– Jag har nästan aldrig känt igen mig i sex- och kärleksskildringar på film. Min utgångspunkt i ”Hjärtat” är att den är till för de som ska se den, och att den ska vara ärlig snarare än att jag vill vara spektakulär. Att den berättas utifrån ett annat perspektiv kanske bidrar till att folk reagerar på den, berättar Fanni Metelius.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Manus och regi

Hon har både skrivit manus, regisserat och spelar huvudrollen i ”Hjärtat”.

Här skildras relationen mellan Mika och Tesfay (Ahmed Berhan). Den första riktiga kärleken innebär till en början rosenskimrande känslor och bubblande fniss.

Men där de flesta kärleksfilmer slutar, när kärleksparet äntligen får varandra, där tar ”Hjärtat” vid. För vad händer när romantiken svalnar och maktspelet börjar?

– Heterofilmer om attraktion och den romantiska kärleken handlar oftast om jakten och slutar när paret äntligen får varandra. Det skapar en bild av att kärlek ska innehålla mycket längtan, jakt och smärta, vilket jag tror är ganska destruktivt. Den här filmen startar ungefär där sådana filmer brukar sluta, säger Fanni Metelius.

I filmen är Mika en väldigt sexuell person. Hon vill ligga ofta och mycket, något som inte alltid besvaras av Tesfay. Den sexuella avvisningen är något som Fanni Metelius själv har upplevt.

– Jag var med om en sådan här grej när jag var 22. När jag sökte till Filmhögskolan gjorde jag en scen som handlade just om en sådan avvisning och sedan en konfrontation. Ena halvan av publiken tyckte att tjejen var asjobbig och gjorde fel som pushade för sex, medan den andra tyckte att killen gjorde fel som var så undvikande när han sa nej. Att den här kollektiva bilden var så splittrad var en av anledningarna till att jag ville utforska ämnet ytterligare.

Bryter hierarkier

För många i filmteamet är ”Hjärtat” långfilmsdebut. Men här finns också mer välrenommerade skådespelare som Suzanne Reuter, i rollen som Mikas mamma. Under inspelningen har det dock varit viktigt för Fanni Metelius att alla är lika mycket värda.

– Det första vi gjorde när vi startade upp var att spela fotboll tillsammans för att försöka bryta ned lite av  hierarkierna innan vi började filma. Vi blev lite som en enad organism. Jag tror att det har bidragit till att filmen känns ganska mjuk, berättar hon.

Blir det fler långfilmer nu?

– Jag har två idéer jag inte kan säga så mycket om, mer än att den ena är väldigt dyr och den andra tar väldigt lång tid att göra. Så jag försöker bestämma mig för vilken av historierna som jag vill berätta. Men fler filmer kommer det definitivt bli.