– Medvetandeströmmen och fantasin som alla bär på har en skuggsida som är intressant. Våra svagheter, sprickor och sår och så vidare. I onlinevärlden är image så viktigt så istället för att man tar tillvara på vår skevhet, så förstärker den på nåt konstigt sätt vår längtan efter normalitet och framgång. Därför blir dissonansen mellan hur människor skiljer sig åt och hur de vill framstå enormt stor. Och det tror jag är farligt, säger hon.

Konst och berättelser är ett sätt att visa på alternativa sätt att leva och Petra Revenue tror att trenden med bilder av perfekta liv kommer att krackelera. Som exempel på det tar hon en spaning från hennes roll som lärare på Alma Manusutbildning.

– Jag ser en våg av dystopier och skräckfantasier och jag tror att många människor här känner att de lever i en dystopi där allt ser hyfsat okej ut på ytan, men är ruttet under.

Den 9 mars är det premiär för föreställningen Gemenskapen på Teater Trixter. Öppna repetitioner pågår och publiken är en stor del i framtagandet av gemenskapen som sker tillsammans med fiktiva karaktärer.

– Pjäsen växer fram med publiken som förutsättning. Jag är så trött på att vi ska göra något som andra ska titta på – det är intressantare att jobba med någon sorts medlyssnande, säger Petra Revenue.

Hon påminner om att Teater Trixter också satt upp lyssnarsamtal under vilka inbjudna fick prata till punkt om vitt skilda ämnen. En del av den formen får följa med till scenen i Gemenskapen under vilken skådespelare och publik sitter i en ring och interagerar.

Vad ska man gå därifrån med?

– Att det är i sprickorna och det skeva som vi kan känna igen varandra. Inte i den där glättiga ytan, den bara gör att vi känner oss längre ifrån varandra.

Formaten varierar i Petra Revenues omfattande produktion. Om en idé hanterar mellanmänskliga kontakter placeras den vanligtvis på teaterscenen, om den främst rör det inre livet så passar prosan. Ett projekt som till stor del handlar om manlighet och påbörjades när hennes pappa dog ligger klart som kombination av bok och film, kanske presenteras de också under året.

För sex år sedan bytte ett annat tänkt filmprojekt form, utvecklades och blev till den nya boken ”Modersgölen”. Historien tar delvis avstamp i ”Häxhammaren”, boken som var den näst mest lästa i Europa under medeltiden.

– Det var en tysk präst som skrev Häxhammaren, om vad som definierar häxor och hur man dödar dem. De kristna männen gillade ju inte kvinnor som hade tillgång till det jag kallar tyst kunskap – många av kvinnorna var barnmorskor eller läkarkunniga. Jag tycker att den kristna berättelsen är så otroligt kvinnofientlig. Och det säger nånting att nästan alla vet det grundläggande i Bibeln, men nästan ingen har hört talas om Häxhammaren, säger hon.

I romanen ”Modersgölen” vävs också citat ur skrifter ur landsarkiven och innehåll från gamla böcker om läkekonst in, bland annat vittnesmål från barn som lett till att kvinnor avrättats för häxeri.

Skräcken för att själva bli dömda och bortstötta drev människor väldigt långt.

– Jag har varit fascinerad av att kvinnor blivit förtryckta och mördade så länge. Och vad som kommer att hända med den förtryckta och kollektiva vreden. Sen kom Metoo. Det var lite av det jag skriver om, att en helt onyanserad vrede hos kvinnor bara väntade på att någon skulle kasta tändstickan så att Medusa kunde resa sig med ormarna på huvudet och slå vilt omkring sig, säger hon.

I boken går kvinnor med sina spädbarn till den fiktiva sjön Modersgölen och dränker sig. Antingen är det en kollektiv masspsykos, eller så vilar en förbannelse över sjön.

– Jag vill skriva om femininitet och kvinnlig ondska som ett tema. Och även om jag valde formen av en relationsroman med övernaturliga inslag så vill jag ha ett ljust slut, visa på en öppning.

Som ung var hon också intresserad av ockult kunskap och sökte upp personer med sådana kunskaper i andra kulturer.

– Jag har intervjuat människor som säger att de är mediala här. Men den första häxan jag träffade, på Jamaica, sa att människor i väst kan inte vara mediala för vi är som hårdkokta ägg och energin måste flöda. Vi kan ha intuition på sin höjd, för man kan inte utöva häxkraft och vilja någonting, man måste kunna bortse från sitt ego, säger hon.

Petra Revenue menar att den kvinnliga vrede som finns med i boken är ett verkligt fenomen i vårt samhälle.

– Jag upplevde Metoo som en fantastisk rörelse. Men jag kunde också känna att det fanns en onyanserad del av den när människor hoppade på tåget. En sorts oartikulerad kollektiv kvinnlig vrede. Det blir nästan som en häxjakt åt andra hållet. Kollektiv kvinnlig vrede är både medveten och omedveten Och den är inte att leka med.

Men hur mycket har dagens häxor med häxbränningarna att göra, de senare var ju bara patriarkat i sin sämsta form?

– Ja, absolut. Och rädsla för det okända, kvinnlig kunskap – som jag tror bottnar i avundsjuka. Freud pratar ju om penisavundsjuka, det är ju ett skämt! Varför skulle en kvinna nånsin kunna bli avundsjuk på en man, det är ju humor.

Som ung upplevde hon sig som fast i sin kropp under lång tid. Hon minns en tid som ”pms-monster”, längtade tidigt efter barn och kopplade sitt identitetsbygge starkt till att vara kvinna.

– Jag har tänkt mycket på hur kvinnlig vrede ser ut. Hur det feminina psyket är konstituerat. Det är så långt från hur folk pratar nu men jag tror att många kvinnor lever med känslan att kroppen nästan blir som ett fängelse, biologiskt.

Hur ställer dig till åsikten att kön är social konstruktion?

– Det kan det säkert vara för några människor. Jag är feminist, jag tycker inte att man kan behandla människor olika. Jag handleder många människor med en flytande könsidentitet och tar det på fullaste allvar, för den gruppen kan också utsättas för en liknande häxjakt. Men det gör inte att jag inte tror att vi är biologiska varelser. Och jag är intresserad av det feminina psyket.

Jungianen Petra Revenue menar att generationer av förtryck finns i vår kollektiva omedvetna.

– Den här boken handlar om vad som händer med kollektivt omedveten vrede. Kvinnor kan inte vara snälla just nu. Just nu är vi inte jätteförstående. Och då ska man veta vilken vrede det är som man har förtryckt.