Ida sjunger om adhd: Det finns en funktionsnorm

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Till vardags är hon bibliotekarie i en kranskommun, men nidbilden av en tant eller farbror i noppig kofta och tofflor som viskande pekar människor mot rätt bokhylla är lite svår att applicera på Ida – trots att tofflorna var målbilden under utbildningen.

Musiken viktigare än en image

När hon står på scen förmedlar hon starka känslor som bottnar i henne själv. Hennes sång kan vara finstämd, och på ep:n I rörelse blandas det lågmälda med högljudd progg, rock och pop – allt med budskap som förmedlas med artikulerad tydlighet. Här avhandlar hon tankar kring rätten att få vara sig själv, ensamhet och olycklig kärlek.

– Jag har inga mål med musiken. Jag bryr mig inte om att skapa en image eller att fokusera på vad som säljer mest. Jag är öppen med att jag kan vara på många olika sätt. Det är svårt att sätta in mig i ett fack och jag har fått höra att jag är ”lite överallt”, säger hon.

I höstas, i samband med att ep:n släpptes, fick Ida besked om att hon har adhd. En diagnos som satte igång enormt mycket tankar och känslor.

– Jag har bearbetat hela min barndom, framför allt skoltiden, och vill ha upprättelse från hela världen. Jag har kämpat i hela mitt liv, men det är så mycket som har blivit fel. Nu kan jag se att det är alla andra som borde ha anpassat sig efter mig och inte tvärtom.

I mars gav Ida ut en låt, Andra sidan, i samarbete med stiftelsen Make Equal för att synliggöra erfarenheter och upplevelser av diskriminering och utanförskap. Hon sjunger om hur det är att inte passa in, att försöka göra rätt, men inte lyckas.

– Jag vill att folk ska prata om adhd. Det finns en funktionsnorm och jag har försökt att anpassa mig till den i hela mitt liv. Det är inte synd om mig för att jag fötts med den hjärnan jag har. Det är inte stackars mig – det är lycko mig.

Alla borde fundera kring vilka privilegier de själva har och hur man kan få alla slags människor att få plats.

Att skriva Andra sidan blev terapi. Ett sätt att få ut ilska och sorg som hon har burit på.

– Jag har varit så extremt arg och varit så uppe i samhällsanalyser. Jag blir helt tokig av det och måste få ut det. När jag har skrivit en låt känns det lättare efteråt.

Ida menar att det är känslor som är grunden till allt och att den norm vi lever i, som säger att vi inte ska prata om eller visa känslor, är skadlig.

– Man får inte vara för mycket, då anses man vara ointelligent. Men har du ingen koll på dina känslor är du ju inte smart. Vi måste börja nysta upp psykisk ohälsa för det är en folksjukdom. Jag törs prata om det och ju mer jag gör det, desto mer öppnar sig andra också.

Första låten på Spotify

I höstas började hon spela tillsammans med Viktor Lander och de bildade bandet Miserlo som gör musik a la blues, country och americana. I mars släppte de sin första låt på Spotify.

– Vi träffades på en fest förra sommaren och kände inte varandra innan. En dag när jag åkte till jobbet sms:ade jag Viktor och frågade om han ville börja spela ihop.

Ida skickade med några låtar för att ge exempel på vilken typ av musik hon menade och Viktor svarade ja på en gång.

Miserlo är ännu ett kapitel i bibliotekariens musikaliska uttryck.

– Jag gör det för att jag vill och jag kommer alltid att ha musiken.