– Man argumenterar väldigt likt oavsett vem man hejar på. Jag är intresserad av vårt behov av att definiera en fiende. I vårt samhälle vill alla vara goda och vi använder välgörenhet och godhet som ett sätt att definiera oss själva. ”Jag hejar på de här och därför är jag den typen av människa”. Retoriken liknar väldigt mycket oavsett på vilken sida man är, säger Petra Revenue.

”Debatten är precis som kriget i sig”

Föreställningen består också av mycket humor och rock n’ roll. Karaktärerna utöver Palestinavännen Teodor utgörs av en kurd, en feminist, en gaisare och en som vill rädda lindarna i allén. 

– Ingen stannar upp och lyssnar utan debatten är precis som kriget i sig. Hela tiden hatet och våldsförhärligande i vissa kulturer ... Jag blev fascinerad av att vi hamnar i den hatiska retoriken även när vi argumenterar för fred, säger hon. 

Kurdiskt samarbete

I april var Petra Revenue i Irak där Kurdish fine art society spelar hennes dramatik. Teater Trixter har ett pågående kurdiskt samarbete där Miran Kamala från Trixter till exempel har satt upp Petra Revenues Dansarens kvinna både i Kurdistan och som gästspel i Göteborg. Inför Hjälpgalan har man också anordnat en lyssnarserie där man inte får debattera med dem som kommer, utan man måste lyssna. 

– Vi gjorde först en Palestinakväll och sedan en kurdisk kväll. Jag har ett extra engagemang i frågan med kurderna, men vi hade en Peshmergasoldat här, en kvinnlig krigare, och man förstår ju att man demoniserar fienden om man krigar mot Isis, men det ligger i själva retoriken att den andra sidan alltid är fasansfull. Det är också det som är svårt med feminismen. Det är självklart att man är feminist, men även där kan det finnas en hård och hatisk retorik, säger Petra Revenue.

Måsta avskaffa ”fienden”

Första akten av Hjälpgalan utgörs av en mardröm efter vilken Teodor vaknar upp och vill ställa in alltsammans. Andra akten är mer lågmäld. Petra Revenue tror att vi måste avskaffa ”fienden” för att nå fram. 

– Det är väldigt lurigt med politiska diskussioner för att man på något vis måste komma till ett stadium där man inte erkänner någon fiende. Det är så pjäsen slutar, med en gammal indianbön som säger att man måste släppa stränderna. Det är en oerhört svår sak att säga. Och det är klart, jag var själv i Irak, sex mil från gränsen där Isis krigar – det går inte att säga till de människorna att de inte ska erkänna fienden. Men på ett filosofiskt plan tror jag att det är det enda sättet att komma vidare om man hoppas på att leva på en fredlig planet i framtiden, säger hon. 

Sluta ställa krafter mot varandra

I slutet av föreställningen säger en av karaktärerna att vi måste sluta att ställa krafter emot varandra och inte alltid ha med ”oppositionstänket”. 

– Därför var det så fint att jag hittade indianbönen som påstår just det. Sedan är det ju ett folk som själva i princip är utraderade så jag vet inte vad man ska dra för slutsats av det, men ...

Hjälpgalan spelas till och med den 12 maj.