Tänk dig nu exakt denna scen – fast inverterad. Där landar gänget bakom ”One night standup” innan showen på Rival i Stockholm.

Istället för linor – vatten i petflaska. 

Istället för sexskämt – prat om Blocketfyndade fönsterlister.

Medan ”Roligast i Sverige”-prisade Petrina Solange vankar runt med manus i mobilen plockar ”På spåret”-kända kollegan Ina Lundström undan disk och viker origami. Det senare lärde hon sig under uppväxten i Malaysia.

– Det är inte direkt populära barn som lär sig origami. Eller… räknas Anne Frank som en kompis? skämtar hon.

I ett annat hörn av logen sitter Jonatan Unge och sms:ar med sin tjej, filmskaparen Alicia Hansen. De har precis avslutat ett bråk om att han är för självisk.

– Hon tycker att jag är dålig på att säga förlåt. Jag landar ofta i att det egentligen inte mest är mitt fel, säger han och tittar ner på sin mobilskärm som täcks av långa försvar.

Flickvännen brukar citera komikern Henrik Schyffert, som hävdat att man att 1. Alltid ska säga ja till sin tjej. 2. Säga förlåt utan omsvep. Ett klassiskt ”Happy wife, happy life”-råd.

– Det är sånt som äldre män säger till yngre män. Men på sidan om går de väl till horor?! Då säger min tjej att det hade varit ett bättre alternativ än att jag skyller ifrån mig, skrattar Jonatan Unge.

”Äcklas av mitt beteende”

Över komikern hänger ett moln av stress inför våren. Enligt egen utsago har han inte skrivit en enda rad nytt material till den långa föreställningen, och hans första soloturné som har premiär i februari.

– 90 minuter! Jag förstår inte hur det ska gå till, säger han och ser plågad ut.

I skrivkrampens desperation ringde Jonatan Unge nyligen sin bror och frågade om han ville ta svamp. Komikern kände sig uppskruvad och tänkte att en hallucinogen tripp kunde vara kreativt förlösande. Men brodern var trött på svamp.

– Så det var ju synd …

Att boka in sig på hotell för att få skrivro fungerade inte heller. Vistelsen resulterade i fyra dagars intensiv prokrastinering. Men det var delvis agenternas fel, som planerat in för många roliga aktiviteter, tycker komikern.

– De är så vana vid att jobba med proffs. Redan när det var ett år kvar sa de ”Det är lugnt! Alla vi jobbar med skriver sina shower på tio dagar. Sedan repar de och gör succé”, säger han och skakar på huvudet åt naiviteten.

De inbokade skrivdagarna fylldes istället med skärmtid och alkohol. Ett beteende som Jonatan Unges tjej föraktar.

– Alicia har också ADHD, men kommer till skillnad från mig från arbetarklassen. När hon prokrastinerar är det praktiskt och produktivt, hon städar och är svinbra på att organisera. Hon äcklas av mitt spelande, mitt drickande och youtubande. Det är low life och skapar ingenting.

Det är synd att hon inte uppskattar hans bedrifter mer, tycker komikern.

– Jag lade ner en månad på att ta flygcertifikat i spelet GTA. Det kan jag inte skryta om för henne. Men det var ju jättesvårt!?

”Jag försökt skriva material med andra, men får bara fruktansvärd prestationsångest av det.”

Jeffrey McIntosh

”Gillar du kalsonger?”

Öppenheten med tillkortakommandena är en uppenbar del i Jonatan Unges likeability. Men han besitter också en trevlighet som skulle kunna avfärdas som borgerlig artighet, om den inte var så otvungen. Han lyssnar intresserat, ställer många frågor och skrattar åt andras skämt (även kvinnors). I logen tar han tacksamt emot kollegornas idéer för att fylla ut tiden i sin soloshow.

– Ett extremt långsamt insläpp i salongen? föreslår Niklas Andersson.

– Haha. Kanske tekniska problem? En power point-presentation som bara är till för att inte funka? säger Jonatan Unge.

– Eller så kan du dra på dig peruk och glasögon och skapa en karaktär, som förkomiker till dig själv, spånar Henrik Nyblom.

– Jag har faktiskt en karaktär som heter snusdose-Janne. Men det enda han säger är ”VAR ÄR MITT SNUS!?”, säger Jonatan Unge.

Man skulle, fuckup-stämpeln till trots, kunna kalla Jonatan Unge för den hårdast arbetande mannen i showbiz. Åtminstone sett till air time. Under 2023 har han, förutom turné med ”One night stand up”, kuskat runt med komikerkollegorna Branne Pavlovic och Ahmed Berhan under parollen ”S.E.M.S.T”.

”Jag tror faktiskt att man kan fortsätta vara kommersiellt gångbar som fullkomligt olidlig.”

