Det var på den första hackerkonferensen 1984 som Stewart Brand sa de bevingade orden “Information wants to be free”. Orden kom att bli parollen för den stundande informationsåldern och den digitala revolutionen som följde, men också kampfrasen för en våg av idealistiska internetaktivister, pirater och hackers som ville fabriksåterställa den kapitalistiska ordningen för att skapa något nytt.
Men det var då.
I dag är det andra ord i skällan och internetpionjärerna låter snarare som hesa daytraders när de skanderar “Sälj! Sälj! Sälj”.
Orsaken till den plötsliga kovändningen stavas NFT.
NFT, eller non-fungible tokens, är alltså kryptotekniken som gör det möjligt att paketera och sälja digital konst. Det bygger på samma slags blockkedjeteknologi som kryptovalutor för att skapa digitala original som är lika unika som ditt fingeravtryck, och gör det möjligt att koppla ett digitalt verk till en specifik ägare. Vilket förstås går emot internets natur där allt digitalt ska kunna kopieras, delas och remixas in absurdum.
NFT kan å ena sidan ge balans till vågskålarna mellan analoga och digitala konstnärer. För plötsligt kan digitala konstnärer bli skäligt ersatta för verken de producerar. Det mest kända och kontroversiella exemplet på detta är konstnären Mike “Beeple” Winkelmann som tidigare i våras sålde det enorma digitala kollaget Everydays – The First 5 000 Days. Priset landade på över 570 miljoner kronor och förvandlade den obskyre internetkonstnären Beeple till världens just nu tredje bäst säljande levande konstnär.
I samma ögonblick som affären gick i lås gick något i internet sönder. Det som tidigare ville vara fritt, ville nu auktioneras ut till högstbjudande.
Men det är inte bara traditionell digital konst som säljs ut. När meme-skaparen Chris Torres i februari i år sålde det digitala originalet av hans populära Nyan cat-video sa han “Det känns som om jag har öppnat dammluckorna”.
Nyan cat är ett animerat youtubeklipp där en märklig blandning av katt och bakelse flyger fram på en regnbåge till tonerna av en påfrestande låt. Klippet som Torres skapade för tio år sedan blev omedelbart en viral succé. Men det är först nu som han har blivit ekonomiskt kompenserad för det.
Månaden därpå sålde Twitters skapare, Jack Dorsey, den allra första tweeten (“just setting upp my twttr”) som en NFT till ett värde för närmare 24 miljoner kronor. Och den kontroversielle youtubern Logan Paul hoppade snabbt på det skenande NFT-tåget genom att göra NFT-konst av små videoklipp där han unboxar Pokemon-kort och skriker hysteriskt.
Grejen med dammluckorna som Torres talade om är att de är lättare att öppna än de är att stänga. I år har klassiska internetmemes reats ut till privata samlare en masse.
”Disaster girl”, ”Keyboard cat”, “Success kid”, “Overly attached girlfriend”, “Bad luck Brian”, och “Grumpy cat” må låta som dåliga namn på ännu sämre punkband men de utgör några av internets mest ikoniska kulturella verk. Memes som nu har tagit steget från digitalt allmängods till privat egendom.
Grejen med NFT är att de digitala verken fortfarande finns tillgängliga på nätet. Du kan fortfarande retweeta Jacks första tweet, dela en Nyan cat-länk över messenger eller lägga in en bild på Grumpy cat i din powerpoint.
Men allt det här sattes på spel när skaparen av ”Charlie bit me” – ett youtubeklipp som till dags dato har nästan 900 miljoner visningar – sålde filmen som NFT-konst. Med köpet skulle den nya ägaren få bestämma om filmen skulle finnas kvar på internet, eller plockas ner för att bli ett amputerat stycke internethistoria exklusivt till den nye ägarens stängda samling.
Huruvida ett videoklipp där en baby biter sin storebror i fingret ska ligga kvar på youtube eller plockas ner kanske inte låter som en kataklysmisk händelse. Men för ett nätverk som bygger på en demokratisk grund sätter det ett farligt prejudikat.
Frågan du bör ställa dig – om du inte redan ställt den – är: Vad händer med internet när allt är till salu? För vad händer med vår gemensamma internetkultur när den privatiseras? När den digitala motsvarigheten till offentlig konst bilas bort och förflyttas till någons källare?
I fallet med den bedårande filmen där Charlie tuggar på storebror Harrys finger så kommer klippet att finnas kvar till allmän beskådan. Den Dubai-baserade musikstudion 3F Music som köpte filmen, och även äger memesen ”Disaster girl” och ”Overly attached girlfriend”, lät verket ligga kvar.
I en intervju med amerikanska public radio-kanalen NPR sa memestjärnornas pappa, Howard Davies-Carr, att han hade tagit kontakt med köparen för att rådslå kring klippets öde.
”Köparen anser att videon har spelat en viktig roll i populärkulturen och därför inte bör plockas ner. Den kommer med andra ord att fortsätta att leva på Youtube, tillgänglig för massorna samtidigt som den blir förevigad som en NFT i blockkedjan”, berättade han, som om det vore en storslagen gest av nåd.
I svallvågorna av NFT-handelns framgångar kan man undra om internets grundtes håller på att förhandlas om. Frågan är inte längre om information vill vara fri. Frågan är snarare om vi kommer att låta den.
