Det senaste året har hon deltagit i berättarprojektet Storydox. Det handlar om att lyfta fram äkta autentiska berättelser på scenen, utan manus och rekvisita.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
För två veckor sedan var hon en av två berättare som var med och presenterade projektet för chefer på SVT. Nästa gång som hon deltar i en föreställning blir vid Malmöfestivalen i augusti.
Det var efter att Lina Blikstad medverkat i P3 dokumentär som hon blev kontaktad av producenten för Storydox, som fastnat för det hon hade att berätta.
"De visste inte var de skulle göra av mig"
Hennes egna berättelser handlar om åren innan hon kom till Norrköping, innan hon hittade till teatern och till engagemanget i att hjälpa andra som behandlingsassistent.
– Jag blev intagen på psyket när jag var 14, och jag var nästan 20 när jag kom ut. Jag hade ätstörningar, självskadebeteende och var deprimerad. Efter 63 omplaceringar satte de mig på rättspsyk i Växjö, trots att jag inte hade begått något brott. De visste inte var de skulle göra av mig, berättar hon.
Under vårdtiden där kom hon med i klinikbandet, som bestod av en vårdare och flera dömda sexualbrottslingar som alla var män över 40. Snart hade hon själv tagit över rollen som frontfigur och också gett bandet ett nytt namn – Heavy Mental.
– Det blev en räddning för mig på många sätt. Under flera år hade jag bara blivit slussad runt i tillvaron. Men plötsligt hade jag något att säga till om, förklarar Lina Blikstad.
Men efter den uppmärksammade branden på rättspsyk i Växjö 2003, då två unga kvinnor omkom, blev hon utskriven, utan en aning om vart hon skulle ta vägen.
Inspirerad av verkligheten
En av diagnoserna hon fått var Aspergers syndrom, så hon sökte till en folkhögskolekurs på Marieborg i Norrköping för vuxna med diagnosen.
– Men jag insåg snart att jag nog inte hade så mycket Aspergers trots allt, så jag bytte till en kurs som handlade om att uttrycka sig i ord, bild och form, berättar hon.
Följande läsår började Lina Blikstad på teaterlinjen.
I dag är hon både utbildad dramapedagog och behandlingsassistent och delar sin tid mellan vikariat på kulturskolan i Söderköping, timanställningar på behandlingshem och ideellt arbete med samtalsgrupper för kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp – en erfarenhet som hon själv också delar.
Men berättarföreställningarna har också väckt hennes lust att göra teater av sitt eget liv – något som hon redan prövat på i den egna gruppen Teater Lavett.
– Jag gjorde en monologföreställning om den period då jag som 25-åring förlorade min 27-årige man i cancer. Den handlade om hur det är att leva med cancer och veta att man ska dö, och om hur vi använder galghumor som grepp för att klara av den situationen.
Hon har också påbörjat ett musikalmanus kring hur psykiatrin ibland kan fungera.
– Det är inte direkt min historia, men den är inspirerad av verkligheten. Jag vill göra scenkonst av tunga ämnen som behöver belysas och att ha dem som underlag för diskussion eller behandlingsarbete. Och jag gillar att använda svart humor, säger Lina Blikstad.
"Försöka göra skiten meningsfull"
På samma sätt som i berättarföreställningarna handlar det om att använda tuffa erfarenheter i livet på ett sätt så att de ger kraft, både till henne själv och andra.
– Om någon kan bli inspirerad eller hjälpt av det jag gör, så har jag lyckats. När jag ändå har varit med om den skiten jag har, så är det fullständigt poänglöst att inte göra något med den. Jag kan ju inte göra den ogjord. Det enda jag kan är att försöka göra den meningsfull.
