– Men det gick inte ihop med mitt schema. Vi hade ändå ett möte och jag tyckte det var en rolig idé. Egentligen frågade jag bara om de skulle göra det på engelska eller svenska. Men det kunde de inte svara på. De hade inte tänkt på det. Då sa jag att jag kanske kunde översätta det.

Aha. Det var ditt eget förslag?

– Ja, eller jag vet inte. Jag hade inte tänkt alls egentligen, utan det var bara något som kom spontant. Jag hade glömt bort hur musikalen var. Jag såg filmen när den kom, och har sett den gamla med Jack Nicholson också. Och jag gillar storyn. Det var det som fick mig att tacka ja. Men det fanns ju flera olika versioner, och mycket med rättigheter och sådär, det var ganska krångligt sen att göra det.

Som gammalt fan av Union Carbide och Sountrack så associerar i alla fall inte jag dig med svenska texter?

– Nej, inte jag heller. Herregud. Men, handen på hjärtat så är inte jag något större fan av musikaler. Det var mer hur Angelina (Stojčevska, regissör) beskrev hur de skulle göra den. Då tände jag på idén och då blev det bara att jag översatte den.

Inget musikalfan direkt alltså?

– Nej, det kan jag inte påstå. Men det beror såklart lite på vad det är och hur man gör det, så jag ska inte dissa någonting. Men jag är ingen Mark Levengood som kan alla musikaler utantill direkt. Vi diskuterade det precis här där jag är i Los Angeles. Alla garvar och verkar tycka det är väldigt märkligt att jag har översatt en musikal.

Men har du skrivit mycket på svenska förr?

– Nja, skrivit och skrivit. Jag är inte så förtjust i svenska som popspråk, förutom om man ska använda humor. Jag kommer nästan mer från Karl Gerhard-grejen från början. Men vad ska jag säga, det var mer att det var en ny grej och kul att testa på och se hur det funkade.

Har du följt upp på repetitioner och så, och sett vart det tagit vägen?

– Nej, inte alls. Jag lämnade ifrån mig allting i julas. De som ska sjunga det sen får ju fila lite på det, det är säkert ändringar som gjorts. Även om jag hoppas att de inte är allt för stora.