– Han är en inspirerande person och det här var ett projekt som han brydde sig väldigt mycket om. Jag gillade den seriösa såväl som den komiska aspekten av projektet. Det är en väldigt tragikomisk serie, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Vad kände du när du läste manuset?
– Jag skrattade gott på ena sidan, vände blad och kände ”GULP” liksom, när jag läste nästa sida. Det var väldigt mycket upp och ner och olika känslor. Jag tyckte det var spännande och intressant.
Mångbottnad karaktär
Bonusfamiljen kretsar kring det nyförälskade paret Lisa (Vera Vitali) och Patrik (Erik Johansson), som båda har barn från tidigare relationer. Deras utmaning blir att försöka få den nya familjekonstellationen att fungera så smidigt som möjligt.
– Lisa är en god person, men hon ställer till det för sig eftersom hon är så pass impulsstyrd och driven av sitt eget lustbehov. Hon vill väl, hon vill att alla ska må bra, men det blir knasigt i och med att hon också är så pass konflikträdd. Hon är en ganska mångbottnad och komplex karaktär, säger Vera Vitali.
Ett återkommande moment i serien är parets samtalsterapi. Ett upplägg som Felix Herngren inspirerats till av tv-serien In Treatment.
– Det blir som en reflektion för alla inblandade parter. Det blir som en paus i allt som pågår, vilket ju också verklig terapi är i bästa fall. Man stannar upp och lyssnar på varandra. Jag tycker det var ett smart och intressant grepp. Det var till och med bra för mig som skådis att få spela de där terapiscenerna. Jag minns hur jag satt och tänkte: ”Jaha, det är sådär han känner när han säger så till mig”. Det blev som ett extra lager på nåt sätt, säger Vera Vitali.
En familj full av filmarbetare
Vera Vitali är uppvuxen i en filmfamilj, vilket länge fick henne att tveka inför att ge sig in i den världen och satsa fullt ut på skådespeleriet.
Pappa Leon Vitali var mästerregissören Stanley Kubricks närmsta man och regiassistent under 20 år, mamma Kersti Vitali Rudolfsson är kostymör och brodern Max Vitali skådespelare.
– Jag var tvungen att finna min egen plats, min egen väg in i skådespeleriet, säger hon.
Efter ett misslyckat försök att komma in på scenskolan sökte den då 24-åriga Vera Vitali till och kom in på en ettårig teaterutbildning i Stockholm.
– En del människor är ju väldigt tidigt säkra på vad de vill göra med sitt liv. Jag har aldrig varit 100 procent säker på exakt vad jag vill göra, någonsin. Jag är en undersökande person som vill få testa mig fram. Men det är ju en personlighetsgrej. Jag tror inte det har så mycket att göra med min bakgrund och var jag kommer ifrån.
Försvinner bort
Vid 24-års ålder bestämde hon sig ändå för att satsa fullt ut på skådespeleriet.
– Och det är ju inte så himla sent ändå. Det är ju inte som att jag var 35 när jag väl bestämde mig. Det är väl runt 24-årsåldern som man brukar ta tag i vad man vill bli. Det är bara det att i skådisvärlden ska man helst ha börjat redan när man var åtta.
Vem är du som skådespelare?
– Jag har börjat se ett återkommande mönster och det är att jag går väldigt hårt in i det och försvinner bort. Jag låter det påverka mig privat, det fyller upp mycket av min tid och jag låter det bli en stor del av mitt liv. Det är inte så att jag går runt och spelar rollen privat, men jag går upp i det. Jag kan få sms från polare som säger: ”Hallå finns du?” Jag fattar inte att det redan har gått två månader sedan jag träffade dem senast.
Vem är du som person?
– Jag är uppväxt på Kungsholmen, vilket då var en väldigt anonym stadsdel. Det var ganska tryggt och blekt och liksom ingenting. Jag tror det har påverkat mig på det sättet att jag aldrig har känt mig så färgad av någonting. Jag har aldrig känt att jag behöver vara en viss karaktär och jag gillar det, jag vill fortsätta vara sådan. Öppen för intryck och aldrig helt klar, säger Vera Vitali.
