Vad innebär feminism för dig? 

– Egentligen kan man ha en väldigt snäv definition av feminism, som bara handlar om lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män. Det blir väldigt många människor som kan vara med i den feministiska rörelsen då, även den liberala feminismen tycker ju att det är en bra idé. Sedan kan man se en mer utopisk potential i feminismen, med systemkritik mot ekonomismen och den människosyn som bygger på oberoende frihet, beräknande och rationalitet, och på så sätt skulle feminismen kunna vara en kraft i motsatt riktning. Men risken då är att man förlorar en del högerfeminister. Det är ett väldigt brett begrepp. 

Vad har format dig och din feminism? 

– Vilken svår fråga. Jag var feminist när jag kom till universitet under 90-talet, och då var litteraturvetenskapen till viss del redan influerad av olika franska feministiska teorier. För mig blev feminismen en väg till att våga vara intellektuell, det var på något sätt mindre farligt att tänka på den frågan än andra frågor. Det var en slags dröm om att jag som kvinna också skulle kunna ha en intellektuell roll och väg att gå. Nu tänker jag mer på det som är den utopiska potentialen i feminismen, att man kan använda den som systemkritik och vikten av det som vårt samhälle nedvärderar – vår identitet, ekonomi, vikten av kroppar, vardag och omsorg, det som traditionellt har tillhört den kvinnliga sfären.  

Jag läste Under det rosa täcket ganska nyligen, för ett år sedan ungefär. Jag var bara åtta år när den kom ut, och den uppmärksammades väldigt mycket när den kom 1996 – kan du berätta lite om bokens mottagande? 

– Den blev jättestor, det var min debutbok och jag tänkte att jag skrev en bok för feminister. Jag frågade mig om andra feminister såg vad som höll på att hända, det här med att biologismen kliver in och tar över, och jag ville att den tidens feminism skulle sluta baktala 70-talets kvinnorörelse. Det var faktiskt ganska sunt att säga ”skit i ditt utseende, skit i att raka benen”, som 70-talsfeminismen sade. Jag trodde att jag skrev en bok för de som redan var i rörelsen, men så blev det inte riktigt. Otroligt många, framför allt unga kvinnor, läste boken och blev feminister, den fick så stort genomslag vilket jag inte alls var beredd på. Under det rosa täcket är den av mina böcker som mest lever sitt eget liv nu, i och med att den kommer ut fortfarande och många läsare tar hand om den och har förvaltat den i sina liv. Den har använts så mycket och det är så många som säger att boken har inspirerat dem. Det är en våg som sprider sig fortfarande som inte jag kan styra eller har att göra med längre, men det är jag jättetacksam för.  

Vilken är din feministiska utopi?

– Det är ett helt annat samhälle, framför allt i ett ekonomisk avseende, där man har avfärdat och avskaffat kapitalismen och börjar ha kontroll över ekonomin. Där ekonomin är till för människan istället för att människan är till för ekonomin. Det ska inte finnas så stora skillnader i makt, pengar och resurser i olika människors liv. Istället för att säga ”vi måste skapa jobb” säger man ”vad behöver göras” och utgå från mänskliga behov före ekonomins behov.

Hur skulle det ekonomiska systemet se ut?

– Jag skulle önska mig en demokratisk planekonomi. Om vi tänker oss det som en planerad ekonomi, vilket vi delvis har eftersom alla företag planerar hur de ska få saker sålda, och hur de som arbetar ska bli mer effektiva och allt sådant där, finns det enormt mycket planering inom ekonomin även för politiker som tänker hur vi ska få upp tillväxten på bästa vis genom skatter och så vidare. När jag säger planekonomi utgår jag från vilket behov vi har och hur vi ska tillfredsställa det. Att vända på början och slutet. På sätt och vis känner sig människor otroligt maktlösa i detta ekonomiska system som vi har.

Tror du att ett ekonomiskt system utan tillväxt går att uppnå?

– Att tro att ekonomi utan tillväxt är ouppnåeligt är konstigt, så har människor levt i tusentals år. Det är ingen konstig fråga – det går att förverkliga. Däremot lever vi i ett samhälle som är uppbyggt kring pengar, vi har blivit penningfascister och då har man svårt att föreställa sig att något skulle fungera om inte penningen var med och ordnade och fördelade. Vi vet ju intellektuellt att det är arbete som skapar värde i betydelsen ”det som är värdefullt för människor” och ”det som behöver göras”. Men det kan verka som att det ibland glöms bort att det inte är pengar som opererar eller lyfter gamla människor, och då är det svårt att inte tänka på hur något skulle gå om vi inte hade pengar. Det går inte att visualisera i den världen.
 

Vill du läsa mer om Nina Björks feministiska utopi, hennes tankar om ett drömsamhälle med ett nytt ekonomisk system, och vad hon tror är meningen med livet? 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.