BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Jasmin Jahjas skrivande startar julaftonen 1998, då dagboken var en av de julklappar hon nyss hade fått. Den har blommigt omslag och var parfymerad. Så starkt parfymerad att man kan känna doften än i dag.

– När jag känner den här doften så minns jag precis hur det var, säger hon och sniffar på boken.

Mycket om killar och kärlek

Jasmin Jahja skriver öppenhjärtligt i sin dagbok, men hon skriver inte varje dag. När hon bläddrar igenom dem kan hon se hur mycket handlar om killar och kärlek. Men föremålet för hennes låga skiftar, så när det på en sida är ett pojknamn som dominerar hennes känslovärld, så är det en helt ny förmåga som tankarna kretsar kring på nästa. Ibland inleds en sida med orden "glöm allt det jag tidigare skrivit".

"Dagarna flyter inte ihop"

Jasmin Jahja skrev dagbok tills hon var i 20-årsåldern. Först i boken med blommigt omslag, sedan på datorn och i en blogg. 

– Jag kan sakna det i dag. När man skriver så får man en annan kontroll över tiden. Dagarna flyter inte ihop på samma sätt, säger hon.

Att hon ska lämna ut sina privata tankar är inget som oroar henne.

– Jag tänker mest på hur jag uttrycker mig, att det är så stora ord. Jag använder till exempel ofta ett ord som kärlek, på ett sätt som jag inte gör i dag, säger hon.