– Jag visste inte om de skulle göra en stor grej av det, säger Ebbot Lundberg.
Kanske är valet av själva datumet faktiskt det enda han egentligen ångrar när det gäller släppet, i och med att det blev så mycket fokus på födelsedagen. Här i Sverige skrevs det nästan mer om det än om albumet, tycker han. Men allt som allt är han nöjd.
– Den här plattan är som ett första steg. Det känns skönt, bara.
”Det är roligare att ha ett band”
Den här fredagen, 15 april, är det spelning på Katalin i Uppsala. Ebbot Lundberg har spelat mycket här under årens gång.
Det var här, till exempel, som han träffade musikerna som sedan skulle spela på hans solodebut. Stockholmsbandet Side Effects var förband till The Soundtrack of Our Lives i Uppsala, och han gillade deras musik. Efteråt började de samarbeta under namnet Ebbot Lundberg & The Indigo Children.
– Det råkar ju vara väldigt unga personer. Det är väl för att man är barnslig, antar jag. Eller så är den nya generationen smartare. Det senare alternativet är väl mer sannolikt.
Ebbot Lundberg har tillbringat större delen av karriären i olika band, varav det kultförklarade Union Carbide Productions och det redan nämnda T.S.O.O.L. är de mest kända. Nu är han soloartist, något som erbjuder honom mer frihet, men som också har fått honom att uppskatta kreativiteten i bandsamarbeten.
– Det är snarare att det är roligare att ha ett band. När man håller på själv vet man exakt hur det ska bli. Det kan man ju tycka är en tråkig process. Att man sitter ner och automatiskt gör en skiva.
En fånge som blivit förlåten
På senare tid har Ebbot Lundberg blivit storkändis. Efter att han har sommarpratat, deltagit i Allsång på Skansen och gjort covers på svenska låtar i Så mycket bättre märker han att han har blivit aktuell för en ny, äldre publik.
Kanske bidrog det att han sjöng på svenska. Men hans egen musik skrivs fortfarande alltid på engelska. Han har alltid föredragit det så, ända sedan barnsben.
– Jag känner att det finns en komik i svenskan. Nu har jag inte sjungit på svenska särskilt mycket, men det är inte lika kul. Det är svårt att förklara.
Har han tänkt om, nu när han märker att det uppskattas?
– Det är klart att om man ville bli större i Sverige skulle man ju kunna släppa en skiva på svenska. Men man tänker ju inte så. Man gör inte musik av den anledningen.
Att Ebbot Lundberg skulle bli folkkär i tv-soffan låter kanske märkligt, med tanke på att 1990-talet med forna bandet Union Carbide Productions var notoriskt hejdlöst. Det festades vilt på turné och den unge frontmannen drog av sig kläderna på scen. Vad skulle den tidens Ebbot Lundberg ha tyckt om 50-åringens mainstreampopularitet?
– ”Jag har svikit mina ideal!” Nej, jag vet inte. Men ibland kan man ju känna sig som en fånge som blivit förlåten. Så kan det kännas ibland. Men jag håller på med samma sak som jag alltid hållit på med.