Jeffrey McIntosh

Han har också ett flertal poddar: ”Della arte”, ”Della sport” och ”Della papa”, och deltar varannan vecka i ”Stormens utveckling” med Ola Söderholm och Liv Strömquist. Dessutom har han gjort en podd med psykolog Jenny Jägerfeld för UR och tävlat i årets ”På spåret” och Filip och Fredriks ”Alla mot alla”.

Att han dessutom ska göra enmansshow förklarar han dels ekonomiskt; Det blir mer pengar att köra solo än att dela gaget med kollegor. Men komikern hoppas också att en del handlar om att han vill pressa sig själv för att inte fastna i sina beprövade manér.

– Jag börjar bli gammal och vill inte stelna, vilket jag tycker att jag gjort mycket både i min standup och i poddarna. Jag har hittat en form som funkar, men kommer inte med något nytt.

Hur är den formen?

– Att jag tar en artikel, läser ur den och sedan riffar och hoppas att det ska lösa sig.

Det slappaste jag kan minnas var när du svarade på en – förmodligen påhittad – fråga i ”Stormens utvecklings” frågelåda om vilken som är din favoritglass. Men det var så dumt att det blev kul.

– Haha, ja det var ju ett skämt. Ola och Liv får alltid superintelligenta frågor, medan mina är så: ”Gillar du kalsonger, och i så fall varför?”.

Irriterar kollegorna

I podd-Sverige har ”Stormens utveckling”, tidigare ”Lilla drevet”, närmast blivit en kulturinstitution som i vinter firar 10 år. Jonatan Unge tror att framgångsfaktorn är att den ”kombinerar präktigt akademikersnack med kul”.

Komikerns barndomskompis Aron Flam påstod en gång att Jonatan Unge lider av ”strategisk inkompetens”, och medvetet gör sig dålig för att sänka förväntningarna på sina prestationer. Men Unge har också så mycket funny bones att lägstanivån i hans prator ändå blir oerhört hög. En välsignelse som blir en slags förbannelse.

– I katastroffall lägger jag två timmar på en poddprata. Normalt kanske 4 timmar, och ibland några dagar.

Kan Ola Söderholm och Liv Strömquist bli irriterade på att de läser minst en akademisk avhandling inför varje avsnitt, och du bara googlar lite på SR:s hemsida?

– Ola kunde nog bli det förut, men det verkar han ha släppt. När han började med ”Stormens utveckling” var det med intervjuer och gäster, och efter ett tag tror jag att det började kännas lite tungt. Då blev min roll mer att lätta upp Olas tunga material.

Ditt recept verkar vara att podda ihop med mer strukturerade kompisar. Som Simon Svensson och Ola Söderholm. Hur funkar dynamiken mellan dig och de här duktigpettrarna?

– Haha. Ganska bra ändå. Simon irriterar sig ju, men han är ju själv superirriterande! Dessutom framstår ju alla som att de har saker under kontroll bredvid mig. Men många av de här är ju också fuckups, ur någon generell syn. Både Simon och Ola fuckar upp ganska mycket också, vill jag bara säga ...

Vad ska Israel göra? Ska de bara låta dödskulten Hamas få hållas i Gaza och se på när de gör jättelika terrorattacker som dödar massor av israeler

Deltog i Israel-demonstration

Kulturbarnet Jonatan Unge växte upp i en ateistisk familj som av tradition alltid röstat på Folkpartiet (numera Liberalerna). Efter en avstickare som kommunist i tonåren hittade han på eget bevåg till judendomen.

”Det har förändrat mig. Jag vill inte avskaffa Israel. Något som den yngre, leninist-Unge absolut hade propsat på”, sa han i sitt sommarprat 2018.

När vi pratar om Israel skiftar Jonatan Unges ton från uppsluppen till uppriven. Han beskriver Hamas attack 7 oktober som chockartad.

– Jag blev överrumplad över hur fruktansvärt jag tyckte att det var. Och hur äcklad och rädd jag blev över att människor i Sverige firade attacken. Bland annat en av mina bästa kompisar, som är palestinier, säger han.

I en podd 2020 berättade du om ett demonstrationståg du gått, ”för Israels rätt att bomba Gaza.” Vad tänker du kring det idag?

– Det var runt Gazakriget 2008 - 2009. Jag stödde Israel och gick i demonstrationen. Idag är situationen mycket mer komplicerad. Jag menar, vad ska Israel göra? Ska de bara låta dödskulten Hamas få hållas i Gaza och se på när de gör jättelika terrorattacker som dödar massor av israeler? säger Jonatan Unge.

Han fortsätter:

– Men allt det här är en superkatastrof. Jag är arg, förtvivlad å min sida. Jag känner skam och skuld. Det är supersvårt. Varför ska jag känna skuld när jag ser bilder på döda palestinska barn? Det här har vi pratat mycket om i judiska kretsar – att vi inte är Israel. Men om man står bakom något måste man också ta det negativa. Annars är det som att skryta om att Björn Borg kommer ifrån Sverige, men samtidigt inte skämmas över vapenexporten. Så kan man inte riktigt göra.

