För hans kommunistiska föräldrar kan de utgöra skillnaden mellan liv och död.
I sin självbiografiska bok ”Illuminerade detaljer 1” ger den ungerske författaren Péter Nádas en fascinerande inblick i hans tidiga uppväxt i Budapest under mitten på det förra seklet. Men denna verklighet är inte begränsad till några få år i mitten på 1900-talet utan rymmer ett brett perspektiv av minnesbilder och erfarenheter från europeiskt judiskt och politiskt liv.
Péter är barn till två judiska föräldrar som blir övertygade kommunister. De är inte proletärer, men tar självklart ställning för ett parti och en ideologi som står för förnuft och rättvisa i en så uppenbart orättvis värld som Ungern efter första världskriget.
De är ateister och ser sin judiskhet som helt oväsentlig.
Att orientera sig i denna värld med sina uppenbart kolliderande värdesystem är ingen enkel uppgift för den unge Péter. Han hatar judarna som korsfäst Jesus, säger han när han kommer hem från den reformerta kalvinistiska söndagsskola föräldrarna satt honom i. Då ställer föräldrarna honom framför den stora hallspegeln och säger att om han nu hatar judarna borde han se sig själv i spegeln, för där står en jude.
När Ungern efter första världskriget, efter en kortvarig revolutionär rådsrepublik, blir allt mer reaktionärt, förföljs föräldrarna. Pappan fängslas och torteras men motstår heroiskt den vidriga behandlingen. När nazismen besegrats och världskriget är slut tar kommunisterna makten i Ungern. Nádas visar hur splittrad denna kommunism var omedelbart efter kriget. Det fanns olika strömningar, men stalinisterna tog makten i partiet och nu startade samma process som tidigare skett i Sovjet under 1930-talet med utrensningar och likvidering av all opposition.
Péters föräldrar tvingas på nytt leva med rädslan att när som helst kunna anhållas, fängslas och torteras för något de sagt som kan tolkas som kritik av den rätta partilinjen.
De måste vakta på vad de säger och på vilka de umgås med. De som varit de mest solidariska och utstått vidrig förföljelse, blir nu offer för det politiska system de själva varit med och skapat.
Men ingenting är enkelt i denna värld och författaren visar samtidigt hur denna ungerska kommunism framgångsrikt efter kriget byggde upp en välfärdsstat som innebar alfabetisering, förskolor, skolor, mödravård och rätt till arbete för både män och kvinnor.
Det författaren vill göra tydligt är att den historia han berättar bara är en av alla de historier som samtidigt utspelar sig i Europa och där ingen är mera sann än någon annan. Historien är minst av allt rätlinjig och kan inte reduceras till en kronologi. Därför är det först på sidan 366 som vi kommer fram till onsdagen då Péter föds. Varje minnesbild, varje återgiven rapport, kan dessutom ifrågasättas, vilket visas av att de ständigt motsäger varandra.
Om författaren vill varna för något så är det denna utopiska längtan till enhetlighet, som han erfarit inom både judendom och kommunism.
Här utgör hans judiska mormor en imponerande gestalt, på tvärs mot all rationalitet, inte minst föräldrarnas kommunism. Men som författaren konstaterar: ”Viljan att överleva och möjligheten att bli kollaboratör finns inom oss alla.”
Med denna insikt är det förstås inte möjligt att lättvindigt göra sig till domare över andras ageranden och ställningstaganden.
