär som bitvis är våldsam, även mot sin fru Pervin.
– För mig var det inte så konstigt att det gick till det fysiska. Han befinner sig ju på en extrem plats, kantad av våld, krig och död. Han ger henne två örfilar. Det är en väldigt liten grej utifrån hans värld. Det är svårt för oss att förstå, eftersom vi kommer från en helt annan värld. Men just för att jag gick in och jobbade med allt han har underbyggt blev de här örfilarna snarare en aktion av maktlöshet. Han har ju en fysisk makt, men han är inte medveten om den.
”Kan vara stolt”
Responsen på ”Kalifat” har varit enorm. Över 1,2 miljoner svenskar har sett varje avsnitt och recensenterna har stått på kö i hyllningskören. I Aftonbladet lyfter Thomas Engström fram Amed Bozan som ”trollbindande” och att han ”stämplar varje scen med ett orubbligt äkthetsbevis”.
Amed tar åt sig av berömmet.
– Jag har alltid varit perfektionist och blir nästan aldrig nöjd med något, men jag kan vara stolt över att jag lyckades ro hem karaktären. Alla de där dagarna och kvällarna som vi satt uppe och jobbade, jag och Gizem. Allt man gick ner i vikt, allt man offrade i privatlivet. Det var värt det.
Samtidigt har vissa kritiker menat att serien ger en felaktig bild av islam. Bilan Osman skriver i GP att serien bara porträtterar muslimer som antingen förtryckare eller frihetskämpar.
Amed Bozan tycker att det är bra att serien öppnar för debatt, men att kritiken är missvisande.
– Serien handlar ju om den radikala delen. Fokus ligger på människor som blir radikala, säger han.
– Men det är det bra med kritik för det skapar reflektion. Konst som bara skapar en tanke hos betraktaren är inte så bra, tror jag. Det är utifrån reflektionen som vi lär oss något nytt. Att människor har fått tänka ett eller två varv.