Du blir väldigt känslomässig när vi pratar om det här?

– Ja, och jag fattar inte riktigt varför. Länge har jag tänkt att jag bara lajvar jude. För jag kom in på en teknikalitet: Föddes av en judisk mor som föddes av en judisk mor och så vidare. Det är ett kryphål. Men nu har jag uppenbarligen lajvat så länge att jag är jude.

Och så den här jävla fittan Netanyahu som vi precis skulle bli av med. Han har lyckats bita sig kvar på ett sätt som är helt otroligt

Jonatan Unge, som tidigare drömt om en fredlig lösning mellan Israel och Palestina, förstår nu inte hur tragedin ska få ett slut.

– Israel verkar ha en tanke att man ska bomba skiten ur Gaza tills Hamas förstörs. Men det kommer inte ta slut. Och så den här jävla fittan Netanyahu som vi precis skulle bli av med. Han har lyckats bita sig kvar på ett sätt som är helt otroligt. Berlusconistil! säger han.

Planen: Ta svamp

Tillbaka till logen. Med ett karaktäristiskt pillande på inredningen tänker nu komikern plötsligt på mårddjur. Han är påtagligt lugn inför kvällens korta gig.

– Det är gammalt material om uttrar. Särskilt ni tjejer är ju galna i dem! säger han. 

Inför soloshowen är agenternas förslag att Jonatan Unge ska ”gräva där han står”. Ett dåligt råd, tycker han själv.

– Jag har pengar, jag har tjej, jag har två söta barn. Jag tar inte så mycket knark längre. Det blir inte kul.

Fuckup-stämpeln börjar blekna. Elen stängs inte av, telefonräkningarna betalas. I logen får Jonatan Unge high five när han berättar att han till årsskiftet blir av med alla betalningsanmärkningar.

– Då kan jag ta lån och köpa hus i din by. Vi kan starta en självmordssekt! säger han till kollegan Henrik Nyblom som bor i Ödeshög.

I januari fyller du 45 år. Du har sagt att din skräck är att bli som Jonas Gardell. Vad handlar rädslan om?

– Oj, vad elakt, haha. Rädslan är dubbel: Dels att jag ska bli olidlig, en parodi på mig själv. Dels ekonomisk, att inte vara i ropet eller komma på något nytt. Men jag lurar mig nog lite själv ... för jag tror faktiskt att man kan fortsätta vara kommersiellt gångbar som fullkomligt olidlig.

Många komiker blir allvarligare med åren. Är det en väg för dig?

– Det tror jag är en jävla fälla! Det är ett så himla lätt sätt att bli uppskattad på och har hänt många: Magnus Betnér och Henrik Schyffert exempelvis. Özz Nûjen tror jag har gått upp på Norra Brunn, satt sig på en stol och bara pratat om hur synd det är om barnen i Afrika. Det är inte... bra, alls.

Problemet att åldras med värdighet på scen gäller även amerikanska komiker, tycker Jonatan Unge och tar Louis CK som exempel. Denne hängdes inte bara ut under Metoo utan har dessutom blivit tråkig.

– Nu är han bara en gubbig och mätt medelålders man. Problemet är att jag också är exakt det! skrattar han.

”Ibland kan jag känna att publiken sätter en press på Jonatan att han ska vara mer än människa”, resonerar komikerkollegan Henrik Nyblom.

Jeffrey McIntosh

Mer än människa

På scen är det Jonatan Unges tur. Efter ett kort snack om hur sjuka i huvudet hans barnbarnbarn kommer att bli tar komikern sats:

– Fan vad jag älskar uttrar! De verkar väldigt mjuka att ta på och så ser de ut att ha det kul. Om jag hade sett en utter på stan hade jag sagt ”Hur känns det att ha en så snygg mustasch?!”. Sedan hade jag inte sagt något mer! hojtar Unge och trasslar in sig i mikrofonsladden.

Applåderna mullrar i taket under scengolvet. Tillbaka backstage får han beröm av kollegorna.

– Det var en del nytt, eller hur? Säger Niklas Andersson.

– Ja! Jag skrev det nu! säger Jonatan Unge i adrenalinstinn lycka, men tar snabbt tillbaka allt:

– Nej just ja ... Det var svinlite som var nytt, haha, bara två minuter. Men det gick så bra att jag trodde att det var 20 minuter nyskrivet.

Är ni kollegor oroliga inför Jonatans show?

– Nej, säger Ina Lundström och Petrina Solange enigt, de ligger knappast sömnlösa inför andras gig.

– Ibland kan jag känna att publiken sätter en press på Jonatan att han ska vara mer än människa, resonerar Henrik Nyblom.

Men Jonatan Unge håller inte med.

– Jag tycker att de är förlåtande. Jag har nött ner dem the hard core way.

Men om showen floppar, finns en tröst i poddarna då? Att du får nya chanser att vara rolig redan samma vecka?

– Ja, så är det. Jag behöver vara självmordsbenägen så himla kort tid.