Fråga: Jag skriver för att jag är oroad för min make. Han gick i pension för några år sedan (jag är lite yngre än han och jobbar fortfarande) efter att under många år gått upp i sitt arbete. Vi pratade om att det skulle bli skönt att få mer ledig tid och att vi skulle ha mer tid för varandra. Men nu har det inte alls blivit så.
Min förut så aktive make har helt förvandlats. Han sitter mest hemma, orkar ofta inte ta på sig annat än mjukisbyxor eller så går han runt i sin morgonrock. Han var tidigare mån om sitt utseende och ansågs vara väldigt stilig. Nu ser han mest ut som en slusk. Det är inte främst utseendet som bekymrar mig utan det att han förändrats så. Han är passiv, obrydd, håglös och mer vresig än innan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vi har alltid haft ett bra samliv och känt lust och glädje till varandra, men det har också förändrats. Nu vill min make nästan aldrig, han har slutat ta initiativ och säger oftast nej om jag försöker med en invit. Jag tycker hela vårt liv tillsammans blivit så ledsamt och tungt, och jag förstår inte riktigt hur det kunde bli så här. Jag tänker att det nog har med förändringen i och med hans pension att göra, vilket jag förstått kan vara en chock för många. Men det blir inte bättre utan tvärtom. Ska det vara så här de år vi har kvar?
Svar: Det är mycket riktigt så att pensioneringen kan bli en stor omställning för många, och bilden man har av en skön ledighet byts till något annat. Du skriver dock att din make varit pensionär i några år och att det blir värre, vilket säger mig att det inte bara handlar om en normal kortare kris. Att din make tappat lusten till sex, att han inte bryr sig om sitt utseende, att han är passiv och mer vresig kan vara tecken på att han hamnat i en depression. När man hamnar i en depression blir man passiv och tappar lusten till det mesta, inklusive sex. Det låter dock som att det inte är rimligt att bara jobba med hans minskade sexlust. Man behöver sannolikt ta ett samlat grepp om hans mående och hjälpa honom med depressionen i sin helhet.
Jag tänker inte alls att denna situation är något som ni bara ska acceptera och resignera inför. Ni har många år framför er, och så här ska han inte behöva må. Kan du prata med din make om din oro och kanske stötta honom i att ta kontakt med en läkare för en bedömning om det kan röra sig om en depression? Han kan bli hjälpt av antingen psykoterapi eller medicinering, eller en kombination av båda.
