I februari 2022 förändrades den ukrainska artisten J Scopes liv över en natt, när den första ryska bomben föll över hans dåvarande hemstad Kiev. Då var rapparen just på väg till sin studio.
– Min första tanke var: ”Min fru hade rätt. Jag borde ha följt med”, säger J Scope som flyttade från Nigeria till Ukraina som 16-åring, och vars fulla namn är Folajin Oyedamola Jerry.
En vecka innan smällen hade artistens fru redan tagit med barnen till sina föräldrar i hemstaden Krivoy Rog. Genom sitt yrke på en ukrainsk nyhetskanal anade hon oråd.
– Kanalen sparkade folk innan kriget startade, eftersom de förstod att en attack var på gång. Annars hade de behövt fortsätta betala de anställdas löner, säger J Scope.
Nu dånade ljudet av de första explosionerna i hans öron.
– Kommer jag att få leva, eller är det här slutet på livet? Jag är 34 år och har sett mycket i mitt liv. Men när man ser död framför sig så är det något helt annat, säger artisten.
”Är du galen”
Runtomkring J Scope utbröt panik, men återigen agerade hans fru snabbt. Hon hade sett händelserna på nyheterna och lyckats köpa en tågbiljett som kunde ta maken från Kiev samma dag. Själv ville han först åka och hämta sin lön.
– Min fru sa ”Är du galen? Vill du riskera att dö för pengar?”. Så jag lyssnade på henne och lämnade allt, säger han.
Förenad med sin familj valde J Scope att fly vidare mot den Polska gränsen. I de långa köerna stod de trötta barnen och grät.
– ”Pappa, varför åker vi?”. ”Vad händer?”. Och jag sa: ”Vi åker för att rädda era liv”.
På stationen köade tusentals för att komma på de överfulla tågen.
Själv lyckades artisten till sist ta sig ombord med sitt Nigerianska pass. Andra män stoppades för att skickas till militären och såg sina familjer försvinna längs spåret.
– Vi satt på golven i det trånga tåget, och om någon behövde passera för att gå på toaletten behövde alla ställa sig upp. Så var det i tolv timmar. Barnen ville sova, de var hungriga, det var bara kaos, minns J Scope.
Efter en natt på madrasser i ett läger i Lviv fortsatte resan över gränsen i ett oroligt folkhav.
– Barnen frågade om och om igen: ”Pappa, när kommer vi fram till den vackra platsen?”. Och jag sa: ”Vi vet inte vart vi ska. Det här är inte semester, vi flyr för våra liv”.
Det var en bit in i Polen som J Scope pratade med en volontär. Hon berättade om Sverige, och politiken Akko Karlsson (MP) i småländska Västervik som ville hjälpa flyktingar från Ukraina. Det lät tryggt.
– När jag kollade upp Västervik såg jag att Björn ifrån ABBA kommer ifrån Västervik. Jag kunde känna en musikalisk atmosfär. Så vi åkte, säger artisten.
”Musik är inte våld”
Det blev elva månader i Västervik för J Scope och hans familj.
Först välkomnades de att bo på en gård hos en vänlig man, sedan i ett hus byggt på klipporna mot Östersjön. Där fick artisten äntligen se sina barn vakna upp och le igen. Och medan hans fru började arbeta på en blomsteraffär, lyckades J Scope snart ta upp musiken igen.
– Det var inte vad jag förväntade mig när jag flydde, säger han.
På eget initiativ organiserade J Scope konserter på asylboenden och undervisade ungdomar på kulturskolan i Västervik. Han samarbetade också med Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, NBV, och deras musikaliska program på flera olika orter. Bland annat ägnade han flera veckor med ungdomar från det fattiga området Norrliden i Kalmar.
– De var inne på droger, våld och sådana saker. Men jag undervisade dem om hiphop. I Sverige verkar rap ha blivit något negativt, där unga får information om droger och vapen, men det är inte musik handlar om. Musik är mycket vackrare, det är ett instrument som kan förändra ett samhälle för alltid, säger J Scope, som för drygt sju år sedan lyckades ta sig ur ett tio år långt cannabisberoende.
Efter elva månader i Sverige valde du och familjen nyligen att flytta vidare till Kanada. Varför?
– Vi fick ett tioårigt visum i Kanada. I Sverige kämpade vi fortfarande med språket, medan hela familjen redan kan engelska. Så det blir lättare att kommunicera och få ett jobb i Kanada. Men det var ett svårt beslut.
Vad kommer dina barn att minnas från Sverige?
– Mycket. Min äldre son talar jättebra svenska. De uppgraderade honom i skolan och han kunde göra prov i alla ämnen: svenska, kemi, fysik. Så brukar de inte göra med nyanlända elever, men de gjorde det för min son, säger J Scope stolt och fortsätter:
– Min dotter är väldigt social och fick många vänner. Innan vi åkte skrev alla klasskompisarna brev till henne.
Vad kommer du själv att minnas?
– Kulturen betydde väldigt mycket för oss. Människorna i Sverige är så toleranta, förstående, öppna, glada. Och naturen är så vacker. På sommaren fiskade vi och hittade ett hemligt ställe i skogen med jättestora svampar. Och jag har aldrig cyklat så mycket i hela mitt liv. Alla kände igen min cykel i Västervik!
Du har trippel flykterfarenhet. Från Nigera, till Ukraina, via Sverige till Kanada. Var är hem för dig?
– Där jag känner mig säker med min familj. Där jag är accepterad. Det kallar jag hem.
