Men det där med spriten verk­ar ha viss grund, även om hon själv kallar sig ”problemdrickare”. 

Alkoholen (en grov ratt­fylla) var också anledningen till att författaren hamn­ade i kvinnofängelse i 30 dagar efter sin 50-årsfest, vilket hon berättade om i ett hyllat ”Sommar i P1” i år. 

”De flesta av dem som hamnar i fängelse har psykiska sår som de har försökt sy ihop” sa hon då. 

Själv hade hon ”promille­rekordet” bland de intagna. 

Hon har också ett slags rekord i att skriva koncentrerat om skamfylld galenskap och infekterade relationer.  

Ett nytt helvete

Efter den internationella succén med släktdramat ”Arv och miljö” är Vigdis Hjorth nu åter roman-aktuell i Sverige med en potentiell bästsäljare. Den litterära käftsmällen ”Om bara” gavs ut i hemlandet redan 2001, men har först nu översatts till svenska. Intresset är stort, inte minst för parallellerna till Lena Anderssons prisbelönta ”Egenmäktigt förfarande” (2013) – en annan gränslös kärlekshistoria med kulturvärlden som fond. 

Kring Lena Anderssons bok spekulerades det mycket i frågan ”Vem är Hugo Rask?”. Blev det en liknande diskussion i Norge om din bok?

– Nej, för alla visste. Jag var tillsammans i nästan tio år med en litteraturprofessor i Norge och vi var väldigt synliga i det litterära landskapet. ”Om bara” kom 2001, året efter relationen hade tagit slut, säger Vigdis Hjorth som minns kritikernas reaktioner trots att 20 år passerat. 

– I recensionerna stod det: ”Det här hade kunnat vara bra, om jag inte bara såg Vigdis och Arild Linneberg framför mig i en säng”, säger Vigdis Hjorth som poängterar att boken är en roman, om än relativt självbiografisk.

Och expojkvännen tog det hela med ett skratt. Ett par år efter att boken kom intervjuade han Vigdis Hjorth på scen om boken. 

– Då sa han: ”Du Vigdis. Han den där manliga huvudpersonen, honom skulle jag inte vilja möta i en mörk gränd”, skrattar författaren som pressat in mig i det späckade intervjuschemat strax innan flyget hem till Norge. 

Arbetar och bråkar

Småbarnsmamman och den gifta dramatikern Ida Heier förälskar sig handlöst i den kände, och gifte, Brecht-översättaren Arnold Busk. En natts otrohet blir till flera år av dåraktig passion och förnedrande väntan, innan den tunnhårige professorn faktiskt lämnar sin fru för Ida. Då börjar ett nytt helvete. Ida och Arnold super, knullar, arbetar och bråkar. ”Om bara” blir ett lysande utforskande av vad som händer när två sönderslagna relationer växer in i en ny. Om kampen, våldet och osäkerheten.

Hur nära ligger förälskelse och galenskap?

– Ganska nära, särskilt förälskelsen som du inte vet är besvarad. I frånvaro av att få vara tillsammans med kärleken så fantiserar man, speciellt om objektet för kärleken lever ett annat liv. Du kanske diktar ihop att hans partner är förfärlig, eller – i din mardröm – att de har sex hela tiden. Förälskelse är ett sånt tolkningsarbete, man hoppas och letar efter tecken. Det är en väldigt kreativ process.

Ida är en intelligent kvinna, ändå är hon en dåre i kärlek. Hur går det ihop?

– Intelligenta människor kan också vara skadade, eller ha tendens till att vara ­självdestruktiva. I början av boken förstår Ida inte sin egen smärta, men relationen blir ett sätt att ta reda på mer om skadan. Jag tror mycket på att om människor beter sig dumt så kan det finnas omedvetna orsaker till att de gör det. Kanske för att de behöver utforska något.

Vad önskar du att du hade vetat om kärlek och relationer som 30-åring?

– Det är så svårt, för det förändras i takt med nutidens behov. Vad gäller relationen med Arild har jag rationaliserat den till det yttersta. ”Jag hade inte varit den samma om jag inte hade varit med om det där”. Men om jag kunde ha gjort om något, så hade det handlat om barn­en. Jag tror inte att det var bra för dem att vi två var ihop. Det var så mycket bråk och väldigt oförutsägbart. Men det är svårt att styra den där typen av passioner. Plötsligt förstår man uttryck som ”kärleken är blind”. 

Tror du att man kan ändra vem man blir kär i?

– När man är kär så känns det ju inte så. Det är omedvetna krafter med i spelet som man inte kan förstå, man bara ska dit. Ibland hatar man att det är just den människan man blivit besatt av. Så nej, jag tror att det är väldigt svårt, om du inte går länge i terapi.

I ”Om bara” säger Ida säger att hon blir som en ”tiggare” i förhållande till Arnold. Hon förnedrar sig gång på gång. Hur släpper man någon man är kär i?

– Jag tror att det är jättesvårt. Ibland tror jag att det måste brännas ut.

Hur då? 

– Rilke skrev att "Att bli älskad är att förgås, att älska är att förbliva". Att bli älskad är att brinna upp och att älska är att lysa med outsläcklig flamma. Ida förföljer sin älskade, och tänker ”jag ska nog få honom”. Det finns ett slags självförtroende i det.

Du är 63 år. Hur har din inställning till kärlek och relationer ändrats med åren?

– Jag är inte kär just nu och är inte säker på att jag kommer att bli det igen. Kanske om någon kommer förbi. Jag har varit väldigt mycket på jakt i mitt liv, men det är väldigt slitigt. 

Vad sökte du?

– Det visste jag inte. En man, en kärlek, en älskare. Men jag har varit i många förhållanden, och det är också krävande. Jag har nästan alltid varit ihop med män som är lite äldre än mig, men nu har ju män som är är lite äldre än mig blivit pensionärer. 

Haha. ”Gud vad gammal du är?”

– Ja, eller hur! Och vissa har försökt förändra mig: Kan vi inte gå på parmiddag? Kan vi inte ta det lugnt? Jag dricker för mycket, det har männen lagt sig i. Kanske flytta ihop? Nej det vill jag inte. 

Vilka av dina egenskaper har skapat flest relationskonflikter? Du nämnde alkoholen här.

– Ja, men jag blir inte obehaglig eller så. Mest har konflikterna handlat om att jag är mer upptagen av annat än av männen. Arbetet till exempel. När vi var på semester sa min förste man att jag var där ”fysiskt, men inte psykiskt”. 

Varför är det så svårt att hitta någon bra att bli ihop med?

– Nästan allt som skapas, dramatik och så, handlar om hur svår kärleken är. Det beror ju på att alla har bagage. Alla har en mamma och en pappa som är den första kärleken du möter och om den relationen är komplicerad så bär du med dig det vidare. Du överför massor av de problem du hade med dina föräldrar på din partner, som blir både mamma och pappa. Sätten du kan bli galen på är tusen.