Berättelsens grundstomme är kärlekssagan mellan Ingrid Bergman och regissören Roberto Rossellini. 1949 lämnade Ingrid sin svenska familj för Italien, blev gravid – och skapade en stor skandal i Hollywood.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Camera”, som musikalen heter, har jobbats fram under flera års tid med workshops och läsningar ungefär på samma sätt som man brukar göra på Broadway när ett verk testas.
– Vi hoppas att det ska synas i resultatet också, säger kompositören Jan-Erik Sääf.
– De musikaler som sätts upp om och om igen i Sverige annars kommer från Broadway, och de har gått igenom sådana här faser i USA. I Sverige är vi inte vana vid det här arbetssättet, fortsätter han.
Levde genom sin persona
Tidigt var storyn mer fokuserad på narcissism. Narkissos från den grekiska mytologin var en av rollfigurerna.
Men under processens gång har berättelsen hittat nya former. ”Camera” handlar om att Ingrid Bergman levde sitt liv genom sin persona, framför en kamera och bakom en mask.
– Nu är det verkligen Ingrid Bergmans berättelse och kamp för att få uttrycka sin konstnärlighet. Det har vi tagit fasta på. Hon hade en stark vilja och vision, säger Jan-Erik Sääf.
Utan familjens medverkan
Inför 100-årsjubileet av Ingrid Bergmans födelse frågade Isabella Rossellini om filmaren Stig Björkman ville göra en film om hennes mamma. Det blev dokumentären ”Jag är Ingrid” från 2016, som blev en stor framgång.
Musikalen ”Camera” görs dock helt utan familjens inblandning.
– Vi har försökt att få tag i barnen, men det är inte så lätt. Vi har hittat en adress, skrivit brev – men inte fått något svar. Vi har försökt mycket, främst för att det hade varit fantastiskt intressant att träffa barnen, säger Jan-Erik Sääf.
Han konstaterar att det har gått att göra ”Camera” utan familjens medverkan. Ingrid Bergmans dotter Pia Lindström är till och med en av rollfigurerna.
– Grundregeln är att du inte äger berättelsen om ditt liv. Därför går det att göra en sådan här musikal, säger Jan-Erik Sääf.
Som mest levande i kameran
Karin Oscarsson, som spelar Ingrid Bergman, konstaterar att det vore spännande och hedrande ifall Ingrid Bergmans släktingar fick möjligheten att se ”Camera”.
– Det vore speciellt så klart, och jag hoppas att de skulle tycka om den, säger hon.
För att förbereda sig inför rollen har hon läst mycket om Ingrid Bergman och även tittat närmare på filmer som hon har medverkat i.
– Jag har jobbat mycket med att hitta henne i kroppen. Att sträcka på sig och ha den där självklarheten. Hon har så tydliga ”r” när hon talar. Det gäller dock att hitta en mix av henne och mig. Det har varit en strävan i alla fall, säger Karin Oscarsson, som just har stått på scenen och medverkat i några scener ur ”Camera”.
– I en scen sjunger jag en sång om hur hon upptäcker att det är i kameran hon lever. Det är där hon föds och där hon ska dö. Det är där som hon är som mest levande, säger hon.
Från Linköping till Broadway?
Jan-Erik Sääf hoppas att ”Camera” blir en succé för Östgötateatern, och att den ska få ett fortsatt liv även internationellt.
– Självklart finns det en sådan tanke. Titeln har också ett ”c” i titeln, ”Camera”. Det tyckte jag var snyggt. Så absolut. Det är mycket mer en amerikansk berättelse än vad den är svensk. Egentligen berättar den ingenting om Sverige. Blir det här en succé så får vi översätta, säger han.
Regissören Eva Gröndahl tänker mer på nuet och den kommande premiären i Linköping än på Broadway.
– Jag tänker att vi ska göra premiären och att det ska gå jättebra att spela både i Norrköping och i Linköping. Sedan finns det en tanke att den ska åka till Jönköping nästa år, men det är inte klart än. Det skulle vara underbart att spela den på kulturhuset där. Så långt har jag kommit, säger hon.
