Dragspel, elgitarr och trummor bygger upp en suggestiv stämning i salongen. Nils Poletti ger klartecken och in på scenen vräker sig, i slowmotion, tre kvinnliga skådespelare – som spottande och fräsande vikingakrigare – med spjut i händerna och ett kroppsspråk som brölar: macho är bara vårt förnamn. Deras uppdrag är att rädda den österbottniska prinsessan från en ondsint bolsjevikdrake. Men när det kommer till kritan verkar de räddare än prinsessan.
Turteatern repeterar sin nya uppsättning och det är som det brukar: satiriskt, tragikomiskt, drivet och fartfyllt, med tvära kast. Och med en vässad samhällskritisk udd i botten.
Vill framkalla immunitet
Efter en djupdykning i Karl II:s liv och sommarens uppsättning av Carolus Rex, i Dramatens regi, fortsätter nu Turteaterns konstnärlige ledare Nils Poletti på temat nationalism och högerextremism med Sånger för Norden. Han beskriver det som en antifascistisk föreställning, förklädd till dess motsats. Ramverket består av att ett gäng högeraktivister gör en kabaré där de iscensätter sin livssyn, genom 30 fristående scener.
På scenen står tre musiker och elva skådespelare – svenska, norska, danska och finska. Daniel Rosetti har komponerat musiken.
– Vi har försökt skapa ett slags neofascistisk musik som är en blandning mellan rockjazz och synt, säger Nils Poletti, som har inspirerats av fascismens utseende, form, retorik och språk.
– Jag leker i fascismens universum som är karismatiskt, vackert och kraftfullt, men skrämmande tomt.
Något som kommer att avspegla sig i scenografin:
– Vi använder oss av pelare, de ser hårda ut men är av tyg. Det är som ett fascistiskt tempel som först är potent och starkt och sedan blir dess ihålighet mer och mer påtaglig.
Uppsättningens tema kan tyckas tungt, men komiken har alltid varit central i Nils Polettis uppsättningar.
– Med hjälp av humor vill vi verka ungefär som ett vaccin och ge en injektion mot den fascistiska smittan, för att framkalla immunitet mot den.
Han tycker det är svårt att göra en antirasistisk föreställning, sett ur ett konstnärligt perspektiv:
– Det blir platt att säga att dumma människor är dumma. Det vill jag undvika till varje pris, att stryka publiken medhårs på det sättet. Den publik som vanligtvis kommer till Turteatern är redan humanister, vi behöver inte övertyga dem.
Istället vill han dra undan mattan för vad deras publik tror att de ska få se och få dem fascinerade av fascismens tankegods, för att sedan göra dem medvetna om sin fascination.
– Jag vill förföra och förstöra.
”Skratta åt enfalden”
Men han vill också försöka väcka empati, även inför det som kan vara publikens värsta fiende. Och han vill visa på fascismens ”skenbara samhörighet” och dess ”pirinenska ensamhet”. Däremot tänker han inte försöka locka sina meningsmotståndare att besöka Turteatern.
– Det handlar inte om att övertyga de högerextrema om att deras värld är inskränkt. Jag är ointresserad av det och mer inne på att avslöja de fascistiska grundstenarna som vårt samhälle vilar på och som vi i allmänhet har uppfostrats i. Som vårt förakt för svaghet.
Med ett antal punkter beskriver Nils Poletti fascismen som ideologi: förutom föraktet för svaghet – ultranationalism, militärfetischism, ett vi-och-de-tänkande, en syn på det rådande samhället som degenererat och en patriarkal samhällssyn.
– Den vita, heterosexuella mannen är en norm som fascismen drar till sin spets.
På Flashback har han hittat citat som visar på detta.
– Sammanfattningen lyder: varför ska jag ha en lång akademisk utbildning och få ett bra jobb om den fru jag skaffar har gangbangats av en massa blattar innan jag fick henne? Kvinnan är alltså en vara, hon kan förbrukas, hon måste försvaras, men om hon inte håller med, då ska hon våldtas och mördas.
”Det var en chock för mig”
I föreställningen ingår även ett avsnitt ur Breiviks manifest.
– Det finns något djupt tragikomiskt i Breiviks texter, men i obehaget kan man ibland börja skratta åt enfalden, och däri ligger en ingrediens som går som en röd tråd igenom hela föreställningen.
Sånger för Norden har en tydlig förankring i det högerextremistiska angreppet på de antirasistiska demonstranterna i Kärrtorp förra året.
– För mig var det en chock och det här är min terapi, jag har försökt rena mig från den upplevelsen och även rena mitt område. Jag får på det här sättet visa dem som angrep oss att vi inte viker ner oss.
Både hans eget och andra personers vittnesmål från demonstrationen ingår i uppsättningen. Det är lätt att se angreppet i Kärrtorp som ett tecken i tiden, inte minst efter riksdagsvalet. Idag har, som bekant, Sverigedemokraternas makt växt och i deras kölvatten följer högerextremisterna.
– Jag vill förföra men jag vill också larma, för vi är på väg mot något väldigt obehagligt och det går fort, säger Nils Poletti.
